| Om det är något som kännetecknar Skogskyrkogården så är det naturligtvis träd i mängder. Jag var där en stund i eftermiddags och funderade över hur det gått med träden under de gångna dygnen av blåst. Den som varit där vet ju att det finns många väldigt höga och smala tallar - och jag noterade en som givit upp för (luft)trycket. Tur att ingen stod i vägen. Till och med gravstenarna verkar ha klarat sig undan kraschen. Men på andra ställen syntes en del stenar som blåst omkull, och marken var full av nedblåsta kvistar och grövre grenar som man inte skulle vilja få i skallen. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar