För en vecka sedan drygt klagade jag på att Årstabäcken delvis var helt tom på det som gör en bäck till en bäck - rinnande vatten. Hur det ser ut idag vet jag inte (det regnar så in i norden så jag har inte lust att gå ut för tillfället) men i förrgår eftermiddag gick jag förbi, och så såg det ut så här i motljus. Åter speglar sig träden i vattnet. Eftersom torrperioden då ännu härskade antar jag att någon vänlig person släppt på lite vatten (det kan väl inte bero på att någon myndighet har läst min blogg och tänkt att "aj tusan, det här måste vi fixa till"?). Och med dagens ymniga regnande - det lät nästan som det kom hagel för en stund sedan - borde det åter höras friskt brus från vatten i bäckravinen. Årstaskogen branter mot Mälaren är ju som gjorda för pigga små vattenfall.
Nåväl, livet går vidare i bäcken, och på andra håll också. En jättelik stubbe, det är väl en gammal eks sista rester, har blivit som en rymlig blomkruka för nya gröna växter som vill ta sig fram här i livet. Den finns på Långholmen, strax väster om Västerbron nära trappan upp till bron.
Och nästan längst ut på Långholmens västra udde finns en som tagit sig en flygtur: en rönn har lyckats slå rot i barken på ett annat träd (en al, tror jag). Flygrönn eller flogrönn kallas det när rönnarna lyckas hitta fotfäste (förlåt, rotfäste bör det vara) högt ovan marken. Kanske är det en fågel som stoppat in ett rönnbär i barken, och så har det börjat växa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar