Ett gyllene ljus mellan vinter och vår

Det är mycket att göra dessa dagar, men jag smet ut på en kortare promenad strax innan solnedgången igår. Och solen hade verkan: grönfinkar visslade i träden vid Pålsundskanalen, allt medan villan och träden ovanför Mälarvarvet fick gyllene färg i ett ljus som suddade ut konturerna. Bara några meter därunder var det skugga och vinterdystert.

Ljus - det är något konstnärer gillar att prata om. Och samma ljus som skapade gyllene färger och oskärpa vid Pålsundskanalen verkade för fullt över Riddarfjärden och stadskonturen på andra sidan. Man behöver inte åka till Bornholm eller Skagen för att "finna ljuset". Börjar det inte kännas en föraning av vår i luften också, trots att vintermånaden februari ligger framför oss?

Bara några minuter senare skapade moln och solnedgång en koboltviolett himmel med inslag av indigo och gulockra bortom Högalidskyrkans dubbeltorn. Än ligger snö och is på illa röjda gator, men snart hivar vi oss förhoppningsvis upp ur vinterns kalla hål! Bilderna gör sig bättre i uppklickat format.

Konstnären Naturen målar en morgonhimmel

Bloggkollega Nicke i Emmaboda kör ju ofta med solens upp- och nedgångar på sin blogg. Skulle jag vara sämre? - Bort med den tanken, här kommer ett par bilder som jag tog i morse i närheten av Telefonplan och Södertäljevägen. Den stora husfasaden till vänster på övre bilden tillhör den jättelika tegelbyggnaden (kvarteret Timotejen) mellan Tellusborgsvägen och Södertäljevägen, där jag jobbat i några omgångar. Men nu struntar vi i jobb och begrundar i stället vad Konstnären Naturen målar upp på morgonhimlen! Klicka upp bilderna för större format och mer färger!

I skogen bakom Lappkärret i förmiddags

Ja, då föll snön över Stockholm och Kgl. Djurgården, och grankvistarna hade inget annat att göra än att tacka och ta emot.

Det blev ett blåaktigt ljus inne i skogen ...

... som såg ut så här när man tittade uppåt. Inte Djurgårdens berömda ekar, utan en helt vanligt barrskog på klippor och tunn jord. Himlen är jämngrå, och det hela blir ännu mer grått och otydligt av ett glest snöfall.

Klurig bild kanske? - Granrötter som ringlar sig över en kal häll är så att säga grundmotivet, men som med lite snö tillagt kan skicka iväg fantasin åt vilket håll som helst. Abstrakt konst direkt från naturen!

Som i forna tider - bostadselände

När man läser sådana här saker går ens tankar tillbaka ungefär hundra år.

Inte för att jag var med då, men det finns ju en hel del beskrivningar av hur bostadsläget var i Stockholm omkring förra sekelskiftet. Det var stor inflyttning, befolkningen växte snabbt, men det fanns ingen ordentlig bostadspolitik utan det var något som dåtiden liberaler tyckte att "marknaden" skulle klara av. Det gjorde den inte. Folk bodde som råttor på många håll, i den mån de ens hade tak över huvudet. Men där det fanns tak över huvudet levde folk som packade sillar.

Jag läste bara några kommentarer till artikeln i Svenskan, men man blir fort trött. De där mupparna som skyller allt på "invandrarna" verkar inte ha mycket annat för sig än att skriva dumheter. Tror de att inflyttarna i Stockholms råtthål år 1900 kom från Somalia? Det var kris då, det är kris nu. Skillnaden mellan kris och icke-kris heter "social bostadspolitik". Det krävs att stat och kommun tar hand om saken, och att en brysk stat tar hand om kommuner som missköter sig. En politik som verkar innebära att priserna på bostadsrätterna skall hållas uppe genom otillräckligt byggande av billiga hyresrätter är möjligen bra för folk som sitter där i sina skuldsatta bostadsrätter, men den fyller inte upp kraven för vad som bör göras i den här regionen.

Några saker som man kan göra är lägga ner Bromma och bygga en ny stadsdel där, samt tvinga snobbkommunerna att riva några obehövliga villor och bygga rejäla hyreshus. Kunde man expropiera och bygga stort söder om Stockholm på 50-60-70-talen borde det rimligen gå att göra samma sak i norr också - trots att där bor så kallat fint folk!

Som en sidentapet

Det var den 10 mars 2008, klockan 16:43, som jag tog den här bilden från Tanto över de ännu tomma båtbryggorna och bort mot Marievik och Liljeholmskajen. Solen har gått ned, lite rosa färger finns kvar på himlen och som speglingar i Årstavikens vatten. Luften är antagligen rätt fuktig också, och konturerna suddas ut. Det blir som en sidentapet i grått och rosa, en ganska stillsam stämning.

En lulebo i förskingringen ...

... som för närvarande bor i Stockholm sade till mig för några dagar sedan att det är usel snöröjning på gatorna här. Hon hade varit i hemstan under helgerna, och där såg man till att såväl gång- som cykelbanor var ordentligt plogade. Men så icke här ...

Ett gathörn vid Hornstull i eftermiddags. Det grå på marken är inte asfalt, det är centimetertjock is. Stenhård. Som synes ligger det en del snö vid husväggen och vid några gatskyltar där plogmaskinerna inte kommer åt.

Ursäkta bildkvaliteten, men jag måste bara dokumentera den här unika synen: några snubbar som faktiskt med handverktyg försökte knacka sig igenom isskorpan vid Liljeholmens spårvagnshållplats i eftermiddags. Vid husen som syns i bildens fond var det bitvis så grov och knagglig och osandad is att en del människor hade svårt att ta sig fram.

Nå, jag har mina fina heldubbade skor, så jag klagar inte så mycket för egen del, men detta är banne mig en del av förfallet i det nyliberala paradiset att gatorna blir isgator. Min salig mor brukade påpeka att det var bättre ordning med snöröjningen på den tiden varje fastighetsägare också var skyldig att ta hand om gatan utanför huset. Sedan tog staden över och då blev det sämre, och på den vägen tycks vi vara ännu.

I ett smartare organiserat samhälle hade mängder av folk varit ute och skottat och rensat gatorna direkt efter snöfallen, innan snön trampats till tjock pansarhård is. Arbetslösa, ungdomar, pensionärer som vill tjäna en slant extra - det borde finnas mängder av folk att ta till för en administration som kan jobba flexibelt. Men i ett samhälle som har fokus på spekulation fungerar sådant inte.

Här var'e rött!

En bild från februari 2008. Ser lite mystisk ut. Vad är det? Rödglödgade bränslestavar i ett kärnkraftverk? - Nej, lugn bara lugn, det är travar med stolar i Hallonbergens kulturcentrum i Sundbyberg!

Vems trygghet?

En artikel, och ytterligare en, från dagens Svenskan. Varför tjattra om "trygghetsboende" när det är motsatsen det rör sig om? Detta är trygghet för snikna socialmoderater möjligen, men det är otrygghet och brutalitet mot den generation som byggde upp det som skulle bli ett fint folkhem - men nu får en snyting som tack för senast av muppiga små ungliberaler och deras bedagade affärsdrivande bossar inom privat och offentlig sektor.

Brutalitet ja. Gratistidningen Södermalmsnytt skriver om att det är illa ställt med omsorgen på Vintertullens äldreboende. Det är väl inte första gången? Gamlingar vågar inte be om hjälp för att inte behöva riskera att skällas ut och bli förnedrade. Praktiserande vårdstudenter, som ännu inte förhärdats, har slagit larm. Förr fanns det fattigvård och fattigstugor som drevs av socknen. Nu heter det visst entreprenörer, men vad är det för skillnad om det är snåla elaka bönder eller Attendo eller något liknande som är i farten?

Det talas ibland så fint om "våra gamla", särskilt i valtider. Men sedan kommer vardagen. Var finns omsorgen då? "Våra gamla"? - Det handlar om "oss själva", "de gamla" är ingen grupp som plötsligt på något mystiskt sätt ramlat ner i "vårt" samhälle. För oss som inte riktigt är där ännu handlar det om vår framtid. Det borde till och med små socialmoderata muppar förstå när de sitter och yrar om att de "fått mer i plånboken" och kan fuska litegrann extra med rot och rut och allt är så fint så det inte är klokt.

Målningar i Tysta Marigången

Någon gång har jag nämnt här på bloggen har jag har foton av målningarna den numera igenmurade och försvunna Tysta Marigången under Tegelbacken. I går kväll, när jag letade efter något annat, så kom några av bilderna fram. Men jag är ganska säker på att det finns fler någonstans. De här är i alla fall tagna 1981. Någon gång kanske jag hittar fler. De är i alla fall en bra kontrast till mycket av det fula och trista klottret på stan.

Himlen smälter bortom Globen

Inte världens skarpaste bild, men en himmel där solen får himlen att smälta bortom Globen. Bilden bör vara tagen från Liljeholmsbron och tiden var 27 januari 2008. Den blir ännu häftigare om man klickar upp den i större format.

Pingpong-killen ...

... utanför Eriksdalshallen har dagen till ära fått vit strut på huvudet och tycks ha ett lass fin vit grädde på racketen. Kortärmat och kortbrallor verkar lite väl frisksportaraktigt när det är flera grader under nollstrecket.

Läskiga istappar

Fotograferat på Högalidsgatan tidigare idag. Det ser milt sagt läskigt ut.

Vanliga lägenhetsfönster så där högt upp, förresten ..? Kan detta vara exempel på en sak som påtalats nyligen: när vindsvåningar byggs om till lägenheter av snikna bostadsrättsföreningar så blir det mer varmluftsutsläpp på taknivån, och det gör att snö först smälter men sedan raskt omvandlas till is. Och därmed ökar risken att någon stackars fotgängare får en väldigt hård och obehaglig sak i huvudet om det vill sig illa.

Morgonutflykt till Råstasjön

Jag vet inte om rulltrappan i Duvbos tunnelbana är den längsta i Stockholm. Lång är den i alla fall, och jag åkte uppför den i morse för att ta mig till sjöarna i Solna och Sundbyberg - Lötsjön och Råstasjön

Om du känner för att titta på fina och skarpa bilder på hägrar i Råstasjön så ignorera vad som kommer nedan och kolla istället hos bloggkollega Molle.

Två hopklippta bilder, för att nästan få med alla hägrar som i det grå morgonljuset stod på isen i Råstasjöns sydvästra hörn. En del gräsänder och kanadagäss höll dem sällskap omkring den öppna vattenytan. Jag räknade till 48 hägrar när jag stod där på strandpromenaden. Två låg på isen och jag trodde de lämnat in definitivt, men plötsligt så var de på benen igen.

En kombination av grått ömtåligt morgonljus och en liten fickkamera med enkel inbyggd zoom ger den här effekten.  Bilden blir lite drömsk.

Här kan man gnola på melodin "Hej, mitt vinterland, nu är jag här". Jag hade hoppats att se någon övervintrande bofink just här, men idag höll sig finken borta. Men många andra fåglar åt för brinnande livet på ett matningsställe här i närheten. Jag är säker på att det döljer sig såväl bofinkar som rödhakar här i skogen, på bekvämt flyghåll från fågelutfodringen och ganska väl skyddade för sparvhöken som också bor här.

Det ser ut som om någon spritsat grädde över grenarna i den täta strandskogen. Kallt men vackert!

Det mesta är fruset, men vid dammluckan i Råstasjöns östra ände rinner vattnet ännu

Svart, vitt, grått - som silver och tenn

På nyårsdagen kan man ...

... kliva ombord på Djurgårdsfärjan vid Slussen, och från det blåsiga fördäcket kasta en blick tillbaka mot Gamla stans snötäckta tak. "Stolta stad", för att citera Bellman

Djurgården var tyst, lugn och vintrig (bortsett från några snöröjare som var ute med sina bullrande maskiner och plogade)

Här står rödbruna blad som färgrika överraskningar i allt det vita

Inte en själ i sikte - lugnt och fridfullt, och ett par grader kallt

Vatten i olika former: som sig själv, som is, som snö

Med viss fantasi kan man få den här snötäckta strandklippan till en lejonhanne som vänder huvudet bakåt