onsdag 21 november 2012

Båtar vid kajerna?



Ja, bilden ser lite konstig ut kanske, men så här är det. Jag tog den någon gång mot slutet av sjuttiotalet, på Söder mälarstrand. Uppenbarligen var det under vintern, men det är inte snöhögar utan sand eller grus vi ser. Och bakom dem en sandpråm gissar jag, en sådan där som kom från sandtagen längre in i Mälaren och levererade till Stockholm. Andra pråmar lossade sten. Samma sak hände mitt emot på Norr mälarstrand. Före min tid kom pråmarna med ved i massor också. Olle Adolphson sjöng något i en melodi om "sura vedstaplars rad" på Norr mälarstrand.

Vet inte exakt var bilden är tagen, men det kan vara ungefär vid uppfarten till Torkel Knutssonsgatan. Kanske där det nu ligger båtar som är hotell och kontor, Rygerfjord, Vieille Montagne med flera.

Varför fundera över det? - Kanske för att det är ganska intressant vad vi gör med stränder och kajer. En del människor verkar vilja ha bort alla båtar, kanske för att de skymmer utsikten. Själv tycker jag att båtar och Stockholm hör ihop, att det är trivsamt att promenera längs kajerna och titta ut mot Riddarfjärden mellan båtarna. Staden grundades ju som en knutpunkt för vattenleder åt olika håll för länge sedan.

Sedan är det ju frågan vad det är för båtar och aktiviteter som skall prioriteras. En del båtar riskerar att försvinna på grund av åtstramade bestämmelser. En aspekt kan ju vara att dagens hotell, kontor och krogar gärna kan finnas och ockupera ett antal kajplatser ... och blir det kris och behov av omläggning av transporterna till Stockholm till fartyg så plockar man raskt bort dem från Söder och Norr mälarstrand!


2 kommentarer:

Bengt O. sa...

Olle Adolphson i all tänkbar ära men din bild associerar väl snarare till den kända ramsvisan:

Vi lossa sand, ibland
på Söder Mälarstrand
Vi lossa hela dagen vi var blott elva man
som lossa sand, ibland
osv. osv. ad infinitum.

Eller kanske som Povel Ramel sjöng i sin stora Juleblues:

Hon lovade mig sitt hjärta
hon lovade mig sin hand
men bådadera gav hon åt en kis som lossa sand
på Söder Mälarstrand...

Björn Nilsson sa...

Tack för kompletteringen. Jag måste skamset erkänna att jag aldrig tidigare hört dessa poetiska mästerstycken, men nu har du ju lyft fram dem och därmed ytterligare belyst ett stycke av Stockholms gamla arbetarhistoria!