Vems trygghet?

En artikel, och ytterligare en, från dagens Svenskan. Varför tjattra om "trygghetsboende" när det är motsatsen det rör sig om? Detta är trygghet för snikna socialmoderater möjligen, men det är otrygghet och brutalitet mot den generation som byggde upp det som skulle bli ett fint folkhem - men nu får en snyting som tack för senast av muppiga små ungliberaler och deras bedagade affärsdrivande bossar inom privat och offentlig sektor.

Brutalitet ja. Gratistidningen Södermalmsnytt skriver om att det är illa ställt med omsorgen på Vintertullens äldreboende. Det är väl inte första gången? Gamlingar vågar inte be om hjälp för att inte behöva riskera att skällas ut och bli förnedrade. Praktiserande vårdstudenter, som ännu inte förhärdats, har slagit larm. Förr fanns det fattigvård och fattigstugor som drevs av socknen. Nu heter det visst entreprenörer, men vad är det för skillnad om det är snåla elaka bönder eller Attendo eller något liknande som är i farten?

Det talas ibland så fint om "våra gamla", särskilt i valtider. Men sedan kommer vardagen. Var finns omsorgen då? "Våra gamla"? - Det handlar om "oss själva", "de gamla" är ingen grupp som plötsligt på något mystiskt sätt ramlat ner i "vårt" samhälle. För oss som inte riktigt är där ännu handlar det om vår framtid. Det borde till och med små socialmoderata muppar förstå när de sitter och yrar om att de "fått mer i plånboken" och kan fuska litegrann extra med rot och rut och allt är så fint så det inte är klokt.