En lulebo i förskingringen ...

... som för närvarande bor i Stockholm sade till mig för några dagar sedan att det är usel snöröjning på gatorna här. Hon hade varit i hemstan under helgerna, och där såg man till att såväl gång- som cykelbanor var ordentligt plogade. Men så icke här ...

Ett gathörn vid Hornstull i eftermiddags. Det grå på marken är inte asfalt, det är centimetertjock is. Stenhård. Som synes ligger det en del snö vid husväggen och vid några gatskyltar där plogmaskinerna inte kommer åt.

Ursäkta bildkvaliteten, men jag måste bara dokumentera den här unika synen: några snubbar som faktiskt med handverktyg försökte knacka sig igenom isskorpan vid Liljeholmens spårvagnshållplats i eftermiddags. Vid husen som syns i bildens fond var det bitvis så grov och knagglig och osandad is att en del människor hade svårt att ta sig fram.

Nå, jag har mina fina heldubbade skor, så jag klagar inte så mycket för egen del, men detta är banne mig en del av förfallet i det nyliberala paradiset att gatorna blir isgator. Min salig mor brukade påpeka att det var bättre ordning med snöröjningen på den tiden varje fastighetsägare också var skyldig att ta hand om gatan utanför huset. Sedan tog staden över och då blev det sämre, och på den vägen tycks vi vara ännu.

I ett smartare organiserat samhälle hade mängder av folk varit ute och skottat och rensat gatorna direkt efter snöfallen, innan snön trampats till tjock pansarhård is. Arbetslösa, ungdomar, pensionärer som vill tjäna en slant extra - det borde finnas mängder av folk att ta till för en administration som kan jobba flexibelt. Men i ett samhälle som har fokus på spekulation fungerar sådant inte.