Kolla!

En besvärlig fot har gjort att mina promenader på senaste tiden har blivit kortare än vanligt. Men i morse testade jag med en stillsam vandring från Ropsten, förbi Husarviken och upp till Lappkärret. Och det finns alltid intressanta saker att notera längs vägen.

Ett övergivet spår längs kajen vid Värtan. Undrar om det varit för en kran, jag tycker det ser inte ut som järnvägsspår. Hur som helst, en sådan där liten fascinerande industrirest som väl snart sopas bort under mattan av nya bostadsrätter.

Jaja, jag har faktiskt bara en liten fickkamera - det räcker för det mesta -  och även en skumögd betraktare kan väl se att det faktiskt är årets första sädesärla som sitter på ett stenblock och tjippar å det livligaste. (Första? Ja, den första som jag sett i alla fall.)

Ännu så länge kan de här minnesmärkena över hur väder och vind påverkat människans verk beskådas längs Husarviken.

Och om vi går från kultur till natur - hasselns hängen svängde hit och dit i den livliga vårblåsten bortåt Stora Skuggan. Evert Taube skrev att "I Stora Skuggan spelar Pan" men det hörde jag inget av. Däremot hördes min första taltrast för året tjattra en stund inne bland träden.

Vad är detta? Något blått bland torra eklöv ovanför Lappkärret ...

Jajamen, om man tittar närmare ...

... och tittar ännu närmare kan man räkna in årets första blåsippa! Kolla!

Förutom synintryck hörda jag faktist en storspov drilla! Bara en gång, men mycket tydligt. Antar att den var gömd någonstans i vegetationen vid våtmarken som kallas Lillsjön.