Bro till Årsta holmar?

Årstaviken figurerar ofta i den här bloggen, helt enkelt för att en promenad runt detta vatten ofta är en skön upplevelse. Mitt i härligheten ligger det härligt mystiska Årsta holmar. Hem för sjungande näktergalar, argsinta knölsvanar, duvhökar och annat - så nära men ändå avskiljt. Bävrarna där har jag aldrig sett, men det är roligt att veta att de finns där. Räcker inte det? Måste det fingras på allting bara för att det råkar finnas till? Måste det bli ett nytt objekt för nertrampande och nedskräpning, som de stora gräsmattorna i Tanto?

Jag har sett förslag om att bygga bro till Årsta holmar och exploatera området. Nu är det centerpartiet som är i farten med det. Tja, förr bestod centern av stundtals lite egenartade men begripliga bönder, numera verkar de mest vara obegripliga (och inte bönder). Om man tycker att holmarna kan få vara en litet trevligt och svåråtkomligt blickfång mitt i Stockholm så finns det ett upprop på nätet att skriva på, och man hittar det här.

Skall det se ut så här på Årsta holmar också? Räcker det inte att Tanto stundtals ser ut som en soptipp?

Eller skall man kunna vandra längs strandpromenaden på Söder och se den egenartade världen på andra sidan kanalen på holmarna och bara njuta av åsynen? Jag tog bilden förra sommaren. En häger på ett träd som fallit ut i vattnet - den står där som ett spöklikt väsen ovanför näckrosorna. Vad döljer sig därinne i dunklet?

För några år sedan kunde man höra får bräka från holmarna. Förr i tiden bedrevs trädgårdsodling där. Kanske ett återupplivande av just odlingen kunde vara något, men i stort borde den här unika miljön skyddas mot förslitning.