Lantisarna kanske tror att vi inte har vilda djur i stan - men titta här, en av kaninerna vid Västerbroplan som jag träffade på i lördags. Eller ... tja ... vild och vild. Det fanns en till som kutade iväg men den här var inte så över sig skrajsen. Ungefär som den där haren som förr brukade sitta där i närheten och tittat på fotgängare och cyklister som dragit förbi på några meters håll. Man kan ju inte få allt. Vad väntar du dig? En flock folkilskna myskoxar?
Men här är en äkta vilding. För vem har hört talas om tama spindlar? Jag tror att det är en husspindel, en ganska biffig variant som trivs i stugvärmen och som kan klara sig om den får ett skrovmål med några månaders mellanrum. Just den här krabaten verkade dock ha gått till spindlarnas sälla jaktmarker - den föreföll stendöd!
2 kommentarer:
De allra flesta djur skyr människan som pesten men vissa drar nytta av oss och tycks klara sig väldigt bra.
Jo, det där med "vilda" får man nog ta med reservation vad det gäller visst djurliv här i trakterna. Kaniner och harar är inte rädda av sig, rådjuren käkar sig igenom trädgårdarnas läckerheter utan att störas så mycket av folk i närheten, inte ens dovhjortarna verkar rädda längre. Förr sprang de när de såg en människa på flera hundra meters håll, men nu är de inte lika blyga längre.
Skicka en kommentar