En dikt som jag skrev för många år sedan. Attentaten mot Mälardrottningen har inte blivit mindre grova sedan dess. Tyvärr.
Bevara Stockholm!
Jag går i en ljummen decembernatt
längs Gråmunkebrödernas strand,
ser stadens ljus som en glittrande skatt -
hör sjöfågelskrik ibland.
Långt ner i djupet, under mina fötter
ligger en drake, girig och hård.
Den gnager och sliter i stadens rötter -
Nidhögg, din orm: bort från vår gård!
|
Det som ligger i fonden av denna sommarbild från i år, där kyrktornen sticker upp, är just "Gråmunkebrödernas strand". Riddarholmen alltså. Bilden är tagen vid Pålsundskanalens utlopp i Riddarfjärden, till vänster Mälarvarvet och till höger Söder Mälarstrand. Med den här bildvinkeln slipper man se Waterfront-blaffan bakom Stadshuset. |
2 kommentarer:
Bra namn på dikten! Jag kunde inte namngett den bättre själv :)
Det förstår jag!
Skicka en kommentar