Platt fall och mer om kultplatsen

Ständigt fler människor vandrar gatorna fram, seendes inte var de sätter fötterna utan i stället envetet gloende i en liten mojäng de har i handen. Man kan undra hur många platt fall det blir av det när fötter och underlag inte kommer överens?

Ännu värre är det väl om man exempelvis cyklar och samtidigt skall titta i sin lilla mojäng, det måste väl vara farligt?. Jag tänkte det när en böna på cykel drog förbi mig i morse på Södermälarstrand. Det gick några sekunder och jag fick svaret: ett ljudligt PLONK KRASCH. Jag antar att tjejen inte hade noterat att den upphöjda kantstenen hon cyklade bredvid tog av åt höger medan hon fortsatte rakt fram. Men hon verkade komma på fötter utan några skador, och det sista jag såg var att hon letade efter något på marken. Kanske hon sökte den där lilla mojängen som alltfler glor i?

På tal om trafik så ramlade en gratistidning in i brevlådan, och där kunde man läsa att föräldrar som hämtar och lämnar barn vid skolor åker dit för fortkörning. Vore det inte bättre om kidsen får använda sina egna ben för att ta sig till och från skolan, och få lite naturlig motion samtidigt? Och det måste väl vara lite säkrare vid skolor och daghem om inte föräldrar drar ut och in där i expressfart i sina bilar? Nåja, så småningom kanske peak oil gör slut på det där ...

Nya rön om kultföremålen på Långholmen som diskuterats i de två närmsta föregående inläggen: närmare studier antyder att det är ett ytterhölje som påminner om gips och kärna kanske av hårdplast, plastfiber eller liknande. Längst ned på smaländen sitter en skruvtapp som är ganska lång. Man kan givetvis tänka sig att de här skulpturerna som säker föreställer gudomligheter har skruvats fast på en stång och burits runt i heliga processioner, men tyngden verkar tala mot det. Rimligare är det nog att se dem som fasta installationer, fastskruvade som utsmyckningar i en helgedom vars belägenhet vi ännu dessvärre inte lyckats identifiera. Mer  forskning (och gärna forskningsanslag, tack) krävs!

Inte maraccas - kultplats?

Jag fick förslag att de mystiska företeelser som avbildas i föregående inlägg skulle kunna vara maraccas. Efter att ha uppsökt platsen i kväll, samt lyft och provskakat på en av dem, kan det i alla fall konstateras att inget ljud uppstod. Det verkar vara solida klot av trä med skaft, samt överdragna med något gummiartat material. Här och där har man skurit bort gummit och målat i stället.

Förr i tiden brukade arkeologer, när de stötte på en fornlämning som man inte begrep vad den betydde, säga att det var nog en "kultplats". Så varför inte den här ...?

Här står de små gudabilderna, avslöjade av den spanande fotografens blixt, i sanden under Västerbron

Namnet är okänt, men kan vi inte kalla detta "Den diskret spanande guden"?

Och oj, vad har vi här? (Ett misslyckat foto som ändå gör sig rätt bra i det här sammanhanget.) 

Ja, vi kan bara med undran och eventuell oro fråga: vad är det för mystisk kult som samlas och har sina riter under Västerbrons fäste på Långholmen? Kan den förtorkade haren vi såg igår ha offrats till någon blodtörstig guddom? - Än finns bara frågor, inga svar ...

Långholmen - lördag morgon

På ett staket vid Slipvillan på östra Långholmen har någon hängt upp två nallar - eller åtminstone den ene ser ut som en nalle. Behandlar man stackars små nallar så där, va? Åtminstone alla som heter Björn borde protestera. Det blir rätt många: enligt Statistiska Centralbyråns databas heter 1708 personer Björn i efternamn. 61.321 män har det som förnamn. Män? - Jo det finns 26 kvinnor som heter Björn i förnamn, varav en har det som tilltalsnamn.

Vad dessa märkliga tingestar är för något har jag ingen idé om. De låg i sanden under Västerbrons fäste,  en bit ovanför husbilsparkeringen. En mystisk kultplats, månne?

En företeelse som jag inte ville peta på men som låg alldeles bredvid grejorna på bilderna ovan. Skulle kunna vara resterna av en förolyckad hare - kanske haren Jönsson som sägs hålla till i de där trakterna?

I stället för VM i bangolf ...

... LF står det. Torde ha varit BANGOLF eller kanske MINIGOLF en gång i tiden när den här banan var ny och fin. Jag har inte varit och tittat på vad VM-spelarna i bangolf har för sig fast de inte är så långt borta. Däremot tog jag mig en långpromenad i går kväll och gick förbi en bana i Östbergahöjden som definitivt inte verkade vara i VM-klass. Och det här var entrén (och som vanligt vinner bilderna på att klickas upp i större format).

Vi går väl förbi den fina grinden och det som en gång var ett prydligt rödmålat trästaket ...

Jaja, nedklottrat naturligtvis. Det här känns som Folkhemmets förfall i ett nötskal. Men annars brukar väl sådana här förfallsplatser, typ bortglömda folkparker och idrottplatser, ligga mer avskiljt, och på stället som bloggen Rostsverige så förtjänstfullt skildrade innan den tyvärr lades ner.

Jag fick en konstig vemodig stämning av att stå bland övergivna banor och ogräs. Är det så här det ser ut i Sverige? Är detta mitt land?

Jag spelar inte vare sig ban- eller någon annan golf, men tänk när augustimörkret sänker sig men det ännu är sommar, glada människor går omkring här och puttar på sina små bollar eller bara har det trevligt ändå i skenet från de fina lyktorna ... 

... och någon står vid hål 18 och koncentrerar sig av bara tusan!

Den som inte kände för golf kunde sätta sig på gungbrädan ett tag i stället. I bakgrunden området med Årsta partihallar

I bakgrunden på den här bilden: Östbergahöjden

Varför är denna bana övergiven (av alla utom klottrare och förstörare)? Är det månne för den stora kraftledningens skull, den som fortsätter bort över Årstafältet? Var det någon som oroade sig för ledningarnas elektromagnetiska fält som kanske inte är så bra för mänsklig hälsa? - Jag vet inte.

Handlar tills du ramlar, eller ...?

Här är några bilder som anknyter en del till vad bloggkollega Gabrielle skriver: Shopping eller engagemang? I inlägget och dess kommentarer behandlas såväl shoppingkulturen (eller o-kulturen) och där berörs också bostadsrättsnissarna. Det sistnämnda är en kategori som genom sin privata skuldsättning (och medlemskap i föreningar med tvivelaktig ekonomi) förvandlats till någon sorts ekonomiska massförstörelsevapen om/när krisen blir riktigt allvarlig.

Shop til you drop - en slogan att avsky!

Jaha, här har vi budskapet på Hornsgatan, i dubbelt format men lite suddigt ....

... så vi kör väl en omgång till på Varvsgatan - det gäller att köra med utmattningstaktik! Maniska shoppare bör nog jämföras med andra missbrukare som inte kan kontrollera sina impulser. Det här jordklotet orkar inte med dem längre!

Tellusborgsvägen en bit från Telefonplan. Är det stackars fattiga människor som inte har mat på bordet varje dag eftersom de är "hungriga"? De kanske kommer i det läget om den nya fasen i krisen fortsätter att släppa luft ur kreditbubblorna? De här människorna tjänar på kreditbubblorna som driver upp bostadspriserna och på att det inte finns en ordentlig social bostadspolitik längre. Men nu ser vi verkligen tecken på att det pyser i bubblan, och då kanske man slipper de här hungerhjonen så småningom?

Hopptorn?

Jag gick över Årstabron på måndagskvällen och noterade att den stora högen på Liljeholmskajen (den som består av de nedmalda resterna av Vin & Sprits gamla fabrik) minskar i storlek samtidigt som andra strukturer verkar växa fram. Till vänster, nedanför bergbranten, finns nu en ganska hög plattform. Kanske man kommer igång att bygga det som finns på bilden nedan.

En del människor är ju förtjusta i "höga hus" så det är inte riktigt klokt. Jag tvivlar på att just husets storlek gör invånarna trevligare. Man kan ju undra vilka som skall bo där om några år, om vi gör antagandet att vi nu befinner oss i en oåterkallerlig process där kreditsamhället inte längre kan leverera kredit. Under några årtionden har allt större kreditbubblor byggts upp, enskilda har skuldsatt sig på ett ohållbart sätt, och med ett antal kriser för dörren (ekonomi, resurser, miljö etc.) så kan man undra om husen byggs så höga för att så kallade bolånetorskar definitivt vet att de slår ihjäl sig om de hoppar från taket. För man tänker väl inte bygga det som efterfrågas, nämligen fina billiga hyresrätter här?

