De som är grundligt trötta på uppräkningar av vårtecken på denna blogg kan dra en suck av lättnad: jag slutar med vårtecknen och övergår till försommartecken i stället!
I förmiddags gjorde jag en sväng genom skogs- och åkermarker i sydöstra Storstockholm mellan Källtorpssjön och Erstavik. Rätt vad det var hördes ett försynt läte uppifrån träden. Där var den, min första lövsångare för året! Jag fick bara en hastig glimt av den innan den flög iväg. Fågeln på bilden ovan är en som jag stötte på för länge sedan när löven slagit ut, men som var vänligt nog att posera för en bild. (Har använts som illustration till ett litet poem här.) Hoppas de nyanlända lövsångarna snart får fina lövverk att gömma sig i.
Lövsångaren tycker jag är en försynt och trevlig kamrat ute i det svenska landskapet, mer angenäm än den ganska gapiga bofinken exempelvis. Men även lärksång hördes: på åkrarna var "den lilla lärkan grå, så svår att observera" uppe och gjorde sina första soloprestationer. Det är imponerande hur sånglärkan kan hänga däruppe och sjunga en stund, för att sedan falla nästan som en sten mot marken - men i sista stund räta upp flykten och landa säkert när man tror att den kommer att slå ihjäl sig.
6 kommentarer:
Sakta i backarna! Här i Hälsingland har våren knappt hunnit komma och så börjar stockholmar´n prata om försommar. Jag hinner inte med!
Så är det fjärilar och humlor också, och de sista tråkiga snöfläckarna som håller på att rinna bort ...
Jag krattar fjolårslöv och gläds åt vitsipporna kring torpet och fågelsången...
Jag kunde nyss glädja mig åt några fina maskrosor på gatan här - snart finns de i en trädgård nära dig!
Det ser jag fram emot!
Sallad på färska maskrosblad kanske? En naturkännare sade en gång att det bästa sättet att bli av med ogräs är att äta upp det!
Skicka en kommentar