Ödsligt

Som jag redan skrev i förra inlägget är det numera sällan som jag förlägger mina kvällspromenader ner mot Stockholms centrum, men i går kväll gjorde jag åter ett undantag. Via Skeppsbron och Kungsan kom jag upp på Hamngatan, passerade NK:s huvudentré och fick så för mig att gå under jorden vid Regeringsgatan, till gången mot Sergels torg ... och fick en mindre chock. Inte en käft i sikte! Så där såg det ut alldeles innanför dörrarna, som på bilden ovan. Jag funderade om det var ett misstag, skulle dörrarna egentligen vara stängda, skulle jag bli inlåst ...? Enligt klockan i kameran var tiden 20:07.

Jag gick runt hörnet till höger. Likadant, inte en själ i sikte. Ruskigt! Klockan är strax efter åtta och stället är heldött!

Jag gick genom nästan hela Sergelgången innan jag såg några människor innanför dörrarna mot Sergels torg. En enda person passerade mig på väg åt andra hållet, se bilden ovan. Ljudet från klackarna slog ensligt mellan väggarna.

Ödsligt är väl ett ord som åtminstone tidigare varit populärt i YIMBY-kretsar, och nog kan man tala om ödsligt här. Jag och tre eller fyra människor till. Och detta är ju ungefär så mitt i stan som man kan komma!

Hur kan detta komma sig? Kanske det handlar om den ökända marknadsliberalismen igen, marknadskrafterna ger den levande staden en rejäl dödskyss. Köp & sälj eller stick iväg! Vill man ha ett levande centralt Stockholm måste det bo massvis med människor där, riktiga människor och inte några potentiella bolånetorskar. Och det går inte att fixa med liberala trollkonster, det krävs social bostadspolitik, subventioner, bort med kontor och in med hyresrätter med låga hyror. Då kan man få det eftersträvade folklivet, även när butikerna har stängt. Men då handlar det om offentliga ingripanden, och det ställer inte marknadsliberalerna upp - de har ju principer gu'bevars!

Råttinvasionen

Råttor i storformat invaderar Maria kyrkogård, får vi veta. Jojo, det gäller inte bara där.

För en tid sedan fick jag för mig att ta en kvällspromenad med Klara kyrka som rundningsplats. Väl inkommen från "bakdörren" mot Klara Södra Kyrkogata var nästan det första som hände att en stor fet råtta hoppade upp ur en papperskorg bara någon meter ifrån mig. Den gjorde ett jättehopp och sprang in bland löv vid en trädrot. När jag stannade och såg mig omkring var det tre pigga rådisar som kilade omkring på gräsmattan till vänster om mig (inklusive figuren på bilden ovan) och rakt fram en välgödd gynnare som klättrade runt på en grav.

Sägs det inte att det går en råtta på varje stockholmare? - I så fall fick jag en femdubbel kvot den kvällen! Kanske Klara församling borde skaffa in några jaktsugna katter som kunde patrullera kyrkogården på kvällarna?

Meningsyttring om nolltaxa

Pendeltåget, Årstaberg, torsdag kväll

Bra fråga på banderollen: var är det viktigast att lägga resurserna? Jag vet inte om det fungerar med nolltaxa direkt, men sänkta taxor och ett enklare system (varför hålla på och krångla med zoner inom SL:s område?) skulle kunna hjälpa till att förbättra kollektivtrafiken i regionen. Sluta dessutom med entreprenörer utan driv det hela i offentlig regi.

Anslag och budskap

Klart budskap. I den här lokalen har det varit inbrott flera gånger. Är man en liten affärsidkare med små marginaler kostar det på att ersätta sönderslagna rutor. Försäkringen täcker inte allt. Man kan givetvis säga att detta är smått jämfört med storpamparnas miljardsvindlerier, men för den enskilde är det ledsamt och tröttsamt. Inga försäkringar kan uppväga känslan av att personer som förmodligen tillhör det knarkande småbuset rumsterat om i ens närmiljö för att hitta något som kan finansiera mer missbruk.

Nå, i stället för det ovanstående ledsamma kan vi väl gå över till något positivare. Jag var ute på Långholmens västra udde i morse och gick upp i den lilla gläntan därstädes, och på bänken och papperskorgen lyste några vita anslag:

Vad är detta? Nyfiket går jag närmare för att se efter ...

Jaha, enligt anslaget är det Sandra och Axel som bestämt sig för att förlägga sitt giftermål till denna lilla romantiska glänta och ber om att det skall vara fint där när de kommer. Just idag dessutom! Då är det bara att önska lycka till för de unga tu. Tror man hade tur med vädret också, varken åska eller ösregn. 

Bild av fall?

Fotot togs i Skinnarbacken på Söder för ett par dagar sedan. Ser det inte ut som något polisen skulle kunna rita upp för att markera var liket låg? Men Skinnarbacken är populär bland rullbrädesåkare, så det är väl några i det gänget som varit i farten. För jag kan väl inte tro att någon av dem rasat och slagit ihjäl sig?

