 |
| I mörkret mellan Reimersholme och Gröndal kommer en båt raskt tuffande. Ställer upp kameran på ett staket och kör med tidsutlösning. Exponeringen blir ganska lång. Båten blir nästan osynlig men dess ljus desto synligare och utdragna |
För några dagar sedan gick jag på Söder Mälarstrand, på ett ställe där man ser hur Waterfront höjer sig över Stadshuset. Men när jag gått en stund kom jag plötsligt till insikten att jag hade ju inte "sett" Waterfront, inte noterat dess existens! Berodde det på tillvänjning? - Jag tror inte det, för jag hade inte "sett" Stadshuset heller. Kanske förklaringen är att dessa byggnader glidit ihop och blivit till en ostrukturerad klump som man inte ser om man inte medvetet tittar efter den?
Detta kan vara något för storbyggnadsentusiasterna att fundera på: vad händer med de få höga landmärken som finns i det inre av Stockholm om utrymmet mellan dem fylls igen? Kommer man fortfarande att se kyrktornen och Stadshusets torn, eller kommer allt att försvinna i en anonym fasad där egentligen inte ens det nya är synligt annat än som något som står i vägen för horisonten och himlen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar