Det finns mer och det finns mindre intressanta gröna områden i Stockholm. Igår kväll passerade jag Tantos stora gröna fält som till stora delar var av ockuperade av berusade gastande småligister som verkade fortsätta traditionen att bränna hål i gräsmattan. (De eländiga engångsgrillarna som förmodligen mest används av folk som vill ha vidbränd mat.) Skall det vara på det sättet kan man lika gärna dra ner på gräsytorna radikalt och försöka göra något vettigt av området. Eftersom det är översvämningskänsligt kanske inte bostäder på markplanet är rekomendabelt, men det finns väl annat som går att göra.
Men så finns det mer angelägna områden att hålla koll på och slå vakt om. De skumma exploateringsintressena härjar, de har stöd av socialmoderater och betongpartister och är alltså formidabla motståndare för den som vill ha ett Stockholm med litegrann av natur in på knutarna. Frågan är vad som skall hända med de gröna områdena på kartan ovan - kvar som gröna områden och gröna kilar, eller ...?
Argumenten att man måste tänka på alla som flyttar till Stockholm, och på ungdomar och bostadsbrist måste granskas. Inflyttning: en prognos är inte en beställning på X antal människor som verkligen skall flytta hit, det är uttryckt på annat sätt en gissning, och dessutom bör sådana prognoser smetas ut över regionen. Ungdomar och bostadsbrist: vill man komma åt detta bör man massbygga hyreslägenheter, inte svindyra bostadsrätter som förutsätter att folk skuldsätter sig (om de ens får lån, starka krafter strävar ju efter att så många som möjligt skall ha sådan privatekonomi utan fast anställning etc. så att de knappast kommer att få några lån). Jag har svårt att förstå att någon kan fortsätta att propagera för en ekonomisk modell som förutsätter att krediten kan flöda utan hämningar och till närmast nollränta. Det är inte hållbart. Möjligen passar det in för de som vill ha en fullständig gentrifiering av Stockholms innerstad.
Vill man bygga mycket bostäder borde Bromma flygfält vara ett bra alternativ. Men taktiken hos Alliansregimen i Stockholm verkar vara att sätta stopp för omvandling till naturreservat av vissa områden, och så räknar man väl med att efter ett tag av fixande och mixtrande så åker reservatsplanerna i papperskorgen och byggkranarna dånar in. Man kan ju använda den gamla kända tekniken "korvsnutt" också. Knipsa en bit här, en bit där. Att bygga på Årsta IP verkar ju inte så farligt, men då flyttar man fram fronten en bit mot skogen. Och så kommer nästa lilla obetydliga bygge som ju är så obetydligt att alla måste förstå att det är löjligt att protestera mot det ... Och så håller man på. Knappast förtroendeingivande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar