Knasbanderoll och bra dikt

Här inne arbetar vi för fullt med att förändra en tråkig industripark till ett trivsamt kvarter fullt av liv och rörelse. - Jaha...?

Banderollen fotograferade jag för någon dag sedan på Liljeholmskajen. Här skall nya stora bostadshus smällas upp på det område som tidigare bland annat haft cementfabrik och vinlager. Tråkig industripark, kanske med tråkiga knegare också, jagas bort härifrån. Nu skall det vara 'medelklass' (lite bättre betalda men överskuldsatta tomtar som gör sig breda i Stockholms innerstad och närområden) som tränger sig in och inte vill ha bråkiga fabriker med 'liv och rörelse' i närheten.

Hade man plockat bort en del industrier och byggt billiga hyresrätter vore det OK. Att fortsätta med byggandet som ytterligare blåser upp den privata skuldsättningen verkar huvudlöst, men möjligen kortsiktigt lönsamt för bankerna. Och då är det bättre att hyvla bort några villatomter i snobb-kommunerna runt Stockholm och massbygga hyresrätter där.

Med verbal elegans
och skarpsinniga formuleringar
beskriver den välskräddade dataingenjören
den framtida produktionsapparaten.
Han frammanar bilden av operatörer
i vita, hygieniska rockar.
Stenkrossar, järnverk, glasbruk,
allting blir dammfritt, folktomt.

Men ännu envisas folk med an lägga sig till
med stenlunga, diskbråck, astma,
magsår och svårförklarliga allergier.
Det finns till och med några
som fortfarande luktar svett.

Dikt av Stig Sjödin, järnverksarbetaren som blev poet.