Det här fotot tog jag idag på eftermiddagen. Vad säger vi om det här då? Kanske Brunfjärden? Här har vi Riddarfjärden. Det som sticker upp på andra sidan är Högalidskyrkans dubbeltorn. Närmast har vi en brunaktig gegga som består av snö, berikad med sand, salt, olja och andra föroreningar, som tippas från Kungsholmstorg. Några änder simmade runt och verkade må bra ändå. Det är klart att när stan nära nog har kvävts under snömassor måste man bli av med eländet någonstans och jag kan inte erbjuda någon smartare lösning än att tippa allt i Mälaren. Men det finns ju smartare personer än jag. Någon sorts avskiljningsanläggning som plockar undan skräpet och skickar ut rent vatten bara?
7 kommentarer:
I norrland har de snödepåer. Förrförra vintern bildade den ena ett stort berg med en vindlande serpentinväg. Hade inte smält helt förrän i juli nån gång.
Man vill nog ha en lösning där man deponerar snön och låter den smälta naturligt, att aktivt smälta snö kostar massor med energi.
Men snödepå ingick inte i stadsplaneringen av Stockholm, man hade ju brunfjärden...
Stadsplanering är som miltitära förberedelser, man planerar för det krig/stad man en gång hade, inte för den man kommer få. :)
Problemet är väl att nästan vilka lösningar man än tar till kommer att kräva en massa energi. Köra iväg med lastbilar exempelvis, för snödepåer kan väl knappast läggas upp i de centralare delarna av staden såvida man inte vill ödelägga några parker. Och så finns ju de där föroreningarna kvar som problem.
Smältvärmet är ganska stort för vatten. Därför lär det vara billigare att köra ut det till depåer rent energimässigt. I Stockholm blir depåerna tämligen långt borta, vilket kan göra att fördelen går förlorad, men det har jag ingen möjlighet att räkna på. Men en bra deponi för snö skall såklart vara som en avfallsdeponi. Avrinningen samlas upp, vattnet renas, salt återvinns, osv.
Såna här tankar finns inom renhållningsbranschen, men de företag som finns där saknar helt utvecklingsbudget. Det visade sig att i en hård konkurrens är det lönsammare att mygla än att skaffa sig kvalitetsfördelar.
De där depåerna förutom saltåtervinning, vattenrening. Så blir de också på sikt en grustäkt. Medan gruset och saltet på botten av riddarfjärden mest blir ett problem i det långa loppet.
Vi får leja tusen man med skottkärror och spadar. Det låter miljövänligt.
Kanske inte om de måste äta mer mat som framställs med diesel, så kan det faktiskt bli så att fysisk ansträngning blir värre. Men de flesta sådana uträkningar är djupt ohederliga.
Tja, en etiopisk aktivist som jag hade med mig i bilen i måndags. Han ansåg att vi borde ha mer av den tyska integrationsmodellen i Sverige. Där asylsökande och invandrare får en lite större ersättning om de arbetar med att göra små jobb i samhället. Plocka skräp, skotta och lite såna saker. Det tyckte han vore bättre än att sitta på förläggningen och glo månad ut och månad in. Jag uttryckte viss skepsis, men erkände att det inte är enbart snällt att ge dem pengar och förbjuda dem att arbeta.
Vi skulle kunna spara energiinnehållet i snön i jättemagasin, så har vi Fjärr-AC system för sommaren! :)
Har väl förekommit någon gång i Halland att folk i väntan på uppehållstillstånd varit ute och plockat skräp på stränderna. Om tyska modeller vet jag inte mycket, utom att termen "Gastarbeiter" luktar lite illa. Men låt oss anta att många av de anlända faktiskt vill göra skäl för bidragen de får - många kommer ju faktiskt för att de letar jobb!
Jag har inte koll på den tyska modellen från idag heller återgav bara hans beskrivning av den. Viktigast i diskussionen var dock att snabba på processen fram till att få ja eller nej, för vilket svar de än blir så kan deras liv gå vidare, de kan börja agera. 3 månader brukar de asylsökande som jag skjutsar i min bil föreslå som en lagom period för att göra utredningen och ge svar.
Skicka en kommentar