"Å en två tre fyr,Det där är inledningen till Birger Sjöbergs 'Danslektionen' som finns med i Fridas andra bok, först utgiven 1929, och som man hittar här. Det finns en melodi till det hela som jag minns. Kanske man hittar den på nätet någonstans, jag vet inte.
å en två tre fyr!
Å, hopp lilla nåden", sa danslärarinnan,
den sötsura kvinnan
med näsa som en pik --- "fyr!"
"Se så --- två tre fyr,
pass på --- två tre fyr.
Å räta på benet, håll takten till vår musik!"
Och varför drar jag upp den nu då? Inget annat än att jag häromdagen kilade genom Münchenbryggeriets område och såg genom fönstren mot salarna där förhoppningsfulla små dansare ofta övar sig. De sträcker på armar och ben, kutar omkring, står och hänger vid en stång. Men inte just då, lördag morgon. När en lokal, som så ofta är full av liv, är tom så ger det ett märkligt intryck. Det kan vara ett klassrum, en verkstad under semestern, ett ställe där folk normalt springer av och an och gör en massa saker. När det är tomt blir det en vemodig stämning, nästan som en bön: "Kom och fyll mig med liv!"
 |
| Tomt |
 |
| Och tomt här också, inte ens någon som klinkar på flygeln därborta! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar