Björnholm

Bildskred - vinter

2012-01-28T18:10:00.001+01:00

Till slut börjar det se ut som vinter, och det är ju rätt trevligt. Lite ljusare, snö i stället för obehagliga isfläckar på gatorna ... och några talgoxar låter redan som om våren inte skulle vara alltför långt borta. Men tänk på att vi måste avverka vintermånaden februari först! Här är en osorterad laddning bilder från den gångna veckan. Bildskred i stället för snöskred.

Förra söndagen - jag tyckte vädret kändes lite trist och att motiven (som här Tantolunden) gjorde sig bättre i sepia

Ursprungligen en nattbild av is med lite snö utanför Reimersholme

Pang! Någon har drämt en snöboll i isen - men den höll!

Mjuka vippor vajar för vinden vid Fisksätra station

Japanska dammen i Bergianska trädgården - om några månader blir det andra färger, och man kan titta efter salamandrar och blodiglar i vattnet, och på vackra blommor på stranden

Röd boj bland vinterfärger vid Värtans strand

Platt fall för knäckepil vid Pålsundskanalen - men den kommer igen, lita på det!

Vinterns öde kolonistugor - om några månader blir det en jäkla fart på odlarna här skulle jag tro!

Kvällshimmel med moln som kanske skulle passa bättre på en målning från 1700-talet?

Det här är en bäck som inte frusit till, Sandabäcken i Nacka

För några dagar sedan sprutade vatten upp vid sandsilon i Tanto. Jag trodde det skulle bli ett enormt isfält av detta, men senare besök på platsen visar att man röjt upp ordentligt

Varför? Gröna trianglar hänger i en avlövad buske i närheten av Dianelunds koloniområde. Någon som inte kan vänta på lövsprickningen?

En gammal vers säger: "Torsmånans skägg / lockar barn utom vägg". Lite ordförklaringar: 'Torsmånan' = Torsmånaden = Januari. 'Skägg' = istappar. Alltså: när det blir lite soligare och varmare i januari, och det bildas istappar av smältande snö, blir det väder så barnen kan gå ut och leka

Mystiska företeelser, vet inte om det var skum eller något annat, i utloppet från Brunnsviken till Värtan

Danslokal - tom

2012-01-22T15:11:00.000+01:00

"Å en två tre fyr,
å en två tre fyr!
Å, hopp lilla nåden", sa danslärarinnan,
den sötsura kvinnan
med näsa som en pik --- "fyr!"
"Se så --- två tre fyr,
pass på --- två tre fyr.
Å räta på benet, håll takten till vår musik!"

Det där är inledningen till Birger Sjöbergs 'Danslektionen' som finns med i Fridas andra bok, först utgiven 1929, och som man hittar här. Det finns en melodi till det hela som jag minns. Kanske man hittar den på nätet någonstans, jag vet inte.

Och varför drar jag upp den nu då? Inget annat än att jag häromdagen kilade genom Münchenbryggeriets område och såg genom fönstren mot salarna där förhoppningsfulla små dansare ofta övar sig. De sträcker på armar och ben, kutar omkring, står och hänger vid en stång. Men inte just då, lördag morgon. När en lokal, som så ofta är full av liv, är tom så ger det ett märkligt intryck. Det kan vara ett klassrum, en verkstad under semestern, ett ställe där folk normalt springer av och an och gör en massa saker. När det är tomt blir det en vemodig stämning, nästan som en bön: "Kom och fyll mig med liv!"

Tomt

Och tomt här också, inte ens någon som klinkar på flygeln därborta!

En dikt

2012-01-21T10:28:00.000+01:00

Här är en dikt som jag skrev för länge sedan, 29 december 1981. Tyvärr verkar den alltmer aktuell.

BEVARA STOCKHOLM!

Jag går i en ljummen decembernatt
längs Gråmunkebrödernas strand,
ser stadens ljus som en glänsande skatt -
hör sjöfågelskrik ibland.

Långt ned i djupet, under mina fötter
ligger en drake, girig och hård
och gnager girigt på stadens rötter -
Nidhögg, din orm: bort från vår gård!

Den här bilden är bara några dagar gammal och är dessutom inte tagen från "Gråmunkebrödernas strand" (Riddarholmen) utan från Reimersholme västerut mot Gröndal och Essingen, men jag tycker den ger viss dramatisk stämning.

Piratflagg

2012-01-20T21:56:00.000+01:00

Ursäkta att bilden ser lite grynig ut - jag hade kameran inställd på fel känslighet. Men det här kan bokstavligen vara ett flaggskepp i piratflottan. Jag siktade det vid Söder Mälarstrand i eftermiddags. Några pirater syntes dock inte till.

Och så mindes jag att piraterna är i besittning av maskinell utrustning för aktiviteter på land också. Detta bevisas av en bild som jag tidigare publicerat, i september 2008. Även om det inte hörs så mycket om Piratpartiet för närvarande misstänker jag att det gjort vissa in- och avtryck i samhällsdebatten.

Avslöjande karta

2012-01-19T12:33:00.000+01:00

Är du intresserad/bekymrad över vad som händer i Stockholm så bör du ta en titt på Stockholmsreans karta med uppgifter ner på detaljnivå om hur Alliansen sköter vår gemensamma egendom. (Hittade tipset hos Alliansfritt Sverige.) Eller rättare sagt: hur den gemensamt byggda och betalda egendomen förskingras.

Eller vänta, nu ser jag hur man gör för att få över kartan till den egna bloggen. Man kopierar inbäddningskod för HTML, och så ... ja! där sitter den! Men kolla på Stockholmsreans sida för mer förklaringar!

Visa större karta

För att avsluta: NEJ, Alliansen är inte försiktig med våra skattepengar. NEJ, Alliansen är inte försiktig med vår gemensamma egendom!

Wien - Stockholm

2012-01-19T10:33:00.000+01:00

Den här bilden har inget med bloggposten i övrigt att göra, den är bara avsedd som ett konstnärligt (?) inslag

Här är ett lästips som kan ge upphov till funderingar om bostadspolitik i en storstad. Det är bloggen Arbetsbok som skriver om Wien, med lite sidoblickar på Berlin och Stockholm. Det är klart att det finns problem och frågetecken - det finns det alltid - men det ser ut som om Wien skött sig bättre vad det gäller bostäder än städer där de nyliberala drullarna tillåtits härja.

Man kan ju vara efterklok och säga att om socialdemokraterna tagit Arbetarrörelsens efterkrigsprogram på allvar så hade läget i Stockholm sett mycket annorlunda ut. För närvarande verkar man inte kunna ta det partiet på allvar som problemlösare. Att prata med en socialdemokrat om samhällsinsatser och socialt boende är förmodligen helt meningslöst.

Vågar man hoppas på nya rosiga moln över Stockholm ...

... eller blir det fortsatt rena natta'?

Roligare än så här ...

2012-01-17T10:01:00.000+01:00

... blir det väl knappast med förhandenvarande klimat- och väderläge.

Dystert

Och ännu mer dystert, fast den kvarvarande industriprofilen vid Liljeholmsviken ser imponerande ut en januarimorgon

Människan är meningen

2012-01-16T20:08:00.000+01:00

Klotter på gamla Bysis på Hornsgatan. Går man några tiotal meter åt vänster kommer man till Frälsningsarmén, och där tror jag inte man är eniga om budskapet. - Tänk om även människan i långa loppet saknar mening!

Tips - Lasses historiska fotosida

2012-01-16T12:18:00.001+01:00

Här är tips på en sida med kommenterade stockholms-bilder, sammanställd av Lasse Strömberg. På en av dem ser man nästan ända hem till mig vilket inte gör det hela sämre!

En av mina favoriter i samlingen - det var en tid när det inte bara fanns Söderkåkar, utan även Östermalmskåkar! (Nix, det är inte här man ser nästan hem till mig, det är fel stadsdel!)

Vinter; januari

2012-01-14T22:00:00.000+01:00

Glåmigt morgonljus vid Lötsjon, Sundbyberg, strax innan gatlyktorna släcktes.

Bäcken mellan sjöarna är ännu inte frusen. Här har synts såväl strömstare som fjällgäss, men när jag passerade var det tomt - inte en fjäder i sikte

Speglingar i Råstasjön - ser ut som en tuschmålning

Morgonmoln syns rosiga mellan träden i strandskogen

Och här har vi hela molnet i sin utdragna elegans, sedd från Råstasjöns östra ände

Rosorna vissnar

2012-01-13T17:39:00.000+01:00

Så har de gjort sin tjänst och är mogna att återgå till naturens kretslopp

Isläggningen börjar?

2012-01-09T22:04:00.000+01:00

Jag tog en morgonpromenad för att lufta vinterförkylningen en stund. Kallt och rått väder. Stannade och studerade isläggningen vid Söder Mälarstrand. Inte var det mycket, men håller kylan i sig bör det bli mer. Men den här vintern är inte pålitlig ur is-synpunkt tror jag.

Bara några meter bort såg det ut så här: det är verkligen lite is i bildens nederkant, men den är i sanning ett rov för vågorna från Riddarfjärden.

Lastpallen bland pilkvistarna har inte frusit fast. Däremot syns det (om man klickar upp bilden) att nästan vid vattenytan på varje kvist sitter en "knapp" av is.

Samma torn, två bilder

2011-12-31T15:46:00.000+01:00

Två bilder - samma torn. LM-tornet vid Telefonplan, nämligen. Ser inte så stort ut på det här bilderna, men jag har varit halvvägs upp en gång och kan garantera att det är ruskigt högt redan där! Den här bilden tog jag för några dagar sedan på förmiddagen från tunnelbaneperrongen. Det var kontrasten mellan tornet och det enorma grålila och rosa molnet som fångade mitt intresse.

Och här är samma torn men på eftermiddagen samma dag. Bilden tagen inifrån buss 161 just när den susade förbi Telefonplans tunnelbanestation. Tyckte färgerna och oskärpan på grund av rörelserna blev häftiga.

Och med detta är det bara att stänga Björnholm för i år och säga

Gott Nytt År!

Sparvbo tillagt

2011-12-29T09:54:00.002+01:00

Slarvigt av mig, jag borde ha lagt upp en länk till Kerstins hemsida Sparvboet för länge sedan men missat det - men nu är det gjort! Finns i länklistan till höger på den här sidan.

Sparvboet innehåller bland annat massor av bilder, mycket med natur men även sjöfart och annat, från västra Söder, Långholmen och Reimersholme samt Kungsholmen. Och om vi tänker på den fina Rosängen på Långholmen som jag ibland har skrivit om så finns en undersida till Sparvboet om den också! Besök rekommenderas (på hemsidan nu, och Rosängen när det blir blomstertid)!

Det blåste på Skogskyrkogården

2011-12-27T21:57:00.000+01:00

Om det är något som kännetecknar Skogskyrkogården så är det naturligtvis träd i mängder. Jag var där en stund i eftermiddags och funderade över hur det gått med träden under de gångna dygnen av blåst. Den som varit där vet ju att det finns många väldigt höga och smala tallar - och jag noterade en som givit upp för (luft)trycket. Tur att ingen stod i vägen. Till och med gravstenarna verkar ha klarat sig undan kraschen. Men på andra ställen syntes en del stenar som blåst omkull, och marken var full av nedblåsta kvistar och grövre grenar som man inte skulle vilja få i skallen.

En duva (av keramik?) tittar förskräckt ned på förödelsen från sin utsiktsplats på en gravsten

Resultat av krasch

2011-12-24T21:28:00.000+01:00

Jag tog den här bilden tio i elva julaftons förmiddag, på Hornsbruksgatan. Misstänker att den här illa tilltygade kärran är samma som nämns i det här reportaget. Tur att skadorna på inblandade människor inte blev värre än vad som verkligen skedde. Det som hänger på dragkroken i bak är en bit av polisens avspärrningsremsa.

För ett år sedan ...

2011-12-22T08:28:00.000+01:00

... var det bistrare väder här i Stockholm.

Tallarna i Årsta skog stod i givakt som frusna utropstecken ...

... en frusen rök hängde över Liljeholmen och Årstaviken ...

... och såväl den gamla pälsmössan som den gamla fårskinnsfodrade militärpälsen kom till god användning!

Det kanske inte händer så mycket mer på den här bloggen de närmsta dagarna, så jag passar på att önska den lilla skaran läsare

God Jul & Gott Nytt År!

Snögubbeväder

2011-12-19T11:02:00.000+01:00

Jaha, till slut kommer det lite snö i alla fall. Undrar om den ligger kvar till jul. Och därborta jobbar kidsen med något ...

... som vid närmare betraktande ser ut så här.

Snögubbe. Eller om det faktiskt är en snögubbsfamilj de lyckats knåda ihop av det ringa snötäcket på måndagsmorgonen. I skrivande stund faller mer snö, så det kan bli läge för nya och bättre försök längre fram.

När det är sånt här gråväder får man vara glad åt klara och rena färger som lyser upp dagen. Blad på en alkvist, tror jag.

Fönstertittande

2011-12-18T15:17:00.000+01:00

Går förbi på gatan, tittar uppåt, noterar skillnaden mellan de tre fönstren.

Skulle kunna vara en stor målning därinne. Låt mig gissa: detta är kyrksalen. På sid. 270 i Stockholms byggnader av Andersson och Bedoire står det om Borgarhemmet på Högalidsgatan: "I tunga karolinska former har anläggningen en kasernmässig monumentalitet, som liksom kyrksalen understryker karaktären av inrättning." Undrar hur det ser ut därinne. Men det får man väl aldrig veta!

Hur det såg ut härinne 'när det begav sig' vet jag inte om jag vill veta. Gick förbi de gamla fängelsebyggnaderna på Långholmen i morse och noterade segelbåten i dunklet innanför fönstret. Man skulle väl kunna tänka sig en olycklig fånge som gärna drömde sig bort till de fria vattenvidderna med frisk bris och svällande segel!

Årsjämförelse och morgonsång

2011-12-16T10:53:00.000+01:00

För ett år sedan, 16 december 2010, var utsikten från Liljeholmsbron så här dystert vintrig. Årstabroarna därborta försvinner nästan i diset.

Så här såg det ut i koloniområdet på Långholmen i förmiddags. Lika småskräpigt och dystert som koloniområdet brukar se ut under dödsäsongen. Men var det verkligen helt dött? - Nej! I ett träd borta vid stugorna tog en koltrast och stämde upp en kort men ganska kraftfull morgonpsalm! I själva verket sjunger koltrastarna året runt, men när det inte är 'högsäsong' under vår och försommar brukar sången vara väldigt diskret. Morgonen blev lite ljusare av detta musikaliska inslag!

För ett år sedan ...

2011-12-13T20:36:00.000+01:00

För drygt ett år sedan, 11 december 2010, såg det så här vintrigt ut vid Malmgårdsvägen på Söder. I år har vi inte hunnit fram till snön ännu, och det verkar inte som det skall bli något den här veckan. Kan man få beställa några dekorativa flingor till julafton kanske, det räcker gott för mig! (Inslaget här inspirerat av Molles vinterbilder.) Går man tillbaka till 2009 var det ännu snöfritt, men bara några dagar senare slog vintern till med besked!

Pålsundskanalen i sepia

2011-12-12T22:10:00.000+01:00

Pålsundskanalen måndag morgon. Jag tyckte en bild i sepia passade bra till den glåmiga snöfria vinterstämning som råder just nu. Småregnigt och kallt. Usch.

Strax till höger utanför bildkanten inträffade för övrigt det mord som behandlas i deckaren Södermalmsmorden av Lars Bill Lundholm. Jag hade nog inte lagt märke till den boken om inte en läsare av den här bloggen nämnde dess existens för några år sedan. Alla tips mottages med intresse!

Nattbilder 2

2011-12-09T21:45:00.000+01:00

Nattbild med dramatisk måne och moln. I förgrunden träd i Årsta skog, i bakgrunden ljus från Söder. Hade det här varit en oljemålning så skulle konstnären ha kunnat vara den romantiske tysken Caspar David Friedrich i början av 1800-talet. Men nu är det ju en lite konstigt inställd kamera som fixat stämningen.

Ännu lite djupare in i Årsta skog. Det finns väl inget som skapar så mycket nattstämning som lite ljus på avstånd!

Föregående inslag i den här serien.

Det finns hopp

2011-12-07T21:11:00.000+01:00

Det må vara trist med den frosttäckta gräsmattan i bakgrunden, men i förgrunden sticker framtidshoppet upp: en knopp på ett äppelträd. Om ett halvår kan vi hoppas att där spricker ut vackra vita blommor, och att det mot slutet av sommaren kommer att finnas goda äpplen att mumsa i sig! Om du klickar upp bilden i större format kanske du ser att knoppen verkar lite luden. Kan vara en vinterpäls som måhända kommer till pass de närmsta månaderna!

Nattbilder

2011-12-05T22:06:00.000+01:00

Nattbilder är ett lite konstigt fenomen. Å ena sidan måste man visa att det är mörkt och egentligen för lite ljus för fotografering, å andra sidan måste man ha lite mer än bara en svart fyrkant att visa upp. Hur som helst, årstiden är lämplig för den sortens försök och det kommer nog ett antal inslag med den sortens bilder framöver. De blir bättre om du klickar upp dem i större format!

Gamla Årstabron sedd från Tanto, och i öppningen mellan bro-tornen syns ljusen i Marievik

Svart ligger den gamla kolsyrefabriken där i Liljeholmen och ruvar över någon hemlighet

Inte riktigt natt ännu, men solen har gått ner och mörkret närmar sig sundet mellan Stora Essingen och Alvik, sett från spårvägsbron

Färgerna upplöser sig, blir vattniga som på en akvarell - Ulvsundasjön sedd från bron mellan Essingeöarna

Åter till Årstabron, genomlysta presenningar där underhållsarbeten pågår

Långt därborta sticker Globens kupol upp. Natthimlen över Årstaviken och Årsta skog bortåt Hammarby har en egendomlig färg, svår att beskriva

Bara ljus och mörker, stadsprofilen blir som ett band av ljuspunkter i mörkret. Det här är två ihopsatta bilder. De röda fälten lite till höger om bildens mitt är fasadbelysning på höghusen i centrum. Ljusrampen längst till höger finns på en båt vid Söder Mälarstrand

Och vem bryr sig?

2011-11-29T19:24:00.000+01:00

Jag gick runt hörnet från Mäster Samuelsgatan till Regeringsgatan, och vad syntes där? (Ja, jag hade kameran felinställd, så bilderna blev något konstiga, men ...) En EU-flagga som nästan såg ut som den hängde på halv stång. Ett tecken i tiden? Går eurozonen överstyr hänger resten av EU-projektet på gärsgårn. Det visade sig finnas något som hette Europahuset där, passande nog inhyst i en byråkratgrå byggnad från rekordåren. Den andlöst väntande allmänheten kan också titta in genom ett fönster och se en nedräkning till nästa val till EU-parlamentet ... om det nu är så många som bryr sig. När demokratin avvecklas på lokal och nationell nivå är det synnerligen tvivelaktig att den kommer att återupprättas på europeisk nivå. Finns EU kvar om 923 dagar? Och hur ser det i så fall ut? - Något som väldigt lite påminner om vad EU-anhängarna lovade en gång i tiden, kan man befara.

Bildsvep

2011-11-23T15:44:00.000+01:00

Bildsvep ... jo, jag stod i går kväll på Djurgården vid Blockhusudden och tog en bild mot Nacka-sidan medan jag gjorde ett svep med kameran. Alla ljus på andra sidan sjön sammanfattade i en bild. Du fattar va ... bildsvep, hö hö. En intressant detalj är att vattnet i förgrunden ser ut som vatten, med stilla vågor.

Hälericentral?

2011-11-14T21:54:00.000+01:00

Fotograferat på Hornsgatan idag. Är det ett ställe för häleri?

Den här bilden har inget med brottsmisstankar att göra, tyckte bara att den blev rätt spännande: en man som sitter och jobbar i nattmörkret på utsidan av en båt vid Söder Mälarstrand. Ljusen i bakgrunden är från husen vid Kungsholms strand.

Maria kyrkogård på väg ned i marken?

2011-11-12T08:40:00.000+01:00

Den här bloggposten kan dels ses som uppföljning av en tidigare sväng runt Maria kyrka, dels som en nyfiken titt nu på lördagsmorgonen på grund av rapporter om att marken givit vika på kyrkogården ovanför tunnelbygget. Hålet skall vara tilltäppt nu. Det vore ju taskigt om tunneljobbarna fick gravstenar i skallen, men jag antar att folk som inte gillar det här bygget nu nickar och säger "vavadejasa". En del skador har det varit i kyrkan. Man kan undra om det skall hända fler sådana här saker, tunneln passerar ju under ett antal känsliga byggnader. Mest är det urberg, men här var det tydligen sand. Fallet Hallandsåsen lär oss att tunnlar och sand kan vara en besvärlig kombination.

Detta kan också ses som ett icke-föreställande konstverk, alternativt konstverket "blå plastduk med pålagd plank"

Jaså, "Ulla Winblad" är begravd här! Hon skulle nog inte ha sett med blida ögon på den här minnesskylten, förebilden till Bellmans ystra sångmö ville verkligen inte bli påmind om sin lättfotade ungdom!

Och här har vi Werner Aspenström, sympatisk och läsbar diktare som också ligger här. Klicka upp till större format kan du kanske läsa hans dikt "I Maria församling" också!

Har man rutiner för sånt?

2011-11-10T15:32:00.000+01:00

I förmiddags klev jag av tunnelbanetåget i Liljeholmen. Det var slutstation och avstigning för samtliga passagerar just för det tåget, det hade väl gjort sin morgontjänst och skulle hem till hallarna för att vila. Så jag klev av från näst sista vagnen och gick framåt. Efter några meter noterade jag en kvarvarande passagerar i mörka kläder med huva som verkade sova i en i övrigt tom vagn. Jag knackade hårt på fönstret som var alldeles invid personens huvud, men han reagerade inte. Jag gick in och petade på hans axel några gånger. Noll reaktion. En liten dam med "utländskt" utseende kom förbi, gick in och ruskade på Trötter. Inget hände. Den lilla damen var tydligen väldigt engagerad, för hon nära nog sprang hela vägen längs perrongen fram till föraren och pratade med denne. Tydligen gavs det något lugnande svar, och så stängdes dörrarna och tåget körde iväg.

Jag bara undrar: har SL någon rutin för att ta hand om passagerare som vägrar vakna? (Jag antar att människan åtminstone levde.) Kör man in i hallarna och tillkallar några hantlangare: "Ööh, det är nån som sitter och sover i nästa sista vagnen och verkar svårväckt, kan ni plocka ut killen va?" Och så går patrullen dit med en vagn à la bår på hjul och lyfter varsamt över Trötter till denna. Och vad händer sedan? Transport till ett mysigt uppvakningsrum, kördes han över till ett tåg som skulle ut i trafik, eller till någon dyster katakomb där dystra biljettkontrollanter blickar ner på den olycklige? - Ingen vet!

Alla helgons trafikstockningar och mörker

2011-11-06T09:55:00.001+01:00

I DN skriver Epstein att det behövs bättre insatser av SL vid Skogskyrkogården under Alla helgons dag. Det är mycket folk som vill ut och in, nämligen!

Själv har jag noterat detta sedan några år, och på väg dit så kliver jag av tåget i Sandsborg och går genom begravningsplatsen där för att komma ner till Skogskyrkogården. Det tar nog ungefär lika lång tid som att stå och vänta på att överhuvud taget komma ner från perrongen vid Skogskyrkogården. Fast det var jäkligt mörkt i år så jag lyckades för en stund närapå gå vilse bland gravarna i Sandsborgs begravningsplats! Men så småningom kände jag i mörkret doften från korvnasarna som håller till vid ingången till Skogskyrkogården, och då var det klart att jag var på rätt väg!

På hemväg försökte jag mig inte ens ta mig upp till tunnelbanan. Jag fotvandrade till Gullmarsplan och tog tåget där i stället. Det är alltid nyttigt med motion!

Här var det lugnt och stilla - urnlunden i Högalidskyrkan

Om någon tycker att det här verkar mörkt så beror det på att det var mörkt som tusan! Tur att det finns några bra landmärken att navigera efter i letandet efter rätt grav på Skogskyrkogården - flyttar man på dem blir det besvärligt för mig!

Somliga gillar att fotografera ljus - som här i Katarina kyrka. Hur själva bilden blev kan man se här

Rätt tänkt

2011-11-02T14:04:00.000+01:00

– Vagnfel, växelfel, signalfel, alltid är det något. Jag har slutat bry mig om när tågen går. jag går bara ned till stationen och hoppas på att det ska komma ett tåg

Så säger en man som blev sittande i ett pendeltåg på Årstabron. Och jag känner igen det. Rätt tänkt: tåget kommer när det kommer, så har det blivit. För att vara säker på att komma fram till den södra förort dit jag åker ibland så har det konsekvent blivit buss de senaste åren. Bussarna tog sig fram enligt tabellen även när det var riktigt busväder, pendeltågen var permanent sena och opålitliga.

För en del år sedan åkte jag ofta pendeln till Flemingsberg. När det slog till och blev vinter - men även om det inte var vinter - så såg jag till att vara ute ungefär trekvart tidigare än vad jag skulle ha behövt ifall trafiken hade varit pålitlig enligt tidtabellen. Med trekvarts framförhållning och kvartstrafik så kunde jag komma ditut långt tidigare än nödvändigt, men hellre det än att vara ute i sista minuten och försöka ta sig upp från stationen till platån med högskolan. Var det riktigt illa så kunde man ju råka ut för både sena tåg och att rulltrapporna (väldigt långa, vill jag säga för dem som inte sett dem) stod stilla. Klaffade allt som det skulle fick man en stund extra för att kunna kila in på det fina biblioteket.

Men det här är allvarligt. Infrastrukturen förfaller i det nyliberala paradiset. Det spelar ingen roll om det är socialmoderater eller socialmoderater som har makten, det går utför. Resurser sugs ur den reala ekonomin och antas göra folk lyckliga genom att försvinna i spekulationsbubblor. Det torde vara klart vid det här laget att det inte fungerar. Igensnöade växlar eller trasiga signalsystem kan inte korrigeras genom ansvaret läggs på personer och organisationer som helt enkelt inte är intresserade av att vara ansvariga - annat än kanske för sina egna bonusar.

I bakgrunden Långholmens fängelse. Verksamheten flyttades sedan till Kumla i Närke. Skulle man kunna tänka sig att ansvariga politiker också fick göra en lång och tidsbestämd förflyttning till en liknande instution?

Morgonrodnad

2011-10-26T13:35:00.000+02:00

Jag gick över Liljeholmsbron strax före halvåtta i morse. Över horisonten i öster var det ett märkligt violett ljus. Medan jag ägnade en halv minut till att plocka fram kameran, ställa in tidsutlösning och placera kameran på på broräcket, hann himlen skifta färg! I stället var det morgonrodnaden som blev allt skarpare. Lite av det violetta finns dock kvar i bildens högerkant alldeles vid horisonten. Det gäller att skynda sig på om man vill få bilderna som man tänkt sig - å andra sidan, om man sölar kan det bli nya intressanta effekter!

Höstfärger och vattenskräp

2011-10-23T16:57:00.000+02:00

Jag gick över "Suckarnas bro" till Långholmen i morse. Nåja, det namnet är väl inte aktuellt längre, sedan "Svarta Majas" transporter av fångar till fängelset upphört. Möjligen kan det vara "pustarnas" bro numera, med tanke på allt pust & stånk från joggare som ilar upp och ner i backarna. Ännu så länge är hösten kvar i den vackra fasen, men snart faller löven ... suck och pust!

En sann bild av hösten: några utemöbler står kvar bland på en gul matta av fallna löv, som en påminnelse om att säsongen drar mot sitt slut. Kanske det ännu kommer att bli fina höstdagar när folk kan slå sig ner med en kopp kaffe och njuta, men vintern närmar sig ...

Ibland brukar jag fotografera "konstnärligt skräp" i Pålsundskanalen. En märklig blandning av nedfallna löv och andra växtrester, algblomning, och saker som slarviga människor låtit falla i vattnet. För mig blir det en sorts konstverk i alla fall.

Omkring Maria kyrka - en titt på några gravar

2011-10-21T15:55:00.001+02:00

Jag fick för mig att gå upp på Maria kyrkogård och "kolla läget". När jag såg den här graven tänkte jag, att här måste ju en riktigt läskig figur vara begravd eftersom han måste vara bakom galler även som död.

Men sedan blev det mer kulturellt och trevligt, med några "kändisgravar":

Eric Johan Stagnelius - jag hade honom uppe på min poesiblogg för några dagar sedan, som av en händelse. Eller har det något med poesins outgrundliga makt att göra?

Evert Taube - han behöver väl ingen presentation?

Hur var det Lasse Lucidor skaldade? "Skulle jag sörja/ så vore jag tokot", eller något åt det håller?

Tompa Jahn, mindre känt musikernamn, men jag tror mig komma ihåg honom. Var det inte han som var "Ärtan från Värtan" och sjöng på någon sorts stockholmsdialekt?

Och till slut jazzmusikern Per Henrik Wallin

Propaganda

2011-10-20T22:03:00.000+02:00

Vid Gullmarsplan, torsdag morgon:

Utan kommentar

2011-10-19T13:40:00.000+02:00

Små ruckliga hus i skogen

2011-10-18T21:51:00.000+02:00

De här bilderna är några veckor gamla, men bra bilder har ju inget bästföre-datum, eller hur?Jag tog dem i Nackaskogarna, öster och söder om Hellasgården.

Inte i bästa skick kanske, den där stugan, möjligen kan man husera ett dussin asiatiska bärplockare där om man inte har alltför stora hämningar ...

En upphöjd struktur vid en skjutbana inne i skogen. Står det inte något där till vänster, vid trappan upp ... ?

Jaha, festvåning, då kanske det bara är att knalla upp då?

Hrm, nej, så enkelt var det inte!

Jag vill inte skriva betraktaren på näsan ... jo, det vill jag visst, det här är min blogg, och när man (gärna i uppklickat format) betraktar den här bilden skall man tänka på milda pastellfärger och lätt dis en solig förmiddag i en gles tallskog högt uppe på mager mark och klippor!

Dessutom tycker jag att det alltid är väl värt att titta hur det ser ut där man står, med andra ord att rikta kameran rakt ned!

Höstfärger

2011-10-17T15:00:00.000+02:00

Det finns sentimentala typer som tycker det är så fantastiskt med hösten och dess färger. Må så vara, men tänk på det elände som hösten förebådar ... nåväl, här är några höstfärger från Årstavikens stränder för den som uppskattar dem!

Uggleblick?

2011-10-17T14:55:00.000+02:00

Jag tycker att det finns en viss "uggleblick" i detta motiv. Ni som har annan fantasi får väl nöja er med att se ett halvätet äpple (av okänd sort, höstäpple, mycket gott!)!

Ockupera Stockholm, Occupy Stockholm - Systemet är problemet

2011-10-15T17:44:00.000+02:00

Från Dn idag. Man har uppfattat det väsentliga!

Jag var nere vid Sergels torg kanske knappt en timme i eftermiddags. När jag vandrat runt en stund röstade mängden om att stanna på Snetorget, gå till Kungsträdgården, eller några meter bort till Riksbanken på Brunkebergstorg. Det sista alternativet vann - verkar inte som bankerna är populära just nu, och deltagarna gärna ville tala om det för Bankernas Bank.

Skulle någon bild behaga särskilt så klicka på den för att få större format!

Rätt många plakat på kartonger - en nyenkel stil, kanske?

Hade detta varit i Finland, och om man inte bytt marken mot €, hade texten ha kunnit vara "not 1 penni more" - om du förstår vad jag menar!

Hm, var är grammatik- och avstavningskontroll?

"Hej raring, jag ringer från Sergels torg. Jag blir lite sen i eftermiddag, jag har kommit på att jag tillhör de 99 procenten och måste vara med i demonstrationen!"

Jag vill inte skriva budskap på näsan på folk, men notera motsättningen mellan "storhandla" däruppe och "kapitalismens kris" där nere ...

Här knallar demonstrationen upp mot Riksbanken på Brunkebergstorg. Notera den grymma arkitekturen runtomkring!

Rödpenna på rödaktig kartong går inte så bra, men killen till vänster skyller allt på syndabockar.

Några ställde sig alldeles utanför Riksbankens entré. Notera den nyfikna övervakningskamernan uppe till höger

Sista bilden. Notera den trivsamma arkitekturen på de närmsta husen ... kan det tänkas att nybrutal arkitektur har något att göra med olusten som råder i landet?

Vad är urbanism?

2011-10-07T21:29:00.000+02:00

Det här är en bild från Marseille. Fundera på om den kan få oss att tänka i några annorlunda banor även i Stockholm. Texten säger: Urbanismen är en polisoperation förenad med en finansiell operation; statsförnuftets drömmar är befolkningens verkliga mardrömmar. (Om jag nu fått till översättningen någorlunda rätt.) Vems förnuft är det som bygger Stockholm nu?

Att göra staden osynlig?

2011-10-04T16:51:00.000+02:00

I mörkret mellan Reimersholme och Gröndal kommer en båt raskt tuffande. Ställer upp kameran på ett staket och kör med tidsutlösning. Exponeringen blir ganska lång. Båten blir nästan osynlig men dess ljus desto synligare och utdragna

För några dagar sedan gick jag på Söder Mälarstrand, på ett ställe där man ser hur Waterfront höjer sig över Stadshuset. Men när jag gått en stund kom jag plötsligt till insikten att jag hade ju inte "sett" Waterfront, inte noterat dess existens! Berodde det på tillvänjning? - Jag tror inte det, för jag hade inte "sett" Stadshuset heller. Kanske förklaringen är att dessa byggnader glidit ihop och blivit till en ostrukturerad klump som man inte ser om man inte medvetet tittar efter den?

Detta kan vara något för storbyggnadsentusiasterna att fundera på: vad händer med de få höga landmärken som finns i det inre av Stockholm om utrymmet mellan dem fylls igen? Kommer man fortfarande att se kyrktornen och Stadshusets torn, eller kommer allt att försvinna i en anonym fasad där egentligen inte ens det nya är synligt annat än som något som står i vägen för horisonten och himlen?

Månskära

2011-10-01T21:33:00.000+02:00

En gulröd månskära har parkerat sig horisonten bortom Alvik och är här sedd från Tranebergsbron lördag kväll. Undrar om tornet med ljus i toppen, till vänster om månen, är LM-tornet vid Telefonplan? Lite rödviolett finns kvar på himlen efter solnedgången. Enda fördelen med de allt kortare dagarna, som jag ser det i alla fall, är att man inte måste vänta så länge innan man kan gå ut på en kvällspromenad om man nu känner för det.

Närkontakt

2011-09-26T10:38:00.000+02:00

Kan man kalla detta "närkontakt av tredje graden"? Bilder från för några dagar sedan, tagna på Liljeholmsbron. Det kanske var någon som inte uppmärksammade varningen om köbildning som jag har för mig finns innan brokrönet.

Det är väl sånt här som gynnar bruttonationalprodukten antar jag, i och med att några verkstäder får lite att göra.

Moln i mängder

2011-09-24T13:50:00.001+02:00

Här är ett antal bilder med moln, stora, små, grå, färgrika, som jag tagit under den senaste månaden. Om någon tycker att det är mycket så kan jag säga att det är ganska få i jämförelse med vad jag fotograferat. Moln fascinerar - mig i alla fall.

Klotter

2011-09-24T13:42:00.000+02:00

Är man lat eller fantasilös klottrare som skriver man bara "klotter" i stället för att göra en bild eller något annat, som här vid spårvägen på Stora Essingen

En moloken gubbe i gångtunneln under Liljeholmsbron just vid brofästet i Liljeholmen

Om detta räknas som klotter vet jag inte, eller om det är båtägaren själv som är ansvarig. Verkar vara någon sorts avställd militärbåt i trä, kanske gammal minsvepare eller minfartyg? Träet ser dessutom ut att ligga vertikalt, inte horisontellt som jag antar är det normala vid båtbygge. Låg i alla fall i Årstaviken när jag tog den här bilden. Båten i bakgrunden är en bogserare av bullig amerikansk typ.

Märkliga ljus på Långholmen

2011-09-24T13:33:00.000+02:00

På fredagskvällen gick jag en promenad och passerade under Västerbron på Långholmen och noterade märkliga ljus som inte funnits där tidigare. En av de tråkigare platserna på denna annars så fina ö har fått ett nytt inslag, och det ser inte så tokigt ut. Nästan lite julstämning.

Jag glömde att kolla om de här finns kvar - finns de kvar så bör de stå alldeles bakom bergknallen i bildens mitt.

Linjer

2011-09-24T10:39:00.000+02:00

Här är några bilder som på olika sätt kan få betraktaren att funder över linjer i tillvaron. Skulle någon verka intressant så ser den nog ännu bättre ut i uppklickat format.

Här är det sannerligen ingen rät linje i tillvaron. Är den här snäckan riktigt nykter? Verkar ju vingla hit och dit utan större styrsel! "Vestige terrent" som det heter på latin - "spåren förskräcker"!

Här finns två linjer, en synlig och en nästan osynlig. Byggstrukturen under Årstabron ger en kurva, roddarna bildar ritstiftet till sitt eget räta streck som inte kommer att tangera kurvan utan passera förbi

Linjer som korsas och som dras åt olika håll; Årstabergs pendeltågsstation

Ett gammalt streck, på kartan en linje genom landet - en liten rest av Göta landsväg på Årstafältet. Här gick trafiken förr från Södermanland mot Skanstull.

(Svart)råtta?

2011-09-23T21:41:00.000+02:00

Den här bilden (inte i proffsklass, det medger jag) tog jag torsdag förmiddag på Kristinehovsgatan. Det som först fångade uppmärksamheten var en skata som verkade jaga något, och snart såg jag att den var framme och trakasserade en råttliknande varelse. Jag tänkte att denna väl inte hade så stor chans mot skatan, men plötsligt vände sig råttan i upprätt läge - och fågeln backade direkt! Att få ett bett av en råtta med förmodligen rätt dålig tandhygien är nog inte så kul.

Först i efterhand kom jag på att rådisen ju var svart. Det finns ju rätt mycket råttor i trakterna, men de jag sett har alltid varit bruna eller gulbruna. Kunde det vara en svartråtta? Jag tittade i Däggdjur av Bjärvall och Ullström men blev inte riktigt klar över saken. Egentligen borde det inte finnas svartråttor här men 1980 syntes någon till i Stockholm och de kan tydligen dyka upp lite varstans utanför sitt egentliga område söderut. För att krångla till det finns det bruna och svarta varianter både av svart- och brunråttor! Som varande icke däggdjursspecialist kan jag bara ställa mig frågande och utan möjlighet att ge ett definitivt svar.

Konstiga avtryck

2011-09-23T21:31:00.000+02:00

För någon kväll sedan passerade jag en busshållplats på Varvsgatan och noterade dessa egendomliga avtryck. Vad är detta, är det hand- eller fotavtryck av egendomliga varelser som dväljes i Högalidsparkens mörka hörn och prång och bara vågar sig fram när höstnatten sänker sig över staden?

Endast kontanter

2011-09-23T21:01:00.000+02:00

Fotograferat i Gula gången, Slussen, för några dagar sedan. Det fick mig att minnas ett citat från Herr Doktor Karl Marx, Kommunistiska Manifestet:

Bourgeoisin har överallt, där den kommit till makten, förstört alla feodala, patriarkaliska och idylliska förhållanden. Den har obarmhärtigt slitit sönder de brokiga feodalband, som band samman människorna med deras naturliga ledare, och icke kvarlämnat några andra band än det nakna intresset, det känslolösa "kontant betalning".

Japanska dammen, tisdag förmiddag

2011-09-14T07:35:00.000+02:00

Japanska dammen i Bergianska trädgården är alltid värd ett besök, även nu när höstfärgerna gör sig påminda.

Kungsörn och grågäss

2011-09-13T13:06:00.000+02:00

Det här är en bild som jag "lånat" från Molles blogg om kungsörnar och grågäss som vi såg vid Angarn igår. Jag inte bara knyckte bilden, utan beskar och försökte göra fåglarna lite ljusare. Vet inte hur bra det egentligen lyckades, men kolla på örnnäbben: det där ett imponerande bit-verktyg som sticker ut längst fram på fågeln!

Läge: Angarn

2011-09-11T21:07:00.000+02:00

Den här bilden (ett panorama av två hopklippta bilder) gör sig definitivt bättre i uppklickat tillstånd, då kan man till och med se de blå vattenytor som är själva sjön i Angarnsjöängen i Vallentuna. Så här såg det ut tidigt på söndagseftermiddagen. Jag var där med bloggkollega Molle som spanade efter havsörn. På sätt och vis misslyckades det, för i stället var det en kungsörn som var där och skrämde slag på gässen. (Häftigt, har inte sett kungsörn sedan jag var i fjällen för länge sedan!)

Innan jag kom så långt som till Angarn fångades min uppmärksamhet av det här anslaget - notera stavning & datum - på en bildskärm på Södra station

Angarnsjöängen är väl mest känt som fågelskådarställe, men idag var det folk med svampkorgar också. Jag såg den här röda fina svampen, den var nästan som en boll, men vet inte vad det är för sort.

Anledningen till att jag fotograferar den här skissen från en informationstavla om den så kallade Örstaristningen en bit från sjön (svårdaterad, men uppenbarligen från bronsåldern) är att själva ristningen med två båtar och två hästar är svår att fotografera om man inte klättrar upp i ett träd eller har en lång stång att hissa upp kameran i ...

... vilket bevisas av denna bild just av ristningsytan, och där också en fotograf som just konstaterar att det där inte verkar vara det lättaste av motiv att fånga om man står på marken!

En fin höstdag blev det vilket tacksamt noteras nu på kvällen när det är svart ute och regnet öser ned!

Kanonfotograf och annat smått och gott

2011-09-06T19:53:00.000+02:00

Några bilder från förra lördagen:

Har man ett sånt där häftigt objektiv kan man väl nästan kallas "kanonfotograf". I och för sig skulle någon som fotograferar kanoner också kunna kallas kanonfotograf, men jag tror att denne man i själva verket hade det här motivet i siktet:

Ingen kanon, inte ens en kanonkula, men en riktigt rejäl kula därborta i alla fall! Själv går jag som vanligt med min lilla fickkamera och tar motiv på närmre håll:

Jag tvivlar starkt på att Jehovas vittnen har en hållbar lösning på den världsekonomiska krisen, även om principen om att "driva månglarna ur templet" kanske inte är så dum

Och vad är "kampanger" kan man fråga sig!

En bild från söndag morgon. Den som tvivlar på att de märkliga figurerna på Långholmen, som figurerar i ett antal inlägg de senaste dagarna här på bloggen, skulle vara från yttre rymden kan ju fundera på varför just den här verkar tycka det är så jobbigt att få en lågt liggande och skarp morgonsol rätt i ögonen! Det märks ju tydligt att den tänker att "kan inte den där människan försvinna så att jag får byta position till något mindre plågsamt!"

Reflexioner om bostadspolitik/rätter/ekonomi

2011-09-03T11:25:00.000+02:00

Om man spelar på börsen får man räkna med bakslag. Den aktie man köpte igår för dyra riktiga pengar kan störtdyka idag och vara totalt värdelös i morgon. Du har gått på en smäll, någon annan som visste bättre kutar iväg med pengarna. Det går inte att klaga när man frivilligt gått in i kasinot och blivit blåst.

Som med pratet om börsen eviga uppgång, och att det alltid är lönsamt att "spara" (spekulera, var det!) i aktier är det med falskt mäklarprat av din "personlige bankman" om hur oerhört fördelaktigt det är att köpa den lägenhet där man redan bor eftersom "priserna alltid kommer att gå upp". Tips: skall man köpa så skall man också ha en plan för att snabbt sticka iväg, vilket figurerna som står bakom omvandlingar nog ofta har. Att köpa en lägenhet som man redan bor i, och tänker fortsätta med det, är tämligen meningslöst ... i bästa fall, i värsta fall kan det bli rent ruinerande. Man har spelat och förlorat.

De smarta grundarna sticker. Har de sjöutsikt som säljargument kan de ju först döda eventuella träd som döljer utsikten - träden är ju faktiskt bara vår gemensamma egendom och kan behandlas hur som helst! Sedan kan resten som tror sig ha gjort ett "klipp" stå där med en förening med skakig ekonomi, och det kan faktiskt leda till konkurs. Och privat kan ju arbetslöshet, sjukdom, skilsmässor och annat leda till att den enskildes ekonomi slås i bitar. Det är helt onödigt. Man kan inte hindra att sådant inträffar, men man kan åtminstone se till att det inte leder till personliga ekonomiska katastrofer genom att man sitter med stora skulder som kanske inte går att reda upp.

Många omvandlingar görs i privata fastigheter. En sak som som kan misstänkas som framtidsscenario är att fastighetsägare kan sälja i ett läge där det är lönsamt, ta in goda pengar, och sedan eventuellt köpa tillbaka i ett läge där föreningen konkursar och priset är lågt. En god affär (för bolaget, medan "klipparna" står med långa näsor och tomma bankkonton och förstörda privatekonomier - banklånen blir man inte kvitt så lätt)!

Jag gjorde dessa reflexioner vid läsandet av en artikel i Svenskan. Men vi kan gå vidare. De senaste trettio årens kreditbubbla håller på att tappa luft. Inget samhälle kan leva i evighet på kreditaffärer, så småningom sker en återanpassning till vad den reala ekonomin orkar med. Genom att återförvandla bostadsrätter till hyresrätter kan man komma åt en del av den uppblåsta ekonomin - folk kommer då åtminstone inte ha bostadsrätter att låna på för konsumtion. Detta är faktiskt bra för hela detta överutnyttjade jordklot! Den för överlevnaden nödvändiga nedväxlingen (till skillnad mot den på sikt omöjliga tillväxten) i ekonomin kan lämpligen inledas genom politiska beslut där bostadslån elimineras och bolåneslavar återförvandlas till lånefria hyresgäster. Den som hyllar bostadslånen kan ju minnas att "den som är satt i skuld är inte fri". Det är visserligen inte en sanning som gäller jätteskulder i miljardklassen, men har du en liten skuld på en eller ett par miljoner så torde inga banker ha någon misskund med dig! Somliga är för stora för att få falla, men andra är för små för att räddas - så fungerar det.

Jag gick förbi en tant med uppblåst utseende och näsan i vädret - det var i korsningen Varvsgatan/Hornsbruksgatan. "Jag har köpt lägenheten" sa hon. "För en komma sex miljoner". Hon riktigt poängerade det där med en komma sex. Det är sådana figurer man egentligen inte har lust att rädda, men som borde återföras på dygdens skuldfria stig, för inte bara deras eget utan hela samhällets bästa. För det verkliga bekymret är inte ett fåtal människor som har det gott ställt men som förköper sig på stora lägenheter med konstiga inredningar, bekymret är den större mängd som känner sig (man kan nog säga tvingas på grund av nuvarande bostadspolitik) att köpa lägenheter som de egentligen inte har råd med.

Vad som gör saken ännu värre är att det finns två motsatta intressen: hyresgäster är intresserade av att det byggs en massa hyresrätter som gör att hyrorna kan hållas ner, bostadsrättarna är intresserade av att bostadsbyggandet hålls på låg nivå och att det definitivt inte finns billiga hyresrätter - för då försvinner ju en del av det egna spekulationskapitalet, även om det bara är en summa på ett papper som kan ändras när som helst.

Alltså behövs rejäla politiska ingrepp, djärva politiska beslut. Låne-elimineringar och ett sjuhelsikes bostadsbyggande - av hyresrätter, och gärna på exproprierade tomter i moderatkommuner som vägrar bygga!

Kultplats - fortsättning, moln, regn och annat

2011-09-01T21:35:00.000+02:00

Jag trodde jag var färdig med "kultplatsen på Långholmen", men vad är det som står däruppe?

Jo, den här gynnaren. Undrar om det är en som vandrat iväg från den ursprungliga gruppen som beskrivits i föregående inlägg, eller om det är en ensam utpost? Och ännu svävar vi i okunskap om vad detta är. En kultfigur, eller en just nu blyg och stillastående gäst från en annan del av rymden?

Just det, bakom de stora molnen finns vår stjärna solen - samt miljarder andra stjärnor och kanske andra märkliga civilisationer som har upprättat en spaningspost i Långholmen, Stockholm!

Molnen var från torsdag eftermiddag, liksom den här utsikten från Essingeleden. Långholmen ligger som en grön skog, och mitt i skogen går regnbågen ned. Märkligt sammanträffande, är det möjligen på gång att rymdisarna håller på att stråla upp eller ner varandra - det har varit rätt mycket regnbågar på senaste tiden i Stockholm!

För övrigt noterade jag att på varje pelare under Essingeleden finns en dörr. Skulle man kunna inreda därinne och skapa bostäder för folk som gillar "compact living"?

Två flygplan drog förbi, är det det här som kallas att "flyga i rote"?

Och rätt vad det var så började det att regna intensivt på bron över till Alvik. Snabbt upp med paraplyet, samtidigt som solen blänkte härligt i mälarvattnet. Konstigt väder.

Platt fall och mer om kultplatsen

2011-08-30T21:12:00.000+02:00

Ständigt fler människor vandrar gatorna fram, seendes inte var de sätter fötterna utan i stället envetet gloende i en liten mojäng de har i handen. Man kan undra hur många platt fall det blir av det när fötter och underlag inte kommer överens?

Ännu värre är det väl om man exempelvis cyklar och samtidigt skall titta i sin lilla mojäng, det måste väl vara farligt?. Jag tänkte det när en böna på cykel drog förbi mig i morse på Södermälarstrand. Det gick några sekunder och jag fick svaret: ett ljudligt PLONK KRASCH. Jag antar att tjejen inte hade noterat att den upphöjda kantstenen hon cyklade bredvid tog av åt höger medan hon fortsatte rakt fram. Men hon verkade komma på fötter utan några skador, och det sista jag såg var att hon letade efter något på marken. Kanske hon sökte den där lilla mojängen som alltfler glor i?

På tal om trafik så ramlade en gratistidning in i brevlådan, och där kunde man läsa att föräldrar som hämtar och lämnar barn vid skolor åker dit för fortkörning. Vore det inte bättre om kidsen får använda sina egna ben för att ta sig till och från skolan, och få lite naturlig motion samtidigt? Och det måste väl vara lite säkrare vid skolor och daghem om inte föräldrar drar ut och in där i expressfart i sina bilar? Nåja, så småningom kanske peak oil gör slut på det där ...

Nya rön om kultföremålen på Långholmen som diskuterats i de två närmsta föregående inläggen: närmare studier antyder att det är ett ytterhölje som påminner om gips och kärna kanske av hårdplast, plastfiber eller liknande. Längst ned på smaländen sitter en skruvtapp som är ganska lång. Man kan givetvis tänka sig att de här skulpturerna som säker föreställer gudomligheter har skruvats fast på en stång och burits runt i heliga processioner, men tyngden verkar tala mot det. Rimligare är det nog att se dem som fasta installationer, fastskruvade som utsmyckningar i en helgedom vars belägenhet vi ännu dessvärre inte lyckats identifiera. Mer forskning (och gärna forskningsanslag, tack) krävs!

Inte maraccas - kultplats?

2011-08-29T21:27:00.000+02:00

Jag fick förslag att de mystiska företeelser som avbildas i föregående inlägg skulle kunna vara maraccas. Efter att ha uppsökt platsen i kväll, samt lyft och provskakat på en av dem, kan det i alla fall konstateras att inget ljud uppstod. Det verkar vara solida klot av trä med skaft, samt överdragna med något gummiartat material. Här och där har man skurit bort gummit och målat i stället.

Förr i tiden brukade arkeologer, när de stötte på en fornlämning som man inte begrep vad den betydde, säga att det var nog en "kultplats". Så varför inte den här ...?

Här står de små gudabilderna, avslöjade av den spanande fotografens blixt, i sanden under Västerbron

Namnet är okänt, men kan vi inte kalla detta "Den diskret spanande guden"?

Och oj, vad har vi här? (Ett misslyckat foto som ändå gör sig rätt bra i det här sammanhanget.)

Ja, vi kan bara med undran och eventuell oro fråga: vad är det för mystisk kult som samlas och har sina riter under Västerbrons fäste på Långholmen? Kan den förtorkade haren vi såg igår ha offrats till någon blodtörstig guddom? - Än finns bara frågor, inga svar ...

Långholmen - lördag morgon

2011-08-28T16:11:00.000+02:00

På ett staket vid Slipvillan på östra Långholmen har någon hängt upp två nallar - eller åtminstone den ene ser ut som en nalle. Behandlar man stackars små nallar så där, va? Åtminstone alla som heter Björn borde protestera. Det blir rätt många: enligt Statistiska Centralbyråns databas heter 1708 personer Björn i efternamn. 61.321 män har det som förnamn. Män? - Jo det finns 26 kvinnor som heter Björn i förnamn, varav en har det som tilltalsnamn.

Vad dessa märkliga tingestar är för något har jag ingen idé om. De låg i sanden under Västerbrons fäste, en bit ovanför husbilsparkeringen. En mystisk kultplats, månne?

En företeelse som jag inte ville peta på men som låg alldeles bredvid grejorna på bilderna ovan. Skulle kunna vara resterna av en förolyckad hare - kanske haren Jönsson som sägs hålla till i de där trakterna?

I stället för VM i bangolf ...

2011-08-25T12:38:00.000+02:00

... LF står det. Torde ha varit BANGOLF eller kanske MINIGOLF en gång i tiden när den här banan var ny och fin. Jag har inte varit och tittat på vad VM-spelarna i bangolf har för sig fast de inte är så långt borta. Däremot tog jag mig en långpromenad i går kväll och gick förbi en bana i Östbergahöjden som definitivt inte verkade vara i VM-klass. Och det här var entrén (och som vanligt vinner bilderna på att klickas upp i större format).

Vi går väl förbi den fina grinden och det som en gång var ett prydligt rödmålat trästaket ...

Jaja, nedklottrat naturligtvis. Det här känns som Folkhemmets förfall i ett nötskal. Men annars brukar väl sådana här förfallsplatser, typ bortglömda folkparker och idrottplatser, ligga mer avskiljt, och på stället som bloggen Rostsverige så förtjänstfullt skildrade innan den tyvärr lades ner.

Jag fick en konstig vemodig stämning av att stå bland övergivna banor och ogräs. Är det så här det ser ut i Sverige? Är detta mitt land?

Jag spelar inte vare sig ban- eller någon annan golf, men tänk när augustimörkret sänker sig men det ännu är sommar, glada människor går omkring här och puttar på sina små bollar eller bara har det trevligt ändå i skenet från de fina lyktorna ...

... och någon står vid hål 18 och koncentrerar sig av bara tusan!

Den som inte kände för golf kunde sätta sig på gungbrädan ett tag i stället. I bakgrunden området med Årsta partihallar

I bakgrunden på den här bilden: Östbergahöjden

Varför är denna bana övergiven (av alla utom klottrare och förstörare)? Är det månne för den stora kraftledningens skull, den som fortsätter bort över Årstafältet? Var det någon som oroade sig för ledningarnas elektromagnetiska fält som kanske inte är så bra för mänsklig hälsa? - Jag vet inte.

Handlar tills du ramlar, eller ...?

2011-08-25T11:04:00.000+02:00

Här är några bilder som anknyter en del till vad bloggkollega Gabrielle skriver: Shopping eller engagemang? I inlägget och dess kommentarer behandlas såväl shoppingkulturen (eller o-kulturen) och där berörs också bostadsrättsnissarna. Det sistnämnda är en kategori som genom sin privata skuldsättning (och medlemskap i föreningar med tvivelaktig ekonomi) förvandlats till någon sorts ekonomiska massförstörelsevapen om/när krisen blir riktigt allvarlig.

Shop til you drop - en slogan att avsky!

Jaha, här har vi budskapet på Hornsgatan, i dubbelt format men lite suddigt ....

... så vi kör väl en omgång till på Varvsgatan - det gäller att köra med utmattningstaktik! Maniska shoppare bör nog jämföras med andra missbrukare som inte kan kontrollera sina impulser. Det här jordklotet orkar inte med dem längre!

Tellusborgsvägen en bit från Telefonplan. Är det stackars fattiga människor som inte har mat på bordet varje dag eftersom de är "hungriga"? De kanske kommer i det läget om den nya fasen i krisen fortsätter att släppa luft ur kreditbubblorna? De här människorna tjänar på kreditbubblorna som driver upp bostadspriserna och på att det inte finns en ordentlig social bostadspolitik längre. Men nu ser vi verkligen tecken på att det pyser i bubblan, och då kanske man slipper de här hungerhjonen så småningom?

Hopptorn?

2011-08-23T15:38:00.000+02:00

Jag gick över Årstabron på måndagskvällen och noterade att den stora högen på Liljeholmskajen (den som består av de nedmalda resterna av Vin & Sprits gamla fabrik) minskar i storlek samtidigt som andra strukturer verkar växa fram. Till vänster, nedanför bergbranten, finns nu en ganska hög plattform. Kanske man kommer igång att bygga det som finns på bilden nedan.

En del människor är ju förtjusta i "höga hus" så det är inte riktigt klokt. Jag tvivlar på att just husets storlek gör invånarna trevligare. Man kan ju undra vilka som skall bo där om några år, om vi gör antagandet att vi nu befinner oss i en oåterkallerlig process där kreditsamhället inte längre kan leverera kredit. Under några årtionden har allt större kreditbubblor byggts upp, enskilda har skuldsatt sig på ett ohållbart sätt, och med ett antal kriser för dörren (ekonomi, resurser, miljö etc.) så kan man undra om husen byggs så höga för att så kallade bolånetorskar definitivt vet att de slår ihjäl sig om de hoppar från taket. För man tänker väl inte bygga det som efterfrågas, nämligen fina billiga hyresrätter här?

Banker har inga vänner, de har bara intressen, tänk på det. Och din "personliga bankman" är bara en simpel nasare vars tjänster du får betala för. Och tar du ett banklån så är det inte mycket pengar banken står för, utan det mesta består av att den kollar att du kan betala med riktiga pengar till den under många år medan den själv bara skapar ett konto åt dig som har obetydlig täckning i reda pengar. En sådan ekonomi kan drivas med framgång ett tag, men till slut blir det ... slut, och då blir det inte så roligt.

Härliga färger

2011-08-18T20:56:00.000+02:00

Härligt röda rönnbär mot gröna blad och klarblå augustihimmel - är det inte härligt? (Särskilt om man klickar upp bilden till större format!)

Och på Långholmens Rosäng står några vackra stockrosor kvar i det milda ljuset under träden

Blickar man ner i strandvattnen kan man få olika sorters färgupplevelser som denna, och nästa bild, kanske bevisar

Och gillar man inte färgerna får man väl följa denna uppmaning på Hornsbruksgatan

Begynnande färgförändring

2011-08-15T10:41:00.000+02:00

Ormbunkar i Årsta skog, i aftondunklet bland tallarna på söndagskvällen. De börjar ändra färg. Är det - hemska tanke - månne en föraning om den höst och vinter som obevekligt kryper närmre!?!

Vi skulle se om det var några örnar vid Hjälstaviken ...

2011-08-14T12:15:00.001+02:00

... bloggkollegan Molle och jag, så vi åkte dit på lördagen. Vad blev resultatet?

Molle hade laddat upp med ett jätte-objektiv för att kunna se örnarna i vitögat ...

På klipporna stod ljungens blålila blommor för en stillsam färgupplevelse ...

... och här är en neutral klippyta ... nej, vänta, det är något rött där ...

... som vid närmare betraktande visar sig vara någon sorts slända. Jag har kollat med en insektsbok men inte lyckats lista ut vilken sort det är.

Vi tar en ny klippyta, förvandlad till abstrakt konst med hjälp av några svarta och gröna lavar!

Eller vad sägs om riktigt grönt alg-gegg i strandkanten! Inte riktigt läge för bad här tror jag ...

Uppe i skogen finns ett geologiskt naturminne i form av några jättegrytor. Uppenbarligen strömmade det vatten här en gång och drev stenar runt runt, så att de borrade sig ner i underlaget

Svarta får har man hört talas om, men det här tror jag var svarta tjurkalvar. De tittade på oss och vi tittade på dem

Inte fasen såg vi några örnar. Det var en fiskgjuse uppe, några bruna kärrhökar, någon ormvråk, massvis med tranor och gäss samt en del annat smått och gott i fågelväg - men inte en örnfjäder så långt man kunde se. Men det gjorde inget, vädret var skönt och alldeles utmärkt för fotografering, så tack Molle för den utflykten!

En innergård på Söder

2011-08-12T13:25:00.000+02:00

Häromdagen hade jag möjlighet att titta in på en innergård på Söder - det gamla Söder.

Kullerstenar, ockrafärgade väggar, några småträd och ett större dito - mycket sten men ingen stenöken!

Ensam? - Nej, någon håller vakt däruppe!

Ankarslut

Björnholm på brandplatsen

2011-08-12T11:19:00.000+02:00

En notis i DN berättade om en båtbrand vid Pålsundsbron. Flera flytetyg förstörda, polisen misstänker mordbrand. (Kan man inte tänka sig att en krökande båtägare suttit i kajutan och dessutom varit oförsiktig med elden?) Hur som helst, notisen hade inga bilder, men det har bloggare Björnholm som tog sig en promenad åt det hållet:

En fin och nyputsad bil från brandkåren stod och blänkte vid Söder mälarstrand

Och bortom frilufts-gymmet syns såväl en polisbil som en mindre skara åskådare - där är det alltså!

Lite svårt att få bra bilder med ett staket emellan, men klickas bilden upp i större format kanske det syns bättre vad Den Röde Hanen ställt till med

Samma från annan vinkel. En segelbåt hade fått seglen svedda. I bakgrunden till vänster syns gamla fängelset på Långholmen, en institution där man förr i tiden förmodligen även placerade mordbrännare - att tänka på, ifall det nu var en mordbrand!

Vad kan vi säga avslutningsvis? - Kanske detta: DN har notisen men Björnholm har bilderna (och de förnumstiga kommentarerna)!

Tusan vad det regnade!

2011-08-11T12:08:00.000+02:00

Vid en busshållplats i södra Storstockholm. Regnet vräker ned, det dånar som från ett vattenfall från taket på busskuren och gatan har blivit till en flod

En närmre titt: i det här vädret är paraply nästan meningslöst, för vattnet inte bara faller ner utan studsar upp också! Det blev till att hänga byxorna på tork vid hemkosten!

Bussar möts i regndiset ...

... och man skulle inte vilja vara i vägen när bussen drar upp vatten ett par meter i luften nästan! (Bild genom bussfönstret.)

Men det lugnade ned sig senare på kvällen. Det var dubbla regnbågar över Gamla stan ett tag, här är den mest tydliga som en flamma i skyn

Molnen bortåt Kungsholmen såg så tjocka ut att man skulle kunna tro att de skulle gå att skära med kniv. Det här är ett panorama av två hopsatta bilder, och den gör sig definitivt bättre i uppklickat tillstånd!

Bildbilaga

2011-08-06T16:35:00.000+02:00

Rött skräp i vattnet vid Söder Mälarstrand. Det blir till ett konstverk

Och nu kommer augusti med tidigare kvällar och märkliga solnedgångar

I Årstaviken växer säven ny och grön på grunt vatten

Stenbotten, solljus

Det har varit upp och ned med Årstabäcken. Några dagars torka gör att vattnet raskt försvinner och kvar finns dybottnen.

Och nu blir tistlarna gamla, mjuka och lena att stryka

DC3:a?

2011-08-04T19:50:00.000+02:00

Den här bilden tog jag i morse från Söder Mälarstrand. Ett flygplan som jag tyckte såg ganska gammalt ut kom in över Riddarfjärden i sävlig takt och med blygsamt surrande motorer. Jag är inte så bra på flygplan, men jag undrar om det inte är klassikern DC3 som härstammar från den tiden man byggde robusta maskiner utan alltför mycket elektronik eller rörliga delar eller någon särskild komfort för eventuella passagerare?

F-moln

2011-08-03T21:18:00.000+02:00

Nedan är två bilder av ett märkligt moln som syntes på tisdagsförmiddagen. Den översta bilden togs ungefär kvart i nio från Gullmarsplans bussterminal. Den nedre togs kanske fem minuter senare vid Sköndal. Inte nog med att det F-formade molnet såg märkligt ut, det var ganska stabilt också. Är det i själva verket strimman efter ett flygplan? Eller är det en jetstrimma samt ett par småmoln som råkar ligga i siktriktningen som ger den här effekten?

Ödsligt

2011-07-31T14:22:00.000+02:00

Som jag redan skrev i förra inlägget är det numera sällan som jag förlägger mina kvällspromenader ner mot Stockholms centrum, men i går kväll gjorde jag åter ett undantag. Via Skeppsbron och Kungsan kom jag upp på Hamngatan, passerade NK:s huvudentré och fick så för mig att gå under jorden vid Regeringsgatan, till gången mot Sergels torg ... och fick en mindre chock. Inte en käft i sikte! Så där såg det ut alldeles innanför dörrarna, som på bilden ovan. Jag funderade om det var ett misstag, skulle dörrarna egentligen vara stängda, skulle jag bli inlåst ...? Enligt klockan i kameran var tiden 20:07.

Jag gick runt hörnet till höger. Likadant, inte en själ i sikte. Ruskigt! Klockan är strax efter åtta och stället är heldött!

Jag gick genom nästan hela Sergelgången innan jag såg några människor innanför dörrarna mot Sergels torg. En enda person passerade mig på väg åt andra hållet, se bilden ovan. Ljudet från klackarna slog ensligt mellan väggarna.

Ödsligt är väl ett ord som åtminstone tidigare varit populärt i YIMBY-kretsar, och nog kan man tala om ödsligt här. Jag och tre eller fyra människor till. Och detta är ju ungefär så mitt i stan som man kan komma!

Hur kan detta komma sig? Kanske det handlar om den ökända marknadsliberalismen igen, marknadskrafterna ger den levande staden en rejäl dödskyss. Köp & sälj eller stick iväg! Vill man ha ett levande centralt Stockholm måste det bo massvis med människor där, riktiga människor och inte några potentiella bolånetorskar. Och det går inte att fixa med liberala trollkonster, det krävs social bostadspolitik, subventioner, bort med kontor och in med hyresrätter med låga hyror. Då kan man få det eftersträvade folklivet, även när butikerna har stängt. Men då handlar det om offentliga ingripanden, och det ställer inte marknadsliberalerna upp - de har ju principer gu'bevars!

Råttinvasionen

2011-07-30T12:57:00.000+02:00

Råttor i storformat invaderar Maria kyrkogård, får vi veta. Jojo, det gäller inte bara där.

För en tid sedan fick jag för mig att ta en kvällspromenad med Klara kyrka som rundningsplats. Väl inkommen från "bakdörren" mot Klara Södra Kyrkogata var nästan det första som hände att en stor fet råtta hoppade upp ur en papperskorg bara någon meter ifrån mig. Den gjorde ett jättehopp och sprang in bland löv vid en trädrot. När jag stannade och såg mig omkring var det tre pigga rådisar som kilade omkring på gräsmattan till vänster om mig (inklusive figuren på bilden ovan) och rakt fram en välgödd gynnare som klättrade runt på en grav.

Sägs det inte att det går en råtta på varje stockholmare? - I så fall fick jag en femdubbel kvot den kvällen! Kanske Klara församling borde skaffa in några jaktsugna katter som kunde patrullera kyrkogården på kvällarna?

Meningsyttring om nolltaxa

2011-07-29T14:46:00.000+02:00

Pendeltåget, Årstaberg, torsdag kväll

Bra fråga på banderollen: var är det viktigast att lägga resurserna? Jag vet inte om det fungerar med nolltaxa direkt, men sänkta taxor och ett enklare system (varför hålla på och krångla med zoner inom SL:s område?) skulle kunna hjälpa till att förbättra kollektivtrafiken i regionen. Sluta dessutom med entreprenörer utan driv det hela i offentlig regi.

Anslag och budskap

2011-07-22T21:58:00.000+02:00

Klart budskap. I den här lokalen har det varit inbrott flera gånger. Är man en liten affärsidkare med små marginaler kostar det på att ersätta sönderslagna rutor. Försäkringen täcker inte allt. Man kan givetvis säga att detta är smått jämfört med storpamparnas miljardsvindlerier, men för den enskilde är det ledsamt och tröttsamt. Inga försäkringar kan uppväga känslan av att personer som förmodligen tillhör det knarkande småbuset rumsterat om i ens närmiljö för att hitta något som kan finansiera mer missbruk.

Nå, i stället för det ovanstående ledsamma kan vi väl gå över till något positivare. Jag var ute på Långholmens västra udde i morse och gick upp i den lilla gläntan därstädes, och på bänken och papperskorgen lyste några vita anslag:

Vad är detta? Nyfiket går jag närmare för att se efter ...

Jaha, enligt anslaget är det Sandra och Axel som bestämt sig för att förlägga sitt giftermål till denna lilla romantiska glänta och ber om att det skall vara fint där när de kommer. Just idag dessutom! Då är det bara att önska lycka till för de unga tu. Tror man hade tur med vädret också, varken åska eller ösregn.

Bild av fall?

2011-07-16T13:59:00.000+02:00

Fotot togs i Skinnarbacken på Söder för ett par dagar sedan. Ser det inte ut som något polisen skulle kunna rita upp för att markera var liket låg? Men Skinnarbacken är populär bland rullbrädesåkare, så det är väl några i det gänget som varit i farten. För jag kan väl inte tro att någon av dem rasat och slagit ihjäl sig?

Lite abstraktioner från naturen igen

2011-07-13T22:13:00.000+02:00

Vad är detta, det föreställer ju ingenting ... eller ...?

... så föreställer det stammen på en hög gammal al vid Långholmens västspets, och i barken har en flitig spindel satt upp sitt nät!

Jag gick ...

2011-07-11T14:20:00.000+02:00

... fredag eftermiddag förbi den nya våtmarken i Bergianska. Vore inte detta ett drömmotiv för en klassisk fransk naturmålare? Det står ju som ett rödviolett band av fackelblomster därborta, och närmiljön är prickad av prästkragar (eller om det var baldersbrå?). Här skulle en pointillist kunna stå länge och sätta sina små prickar på målarduken! (Jämför med bilden jag tog 13 maj fast från andra sidan våtmarken!) För den som undrar hur vått det egentligen är så kan jag tala om att det som ser ut som en gulbrun yta på vänstersidan i själva verket är vatten som är täckt av vegetation.

... över Essingeleden mellan Gröndal och Stora Essingen på lördagskvällen och tog den här stockholmsvyn. Även mindre vanliga stockholmsprofiler kan vara intressanta. Om man klickar upp den i större format - vilket rekommenderas - kan man fundera över den relativt jämna profilen i byggnaderna. Mitt i sticker Högalidskyrkans dubbeltorn upp. Trots att ju delar av Stockholm är en förskräcklig samling höga klippor i och med förkastningsbranten som bildar södra stranden av Mälaren så bidrar byggnaderna snarare till att jämna ut än att skärpa nivåskillnaderna.

... förbi Eriksdals koloniträdgårdar vid Årstavikens strand söndag morgon. Utanför trädgårdarna stod en pluton vackra och fredliga stockrosor och höll vakt över helgdagsmorgonen.

Vid Långholmens västra udde

2011-07-07T20:40:00.000+02:00

Man kan stå vid udden västligast på Långholmen och lyss' till vågornas skvalp mot stranden och se hur solblänk når ner till stenarna på botten och skapar lite guldglans - det är rogivande.

Eller man kan beskåda sommarmoln som är så lätta och tunna att de knappast syns

Eller skåda ett par fiskmåsar som i sin tur ... ja, vad gör de? "Om du håller utsikt mot Västerbron så har jag stenkoll bort mot Essingen, och inget kommer att undgå våra Argus-ögon!"

Rosängen gör skäl för namnet

2011-07-04T18:56:00.001+02:00

Måndag morgon var det och jag tog en promenad i den sköna luften för att se hur det gått med Rosängen på Långholmen. Senast jag var där var det lite av mellanperiod, vårblommorna hade gjort sitt och sommarprakten hade inte riktigt slagit ut. Men nu ... som alltid: bilderna blir mycket finare i uppklickat tillstånd!

Jodå, här blommar det, och en del fågelsång fanns fortfarande kvar för att liva upp morgontimmen!

"Siden, sammet, lump ..."? Nej, jag tycker det är som finaste siden alltihop!

Låt oss ta en närmare titt på de fina nyanserna och daggfriskheten!

Jag tror jag har sagt det förut, men i så fall blir det en upprepning: det här påminner om stora läckra gräddbakelser med lite arrak eller liknande i mitten!

Låt oss rodna i kapp!

Inte en ros, men en fingerborgsblomma (digitalis) som slår ut. Man lär skall kunna göra hjärtmedicin av den.

Fina lugna pastellfärger. Vad är det, någon sorts aklejor?

Du skall icke stjäla

2011-07-03T14:22:00.000+02:00

Klicka upp så går texten att läsa bättre - rättfärdigt upprördhet må jag säga. Lavendel luktar ju så fint så här års!

Samma budskap, fotograferat på Rosängen, Långholmen, förra året. De fina odlingarna där är också utsatta för växttjuvar. Varför knycker man blommor? Har till och med hört om folk som tar blommor från gravar på kyrkogårdar. Märkligt!

Nu får vi ta något positivt. Visserligen avskyr jag klotter, men här är en fyndig språklig nyskapelse som finns på en av Årstabrons pelare på Söder-sidan

Och till slut, helt avskiljt från rubriken till detta inlägg, en liten lurvig krabat som ålade sig fram över Söder Mälarstrand för några dagar sedan. Vad skall det månne bli av denna? Jag vet inte vad det är, bara att huvudet verkar vara åt höger.

Stockrosorne blomma

2011-07-01T10:54:00.000+02:00

För några dagar sedan: skarp sol mot en vägg på Långholmen. Karlshälls gård, och några präktiga blomstänglar sticker upp. Stockrosor. Kanske de passar extra bra där, i den äldre miljön? Om stockrosor skrev jag, och avbildade, förra sommaren, och inlade till och med ett citat av allas vår Strindberg. En blomma som var "ute" redan på hans tid måste ju nu ha blivit så antik att den åter måste anses som "inne".

Vill man se ett större bestånd av stora och små stockrosor i olika färger så kan grussträngen nedanför berget mellan Heleneborgsgatan 10 och 12 rekommenderas. Blommorna står vackert mot urberget.

Vid Säbysjön

2011-06-29T22:15:00.001+02:00

Som det händer ibland så tog jag en sväng till Säbysjön i Jakobsberg i förmiddags. En stund undrade jag om projektet skulle bli av: totalstopp i pendeltågstrafiken. Men det fixade sig, fast förseningarna hängde kvar när jag skulle hem några timmar senare. Om det är så här när det är lugnare sommartrafik kan man undra hur det blir när trycket på trafiken tilltar igen!

En kanske förbisedd kamrat i vår flora: nysört. Achilea ptarmica är det vetenskapliga namnet och 'ptarmios' är klassisk grekiska för 'nysning'

Solen tar sig in i den blöta strandskogen på sjöns västra sida. Minns inte om jag tog bilden före eller efter det att jag lyckades trampa ner med ena foten i ett dyigt hål. Nästan lite djungel-stämning här tror jag.

Är det inte något meditativt med en häst som bara står och glor? Är den dessutom vit förhöjs effekten ytterligare tror jag.

Vad som inte går att avbilda är hörselintrycket, som det jag fick vid en åker nordost om sjön. Förr var det gott om kornknarrar som satt ute i fälten, dolda, och upphov sitt tämligen enahanda läte. Numera är de inte så vanliga. Men läs och lyssna här, en av Sveriges Radios berömda fågelinspelningar. Någon (kanske fågelnestorn Rosenberg?) har jämfört kornknarrens läte med att man drar med nageln över pinnarna på en kam, och det stämmer bra. Så lät det, fast inte så intensivt. Vad jag minns har jag bara hört kornknarr en gång tidigare i stockholmsområdet, det var vid Flemingsbergs våtmark.

Inte lätt att vara liten och borta hemifrån

2011-06-29T21:40:00.000+02:00

Vid infarten till Münchenbryggeriet från Torkel Knutssonsgatan, tisdag kväll. Varför skriker ett par fiskmåsar och dyker mot folk som går förbi? Och vad är det för något alldeles hitom det vita strecket?

Ja, det är inte lätt att vara liten, hoppas den klarade sig på något sätt, den lilla rädda måsungen som ibland sprang fram och tillbaka, ibland stod stilla och säkert bara var rädd. Ramlat ur boet, och nu hjälplös. Varför tänker man på sådant när människor slaktas och kränks och svälter varje dag - kanske för att även den lilla ruggiga måsungen ingår i vår värld, och därför måste vi känna något även för den!

Några sommarbilder

2011-06-28T17:05:00.000+02:00

Som alltid bättre i uppklickat tillstånd!

En blåskimrande trollslända (någon sorts flickslända) på ett vassblad vid dammen på Årstafältet

Ute på själva dammen kryssar mamma gräsand med sina telningar mellan röda näckrosor

Och så en av mina mystiska "konstnärliga" bilder som skall få betraktaren att tänka på abstrakt/konkret konst. Fast det här är inte konstigare än den rostiga bottnen i en gammal skottkärra

Och här har rosten kompletterats med en tjock spindel och ett litet rött blad

Till slut lite godis: nedklippta blommor av äkta fläder. Vad får man av det? - Exempelvis mycket god saft som läskar fint i sommarvärmen! (Men kom ihåg att detta gäller äkta fläder, det finns ju druvfläder också som är mer vanlig, men den jäkeln är giftig och duger därmed bara som dricka åt ens fiender!)

Strindberg om kommersialiseringen av det offentliga rummet

2011-06-27T13:18:00.000+02:00

Nästa år är det Strindbergsår, så tillvida att det är hundra år sedan denne gigant avled, knappast sörjd och saknad av den överhet som han förenades med i ömsesidig avsky och misstänksamhet, men däremot av generationer av älskare av kraftfull litteratur (som förhöjer sin uppskattning genom att dra en skonsam slöja över en och annan tokighet). Jag tänkte fira jubileet genom att läsa Samlade verk. Har hittills hunnit till band fyra, vilket innebär att det bara är sextioåtta kvar - för elda upp mig med föresatsen "trägen vinner!"

Gamle August själv använde inte uttrycket "kommersialisering av offentligt rum" (men han nämnde faktiskt "virtuell verklighet" i början av 1900-talet vilket fick mig att hoppa till, jag trodde det var ett mycket färskare uttryck) men det är den företeelsen som han med sedvanlig kritisk och satirisk blick ger en omgång här.

Stockholm är ett mycket odrägligt ställe att vistas på somrarne, ty det finnes icke en enda offentlig plats, som är fridlyst för vandrare av stillsamt slag; alla parker äro uthyrda till krögare och musikanter: Kungsträdgården, Berzeliipark, Humlegården, Strömsborg, Strömparterren, Kastellholmen, Trädgårdsföreningen och hela Djurgården. Återstå dock ännu kyrkogårdarne och Skeppsholmen. Varhelst vår Herre låtit ett träd växa eller något grönt sticka upp här i staden är människan eljest genast framme och slår upp en krog eller en »servering». Det stod några popplar bakom Kungl. teatern; strax togs hål på kafeets vägg och flyttades ut bord under träden; vid Riddarholmen funnos fordom två jättestora lindar, under vilka om Somrarne stod en vagn med sodavatten och saft. Träden fälldes och vagnen försvann.

Gratismusiken kan bli en plåga och det är den om sommaren. Att sjunga på en gård eller gata får man ej, men att spela orkestermusik till kl. 11 på stadens offentliga och mest centrala platser, det får man, utan att någon tänker på huru många tusen människor, som störas i sitt arbete, ty det finns sådana som arbeta efter »toddydags».

Då detta brev nedskrives är det under ackompanjemang av fyra orkestrar, vilka, samtidigt spelande, frambringa ett infernaliskt oväsen. Brevskrivaren är nämligen nog olycklig att bo så, att musiken höres från Hasselbacken, Strömparterren, Berzelii (rättare herr Berns') park och Blanchs trädgård (förr Kungsträdgården) på en gång. Berzelii park är själva härden för fridstörandet. Först spelas till middag kl. halv 3, sedan till kaffet till 6 så börjas den egentliga musiken kl. 7, som fortfar till kl. ll. Undra ej då om en brevskrivare kan råka ur jämvikt.

Det här citatet trycktes 27 juni 1876 i Göteborgs Handels- och sjöfartstidning som "Brev från Stockholm". Finns i Samlade verk band 4, Ungdomsjournalistik, sidan 286-287.

Blanchs café i Kungsträdgården, 20 år efter Strindbergs avbasning av oväsendet.

Skälderviksplan "en slumrande juvel"

2011-06-23T21:47:00.000+02:00

Det här är en av de bilder jag inte publicerade när jag skrev några uppskattande rader om Skälderviksplan i Årsta förra året. Men de finns här.

Nu finns en artikel som är längre, med fler bilder och fler uppskattande ord, på Stockholm Skyline. Där får Skälderviksplan juvelstatus, även om det är som slumrande juvel, och det är något jag håller med om. Den fråga man kan ställa är hur uppvaknandet så småningom kommer att bli. Ett brutal-kapitalistiskt överfall, eller en varsam väckning och uppsnyggning av torg, stenläggning, planteringar och damm?

Blommor i midsommartid

2011-06-23T09:48:00.000+02:00

Varför inte bjuda på några blommor i denna blomstertid när sommarsolståndet nyss passerats - några prästkragar jag morsade på igår kväll, på Årstafältet. För tillfället var det solsken och varmt i luften då, ett inte helt vanligt tillstånd dessa dagar.

Vi tar en närmre titt på naturens finare detaljer - klicka gärna upp till större format för att verkligen kunna sticka ner näsan i blomman - tyvärr kan jag inte bjuda på blomdoft, men den kanske du kan tänka dig själv!

Det här är en klippa i Liljeholmen, nära Årstabrons fäste. Bara grått ... nej, där är en blå klick i det grå, låt oss titta nämre!

Månke, eller blåmunkar, räknas väl inte som midsommarblomma, men varför ändå inte slå ett slag för denne obemärkte lille kamrat i vår flora?

Åter till Årstafältet och något som knappast är med på listan över godkända midsommarblomster - vet inte namnet, men nog ser det ut som en vackert färgad tistel

Och till slut en verkligt förbisedd liten krabat som man ofta ser på våra gator - nämligen gatkamomill. Många vill väl fnysa åt den och säga att "det där är väl inget", men det tycker jag är en tråkig attityd. För att citera ett gammalt talesätt: "Små sår och fattiga vänner skall man inte förakta." Och även gatkamomillen bidrar till att syresätta vår atmosfär, och är dessutom förmodligen hem för många små kryp som behöver mat och skydd.

Vågat inlägg

2011-06-18T15:48:00.000+02:00

Det är inte så ofta det kommer vågade inlägg på den här bloggen, men här har vi nu ett ... fattar'u? ... vågor, vågat ... höhö ...

Låt oss i stället vara lite allvarliga och se ett moln som håller på att slå knut på sig själv!

Stadshuset med och utan bakgrund

2011-06-15T19:12:00.000+02:00

Jag är inte så bra på att mixtra med bilder i datorn, men här kanske jag har lyckats någorlunda. Med vad? - Jo, jag har tagit en bild mot Stadshuset från Söder Mälarstrand, kopierat den, och på kopian har jag suddat bort de små femtiotalistiska höghusen samt den sentida brutaliteten Water Front. Märks det någon skillnad?

Jag skulle nog säga att en växande front av hus visserligen strävar uppåt och kan ge en vision av framsteg, men kan den inte också ge upphov till stigande kvävningskänslor när den fria horisonten trycks bort?

Västerbron - annan vinkel

2011-06-15T19:03:00.000+02:00

Det torde finnas otaliga bilder som visar hur Västerbron spänner sin djärva slanka båge över vattnen mellan Söder och Kungsholmen, vilket den gjort sedan 1935. Bilder hur det ser ut från undersidan är nog inte så vanliga, motivet är ingen estetisk höjdare (om man inte tänder på sliten industridesign eller så), men förtjänar att redovisas i alla fall. De här bilderna tog jag i förrgår förmiddag vid norrsidan av brofästet på Långholmen.

Mystiska rör under brobanan

Ännu mer mystiska rör

Jättestenar i brofästet. Klicka upp till större format för att få det hela till ett abstrakt/konkret konstverk!

Vänder man sig 180 grader från ovanstående motiv ser man det här.

Några noter i efterhand: En numera bortglömd arbetarförfattare, Josef Kjellgren, skrev på trettiotalet en "kollektivroman" som handlade om människor i brobygget: Människor kring en bro. Då fanns ännu Bergsunds varv kvar i närheten, och Söder var en stadsdel med fabriker, verkstäder och knegare.

Jag såg också i något dokument från den tiden att det ursprungliga namnet på brostycket mellan Söder och över Pålsundskanalen var 'Långholmsbron', medan 'Västerbron' avsåg bron mellan Långholmen och Kungsholmen. Numera är det ju samma namn hela vägen.

Fönstertittande, klotter och smart fråga

2011-06-13T18:16:00.000+02:00

Några meter till vänster om skyltfönstret som jag avbildade i föregående inlägg finns det här, men kan man kalla det skyltfönster?

Café Tjoget på Långholmsgatan. Dammigt fönster och skräp därinne, och lokalen verkar ha varit oanvänd i många år nu. Har för mig att Epstein skrev om det i någon post på sin DN-blogg förra året. Konstigt att en lokal bara kan stå tom så där, någon måste väl betala för den? Skulle man inte kunna göra om den till ... vad skall vi hitta på, kanske ett gammaldags typiskt Söder-ölcafé med tjock rök i lokalen och konstiga röktåliga blommor i fönstren, samt ett klientel av gubbar i grå kavaj och keps som sitter där med sina pilsner och pokulerar?

Ett annat fönster, hörnet av Pålsundsgatan och Heleneborgsgatan. Skulle kunna tro att det är huvudet på någon med en väldigt konstig frisyr man ser, men det är nog en stackars växt som inte sett tillräckligt med vatten i sina dar. Vet inte vad det är där numera, men jag har för mig att Grupp 8 hade sin lokal där på sjuttiotalet. Sedan var det försök till butiksrörelser, men alla försvann kvickt. Kåsören Unge skrev om det i DN som "dödens butik" om jag minns rätt.

Jag avskyr klotter, men av någon anledning tilltalas jag av de här färgkombinationerna på en mur på Långholmen. Fast bäst om folk gav phan i att klottra!

Till sist en jättesmart fråga som jag inte kommit på själv: Varför kallar man det för "rusningstid" när trafiken går långsammare?

Kolla, spotnickarna där i fönstret!

2011-06-12T13:36:00.000+02:00

Tog det här fotot på lördagskvällen, men affischen med The Spotnicks har jag sett tidigare i det där affärsfönstret. Det finns på Långholmsgatan, och hänger jag med rätt så är det innehavaren till skivaffären som driver Mickes blogg från skivbutiken.

Andra svenska artister var kända utrikes tidigare, men The Spotnicks kan ta åt sig äran av att ha varit den första svenska gitarrgruppen som slog igenom stort och internationellt i början av sextiotalet. Jag har några gamla LP med dem. Och ännu efter femtio år tror jag namnet lever kvar, åtminstone Bosse Winberg spelar väl än, mest inför så kallad mogen publik antar jag?

Deras problem var väl att de inte var tillräckligt unga och tvålfagra för att riktigt kunna hänga med när nästa unga våg bröt igenom med beatlespojkarna cirka 1964/1965. Spelskickligheten var det dock inget fel på (men sången kanske inte så jäkla bra alla gånger, Bob Lander sjungandes "Ol' man river" kan väl inte riktigt mäta sig med Paul Robesons version ...).

När man tänker efter ... det är först när man tänker efter långt senare som man inser hur mycket bra och intressant och finurligt som skapades under dessa gyllene folkhemsår, men som då passerade utan större ovationer.

Från Bellmansro via Rosendal till Isbladskärret

2011-06-11T18:04:00.001+02:00

I morse stod jag på Telefonplans tunnelbaneperrong. Plötsligt blev det väldig oro bland måsarna i närheten. Jag tittade uppåt, och högt däruppe seglade en havsörn förbi, uppvaktad av några efterhängsna måsar ett tag innan den skruvat sig uppåt några varv mot molnen och försvann. Den var för långt bort för min lilla fickkamera, så i stället kör jag en del bilder som jag tog igår förmiddag på Djurgården. (Jag har faktiskt sett havsörn på och från och vid Djurgården också!)

Bara några meter från Bellmansstatyn vid Bellmansro, och man tror att man befinner sig på en stig ute i skogen

I Rosendals trädgårdar har man roliga utställningar ibland. Här finns några bilder från den fina utställningen med fågelskrämmor förra året. Man blev snarare glad än skrämd, tyckte jag. Men i år var temat "grindar", som den här ovan.

Lite dold i en lövportal är den märkligt utformade grinden till höger. Var går gränsen mellan bruksföremålet 'grind' och konstverket 'grind', eller finns det någon gräns?

En variant till, väldigt formren kanske man kan säga?

I det skarpa motljuset står en betongfigur och tycks begrunda en grindvariant som påminner om konstverk jag sett både i Stockholm (vid Skinnarbacken på Söder) och i Uppsala botaniska trädgård: en form som gradvis pekar allt vassare upp mot himlen. Eller också är figuren till vänster i själva verket en tomteluva. Fast då kan den inte sitta på di smau under jårdi utan snarare på de stora under jorden.

Man har väl rätt att ta till fantasin: denna grind visar i själva verket tre figurer som står framåtlutade åt olika håll och undrar "var tappade jag nyckeln?", eller "ligger möjligen kontaktlinsen någonstans här?".

Vi är ju i en trädgård, så låt oss fördjupa oss i några blomsterskönheter ... fast den här får mig mer att tänka på en gräddbakelse med kanske lite arrak. Har någon något annat förslag?

Detta är siden som glänser så fint, eller ...?

Låt oss gå så nära så att allt blir mer färg än form. Och denna bild - liksom de andra - gör sig ännu bättre i uppklickad version!

Och till slut, långt borta i den mörka skogen på landet? Nej, stigen bakom Isbladskärret som nu fått något fånigt rojalistiskt namn som jag inte minns. Sådana fina saker hittar man på Djurgården!

Att kasta fimpar rätt

2011-06-09T17:08:00.000+02:00

Fotograferat i ett bolånetorsk-område på Söder onsdag eftermiddag

Men om vi säger så här då: rökarna kastar fimparna över staketet, de ramlar ner på förskolans lekplats, ungarna äter upp dem (fimparna alltså), och alla städningsproblem är borta! Framför allt behöver ingen göra det äckliga jobbet att tömma askkopparna - gamla ciggar luktar inget vidare!

En tanke åt helt annat håll: förr kallades blodpudding för 'radhusbiff' har jag för mig. Vad äter bolåneakrobater som dansar fram på ruinens brant i händelse av räntehöjning, sjukdom, arbetslöshet, skilsmässa ...?

Långholmsgatan - smärre observationer

2011-06-05T14:39:00.000+02:00

Lågbudget-reklam

Tittade inte efter vad det var - en kokosnöt eller en illa anfrätt gummiboll?

Panorama från Långholmen

2011-06-05T10:48:00.001+02:00

Det finns vanliga stockholmsvyer, och det finns sådana som jag tror är mindre vanliga. Den här bilden (är egentligen två som datorn fått tråckla ihop) är tagen från en bergknalle på västra Långholmen och är nog mindre vanlig. Klicka upp för bättre insyn! I förgrunden ligger Långholmens träd, och sedan den halvmoderna bebyggelsen på Reimersholme. Högalidskyrkan utgör ett präktigt landmärke i bakgrunden. Man bör nog titta på, och begrunda, många sådana bilder från olika vinklar innan man låter sig pratas omkull av höghusentusiasterna.

En sväng till Ågesta

2011-06-03T19:42:00.000+02:00

Jag var ute vid Ågesta i förmiddags. Bäst att passa på när det råkar vara sommarväder. Tog några udda bilder igen.

Klicka upp den här bilden till större format så kanske det jag såg framträder lite tydligare: svalbon under ett stalltak. Det är hussvalor som hämtat blött material i pölar i närheten och ordnat en sorts lerkrukor till boning. Tittar man närmare ser man vita fläckar på några ställen, det är svalor. En liten radhus-koloni för hussvalor!

Det suddiga upptill, och den skarpare skuggan nedtill, är en hussvala som just håller på att gå in för landning. Hussvalorna känns bland annat igen på den vita fläcken på ryggslutet.

Förut var fälten gula av maskros, nu är de vita av vissnade maskrosor men ändå gula - av smörblommor! Och mitt i allt detta går ett par välgödda kanadagäss och pickar.

Abstrakt konst? Eller skall vi kalla det "naturens konkretism"? Lavar på en berghäll. Vid en första snabb blick verkar det bara vara grått, men tittar man efter träder andra färger fram.

Tack vare djurbete i Ågesta (hästar och kor) finns skärvor av det äldre landskapet kvar. Och vid försommaren får det extra skönhet genom rödaktiga fläckar av tjärblomster på den magra marken.

En åttbent krabat som jag nästan höll på att trampa på. Undrar vad det är? Någon sorts spindel? Jag vet inte så mycket om insekter. Mina insikter om insekter är rätt begränsade, så att säga.