Banker har inga vänner, de har bara intressen, tänk på det. Och din "personliga bankman" är bara en simpel nasare vars tjänster du får betala för. Och tar du ett banklån så är det inte mycket pengar banken står för, utan det mesta består av att den kollar att du kan betala med riktiga pengar till den under många år medan den själv bara skapar ett konto åt dig som har obetydlig täckning i reda pengar. En sådan ekonomi kan drivas med framgång ett tag, men till slut blir det ... slut, och då blir det inte så roligt.

Härliga färger

Härligt röda rönnbär mot gröna blad och klarblå augustihimmel - är det inte härligt?  (Särskilt om man klickar upp bilden till större format!)

Och på Långholmens Rosäng står några vackra stockrosor kvar i det milda ljuset under träden

Blickar man ner i strandvattnen kan man få olika sorters färgupplevelser som denna, och nästa bild, kanske bevisar

Och gillar man inte färgerna får man väl följa denna uppmaning på Hornsbruksgatan

Begynnande färgförändring

Ormbunkar i Årsta skog, i aftondunklet bland tallarna på söndagskvällen. De börjar ändra färg. Är det - hemska tanke - månne en föraning om den höst och vinter som obevekligt kryper närmre!?!

Vi skulle se om det var några örnar vid Hjälstaviken ...

... bloggkollegan Molle och jag, så vi åkte dit på lördagen. Vad blev resultatet?

Molle hade laddat upp med ett jätte-objektiv för att kunna se örnarna i vitögat ...

På klipporna stod ljungens blålila blommor för en stillsam färgupplevelse ...

... och här är en neutral klippyta ... nej, vänta, det är något rött där ...

... som vid närmare betraktande visar sig vara någon sorts slända. Jag har kollat med en insektsbok men inte lyckats lista ut vilken sort det är. 

Vi tar en ny klippyta, förvandlad till abstrakt konst med hjälp av några svarta och gröna lavar!

Eller vad sägs om riktigt grönt alg-gegg i strandkanten! Inte riktigt läge för bad här tror jag ...

Uppe i skogen finns ett geologiskt naturminne i form av några jättegrytor.  Uppenbarligen strömmade det vatten här en gång och drev stenar runt runt, så att de borrade sig ner i underlaget

Svarta får har man hört talas om, men det här tror jag var svarta tjurkalvar. De tittade på oss och vi tittade på dem

Inte fasen såg vi några örnar. Det var en fiskgjuse uppe, några bruna kärrhökar, någon ormvråk, massvis med tranor och gäss samt en del annat smått och gott i fågelväg - men inte en örnfjäder så långt man kunde se. Men det gjorde inget, vädret var skönt och alldeles utmärkt för fotografering, så tack Molle för den utflykten!

En innergård på Söder

Häromdagen hade jag möjlighet att titta in på en innergård på Söder - det gamla Söder. 

Kullerstenar, ockrafärgade väggar, några småträd och ett större dito - mycket sten men ingen stenöken!

Ensam? - Nej, någon håller vakt däruppe!

Ankarslut

Björnholm på brandplatsen

En notis i DN berättade om en båtbrand vid Pålsundsbron. Flera flytetyg förstörda, polisen misstänker mordbrand. (Kan man inte tänka sig att en krökande båtägare suttit i kajutan och dessutom varit oförsiktig med elden?) Hur som helst, notisen hade inga bilder, men det har bloggare Björnholm som tog sig en promenad åt det hållet:

En fin och nyputsad bil från brandkåren stod och blänkte vid Söder mälarstrand

Och bortom frilufts-gymmet syns såväl en polisbil som en mindre skara åskådare - där är det alltså!

Lite svårt att få bra bilder med ett staket emellan, men klickas bilden upp i större format kanske det syns bättre vad Den Röde Hanen ställt till med

Samma från annan vinkel. En segelbåt hade fått seglen svedda. I bakgrunden till vänster syns gamla fängelset på Långholmen, en institution där man förr i tiden förmodligen även placerade mordbrännare - att tänka på, ifall det nu var en mordbrand!

Vad kan vi säga avslutningsvis? - Kanske detta: DN har notisen men Björnholm har bilderna (och de förnumstiga kommentarerna)!