Lite abstraktioner från naturen igen

Vad är detta, det föreställer ju ingenting ... eller ...?

... så föreställer det stammen på en hög gammal al vid Långholmens västspets, och i barken har en flitig spindel satt upp sitt nät!

Jag gick ...

... fredag eftermiddag förbi den nya våtmarken i Bergianska.  Vore inte detta ett drömmotiv för en klassisk fransk naturmålare? Det står ju som ett rödviolett band av fackelblomster därborta, och närmiljön är prickad av prästkragar (eller om det var baldersbrå?). Här skulle en pointillist kunna stå länge och sätta sina små prickar på målarduken! (Jämför med bilden jag tog 13 maj fast från andra sidan våtmarken!) För den som undrar hur vått det egentligen är så kan jag tala om att det som ser ut som en gulbrun yta på vänstersidan i själva verket är vatten som är täckt av vegetation.

... över Essingeleden mellan Gröndal och Stora Essingen på lördagskvällen och tog den här stockholmsvyn. Även mindre vanliga stockholmsprofiler kan vara intressanta. Om man klickar upp den i större format - vilket rekommenderas - kan man fundera över den relativt jämna profilen i byggnaderna. Mitt i sticker Högalidskyrkans dubbeltorn upp. Trots att ju delar av Stockholm är en förskräcklig samling höga klippor i och med förkastningsbranten som bildar södra stranden av Mälaren så bidrar byggnaderna snarare till att jämna ut än att skärpa nivåskillnaderna.

... förbi Eriksdals koloniträdgårdar vid Årstavikens strand söndag morgon. Utanför trädgårdarna stod en pluton vackra och fredliga stockrosor och höll vakt över helgdagsmorgonen.

Vid Långholmens västra udde

Man kan stå vid udden västligast på Långholmen och lyss' till vågornas skvalp mot stranden och se hur solblänk når ner till stenarna på botten och skapar lite guldglans - det är rogivande. 

Eller man kan beskåda sommarmoln som är så lätta och tunna att de knappast syns

Eller skåda ett par fiskmåsar som i sin tur ... ja, vad gör de? "Om du håller utsikt mot Västerbron så har jag stenkoll bort mot Essingen, och inget kommer att undgå våra Argus-ögon!"

Rosängen gör skäl för namnet

Måndag morgon var det och jag tog en promenad i den sköna luften för att se hur det gått med Rosängen på Långholmen. Senast jag var där var det lite av mellanperiod, vårblommorna hade gjort sitt och sommarprakten hade inte riktigt slagit ut. Men nu ... som alltid: bilderna blir mycket finare i uppklickat tillstånd!

Jodå, här blommar det, och en del fågelsång fanns fortfarande kvar för att liva upp morgontimmen!

"Siden, sammet, lump ..."? Nej, jag tycker det är som finaste siden alltihop!

Låt oss ta en närmare titt på de fina nyanserna och daggfriskheten!

Jag tror jag har sagt det förut, men i så fall blir det en upprepning: det här påminner om stora läckra gräddbakelser med lite arrak eller liknande i mitten!

Låt oss rodna i kapp!

Inte en ros, men en fingerborgsblomma (digitalis) som slår ut. Man lär skall kunna göra hjärtmedicin av den.

Fina lugna pastellfärger. Vad är det, någon sorts aklejor?

Du skall icke stjäla

Klicka upp så går texten att läsa bättre - rättfärdigt upprördhet må jag säga. Lavendel luktar ju så fint så här års!

Samma budskap, fotograferat på Rosängen, Långholmen, förra året. De fina odlingarna där är också utsatta för växttjuvar.  Varför knycker man blommor? Har till och med hört om folk som tar blommor från gravar på kyrkogårdar. Märkligt!

Nu får vi ta något positivt. Visserligen avskyr jag klotter, men här är en fyndig språklig nyskapelse som finns på en av Årstabrons pelare på Söder-sidan

Och till slut, helt avskiljt från rubriken till detta inlägg, en liten lurvig krabat som ålade sig fram över Söder Mälarstrand för några dagar sedan. Vad skall det månne bli av denna?  Jag vet inte vad det är, bara att huvudet verkar vara åt höger.

Stockrosorne blomma

För några dagar sedan: skarp sol mot en vägg på Långholmen. Karlshälls gård, och några präktiga blomstänglar sticker upp. Stockrosor. Kanske de passar extra bra där, i den äldre miljön? Om stockrosor skrev jag, och avbildade, förra sommaren, och inlade till och med ett citat av allas vår Strindberg. En blomma som var "ute" redan på hans tid måste ju nu ha blivit så antik att den åter måste anses som "inne".

Vill man se ett större bestånd av stora och små stockrosor i olika färger så kan grussträngen nedanför berget mellan Heleneborgsgatan 10 och 12 rekommenderas. Blommorna står vackert mot urberget.