söndag 22 april 2012

Helgnöje?

Det här inlägget anknyter till senare delen av föregående bloggpost, det om vackert och fult. Det är klart att den syn som mötte mig på Hornbruksgatan vid halvnio-tiden i morse kan ha "naturliga" förklaringar. Men nog ser det ut som om några ligister lyckats välta en container för tidningsuppsamling, få innehållet att rinna ut, och dessutom tände eld på en del av det som ramlade ut. Kanske det blöta vädret igår hindrade att det blev en större brasa.




Man kan kalla det ligism eller skadegörelse (om det nu var det som hände), eller också ta till det gamla fina begreppet 'alienation'. En massa människor känner sig av lättföreståeliga skäl inte särskilt hemma i det här samhället, och kan visa det genom skadegörelse, klotter och förargelseväckande beteende. De som inte tillhör 'den urbana medelklassen'.

Fast om det varit bolåne-ungar i farten vet jag inte om man kan säga att den förklaringen håller.

4 kommentarer:

martin sa...

Ungdomar kommer alltid hitta sin egen förströelse oavsett om samhället tillhandahåller den eller inte. De kommer alltid hitta något roligt i sin prisklass.

När jag var i den där åldern då samhället verkligen inte har något(*) att erbjuda 13-18 år, då fick man hitta på sin egen underhållning. Pappersinsamling var ett nytt fenomen då, så elda i dem hade vi inte uppfunnit än.
(*)(Inget är att ta i, man kunde vara sportfåne eller religiös i Jönköping, men tillhörde man inte de grupperna så fanns det en enda lokal där man var välkommen, om man hade pengar då.)

Det är inget nytt problem, Ebba Grön sjöng om det i Sthlm på 70 talet, Rasta Hunden sjöng om det i Sundsvall, Asta Kask sjöng om det på 80 talet, Charta77 sjöng om det på 90-talet. Vad punkbanden heter idag vet jag inte, men de finns och det visar att problemet fortfarande finns.

Björn Nilsson sa...

Man kan väl få spöa upp ungd-a i alla fall?

martin sa...

Björn,
utan det elementet så skulle det inte alls vara lika kul, då skulle ungdomarna tvingas höja insatserna för sitt gratisnöje. Man kan veva med batongen vid gång emot röd gubbe, så kan det bli vardagsspänning för de som står mellan barndomen och vuxenlivet utan någon som helst meningsfull syssla att ägna sig åt.

Jag och min kompis som kommer från de mer brutala mellanstäderna i Sverige tycker det är märkligt lugnt i Stockholm. Vi brukade dricka sprit, dra runt i gäng och leta reda på andra spritindränkta gäng och så slogs vi. För tonåringen i centrum i dessa städer var livet farligt och våldsamt på kvällarna. I Stockholm ser vi inte mycket av det, existerar i mindre utsträckning i vissa kranskommuner. Men kanske vi inte rör oss på rätt platser på kvällarna nu när vi blivit gamla gubbar, osynliga för buset.

Björn Nilsson sa...

Inte undra på att folk flyr landsbygden till lugnet i storstan.