fredag 27 november 2009

Byggnader på Tobaksmonopolets tomt - förslag och motförslag



Bilderna kommer från Yimbys hemsida och är intressanta ur flera synpunkter. Det handlar om nya byggnader vid Rosenlundsgatan - Maria skolgata på Söder, inte långt från pendeltåget vid Stockholms Södra. (Säger inte de flesta "Södra station" förresten?) Den övre bilden är det officiella förslaget medan den nedre är reviderad enligt ett yttrande från Yimby. Jag gjorde flera reflexioner här:

Förr kunde plangubbarna själva sitta och peta ihop sina förslag utan att behöva störas av avancerade motförslag från intresserade medborgare. I dag är läget annorlunda. Dagens intresserade medborgare är kunniga, har synpunkter, och har dessutom bra tekniska hjälpmedel för att utarbeta egna förslag och distribuera dem till varenda människa som har tillgång till World Wide Web. Det är faktiskt en demokratisk tillgång. Med elementära datorkunskaper, tillgång till hygglig programvara och hårdvara kan vem som helst med lite estetisk begåvning bli sin egen stadsplanerare.

Och hur blir det om man tittar på förslaget och motförslaget ovan då? - Som jag känner det blir motförslaget renare, mindre plottrigt, kanske lite gladare i färgsättningen också. Är det inte lite väl mycket svart och grått i dagens byggande? Man kanske inte behöver klämma i med karamellfärger i stil med Flemingsberg, men några uppiggande pastellfärger på fasaderna skulle jag inte säga nej till. Det här tycker jag är ett bra exempel på vad medborgarstadsplanerare kan hitta på! Hoppas att synpunkterna får genomslag.

Att fyrans buss eventuellt blir (åter)förvandlad till fyrans spårvagn låter också trevligt.

Frågetecknet är vad som händer med andra sidan av kvarteret, mot Ringvägen. Det här är ju klassiska marker för rökare förresten, hur vore det att smälla upp en tobakslada någonstans? Här fanns ju tobaksodlingar på 1700-talet har jag för mig.



Så här ser Tobaksmonopolets trekantiga tomt ut på ett flygfoto. Rosenlundsgatan är blåmarkerad på högerkanten. Det är där man tänkt sig de nya byggnaderna. Det finns en sajt där man faktiskt kan vinkla bilden så att man ser den i samma perspektiv som på arkitektskisserna ovan, men jag lyckades inte klura ut hur man gör en kopia därifrån (om det ens är möjligt). Men gå in där och försök få in perspektivet själv!

torsdag 26 november 2009

Speciellt för Nicke ...


... i Emmaboda kanske? En bild jag tog i Årsta ("söder om Söder" och inte så långt väster om Hammarby) i eftermiddags. Det finns tydligen en och annan som håller Bajens fana högt!

onsdag 25 november 2009

Bastugatan, Söder


Bastugatan, Söder i kväll. Vintermörkt, snöbristmörkt, regnmörkt och novembermörkt. Folktomt. Jag mötte bara två-tre människor när jag sedan gick uppför backen. Tror att min mormor bodde i ett av husen till höger för länge sedan. Och det skall vara mitt i en folklivsmyllrande storstad!

tisdag 24 november 2009

I fina gröna sammetsbyxor ...


... gick sig trädet ut på promenad i den grå novembermorgonen vid Årstabäcken!

måndag 23 november 2009

Kolsyrefabriken i Liljeholmen

(Tillägg 2012: den länk jag hänvisar till nedan finns inte längre. Försök istället med den här sidan, där finns hänvisningar till ett flertal industrier i Gröndal. Bland annat en sidan just om kolsyrefabriken, och länk till byggnadsundersökningen.)
Här är bilder som jag tog för ett par år sedan. Som ett luggslitet törnrosa-slott sticker den gamla kolsyrefabriken i Liljeholmen upp bakom träden. Ibland har jag undrat vad det kan finns för historia bakom den där gamla industribyggnaden. Det behöver jag inte undra över längre: det finns nämligen en antikvarisk undersökning från 2008 som ger en massa intressant industrihistoria. Kvarteret heter Lövholmen 13, och går man in på Stockholms stadsbyggnadskontor hittar man undersökningen här.

Stockholm har varit Sveriges största och mest betydelsefulla industristäder men spåren av dess äldre industrihistoria håller på att försvinna. Lövholmens industribebyggelse vid Årstaviken har ett avsevärt kulturhistoriskt värde. Dels som representant för Stockholm som industristad, dels som exempel på industrietablering från sekelskiftet då industrin flyttade från innerstaden till närförorterna.

Idag är stora delar av Lövholmens industriområde avrivet och den nordvästra delen med Beckers fabriker och kolsyrefabriken utgör en rest av ett sammanhållet industrilandskap från tiden kring sekelskiftet. Tillsammans med Liljeholmen, Årstadal och Gröndal är Lövholmen även Stockholms första industriförort.



Här är ett av många foton i skriften. Är man intresserade av historia ur olika synpunkter - industri-, ekonomi-, arbetar-, lokal- och arkitekturhistoria - kan detta vara en matnyttig fil att ladda ner och sätta tänderna i! Stockholms industrihistoria får inte glömmas bort! Det här var ju en stor industristad en gång!



lördag 21 november 2009

Foton i osorterade ämnen


Ibland behöver man inte gå ut i skogen för att se gröna träd. Det räcker med att ställa sig och betrakta den här väggen på Stockholms Stadsarkiv på Kungsklippan på Kungsholmen. Farmor föddes här i närheten förresten, på Bergsgatan. Det var 1875 och området var ruffigare: små stugor och industrier.


Och när jag en stund senare var på väg hem visade en hög med blommor, ljus och minneslappar att ännu ett människoliv avslutats på Västerbron. Alldeles under minnesplatsen ligger Långholmens grå och hårda klippor.








Några röda bär, påminnande om nypon, fotograferade vid Sandabäcken i Erstaviksområdet på lördagsförmiddagen. Vad är det för sort?

fredag 20 november 2009

Konst på "Gasaremsan"

De här bilderna blir definitivt bättre om de klickas upp till större format!


Bilder på Gasaremsan? Borde det inte heta "från Gazaremsan"? - Nej, inte i det här fallet. Det här är bilder som jag tog på torsdagseftermiddagen vid Husarviken, vid det gamla gasverksområdet som nu skall stöpas om för nya tidens bebyggelse. Du vet väl förresten att Husarviken skall uttalas med lika lång betoning på u-et och a-et. Oftast säger man Husaaarviken men det är fel. Namnet är sedan 1200-talet. Då fanns det inga husarer. Däremot fanns det hus just här. Säg ungefär Huusaarviken istället så blir det rättare.



Och här har vi "Gasaremsan".

Några långa betongväggar på gasverksområdet har förvandlats till tummelplats för gatukonstnärer. Påminner inte den här betongväggen om skammens mur genom de palestinska områden?

Gas förresten - jag hörde någon gång att det är ett driftsäkert energisystem. Det var ett stort tredagarsavbrott en gång i Stockholm Det var 1868. Förut hade jag gasspis och ibland saknar jag det trevliga bruset och suset från gaslågorna. Å andra sidan är det bättre med elspis om man vill baka.





Den här bilden måste du klicka upp i större format om det skall ge något utbyte. Det är fyra hopklippta bilder.



Ibland är det kortfattade budskap ...




... ibland längre. Att bojkott krig låter som en god idé.



Slagord och blommor ...



... eller något som kan vara en bildberättelse. Den där krokodilen i röda bilen ser inte riktigt snäll ut! Har han inte hög hatt också, som gamla tiders kapitalister? "Ett samhälle med svaga rötter är omöjligt att få på fötter" står det i de blå ytorna.






Några svårtolkade bokstäver. De slingar sig nästan som runristningarnas drakslingor.




Vad är detta? - Där är ett likamed-tecken, är det en konstig utomjordisk ekvation?










Inspirerat av japansk manga?




Ett staket - men varför inte se på det med konstnärlig blick och kalla det en "installation"? Här har människan verk samt väder och vind under många årtionden skapat något nytt och eget. I bakgrunden Husarvikens vatten. På andra sidan gick några skotska höglandskor och betade.







Och vad har vi här? En glosögd blek spökfigur som tittar upp bakom ett gammalt staket, kanske någon som tittat för mycket på konstverken?





Nå, vill man inte titta på konsten så kan man ju notera charmen hos ett förfallande område. Den grusade cykelvägen som går bort mot Värtan och Ropstens tunnelbana. Björkarna som alltid växer upp på sådana här ställen. Till höger är gasverksområdet, till vänster bakom björkarna den smala kanal som är Husarviken.

Ja, det var Husarviken det, och snart är väl allt detta borta. Men bilderna finns kvar!

onsdag 18 november 2009

Mynttorget, onsdag kväll


Det här är Mynttorget strax före klockan sex onsdag kväll. Regnblankt, ganska ödsligt. Det lyser i några fönster i Kanslihuset i bakgrunden. Månne nya attentat mot det svenska folket planeras där?

Men om en stund kommer här att hållas ett möte som protesterar mot det svenska deltagandet i kriget i Afghanistan.

måndag 16 november 2009

Flemingsberg, bunkerarkitektur


Jag var i Flemingsberg i eftermiddags. Så här ser en bit av gångvägen mellan stationen och sjukhuset ut. På höger sida finns trevliga betongväggar som tillhör Huddinge sjukhus. Eller det hette så förr i tiden, sedan har man ju slagit ihop och haft sig med andra sjukhus så jag vet inte riktigt vad man kallar sig numera. Fast namnet är väl mindre viktigt jämfört med vård av sjuka människor?



Låt oss titta närmare på en sjukhusvägg. Blir man lättare till sinnes av det här?



Blir det ens bättre om några stackars träd får stå där i jättekrukor? Ja, det är klart, om inga ligister förstör dem kan de bidra med några gröna blad om ett halvår ungefär. Och grönska är bra för hälsan.


Ser man från sjukhussidan över mot Flemingsbergs centrum ser man ... tja, en kanske något nedslående arkitektur från tidigt sjuttiotal. Och naturligtvis en stor väg mitt i alltihop. Nu tror jag man håller på att bygga nya hus utanför bildkanten till höger, och det kan kanske bidra till att ändra intrycket från "höghus med motorled" till "nästan som en vanlig stadsgata". Vi kan väl vara positiva och säga att det finns stor förbättringspotential i Flempan. Här finns flera stora och stabila arbetsplatser, bra kommunikationer, så jag tror att det här området har framtiden för sig.



Men om man vänder sig igen och riktar blicken mot sjukhuset - detta är någon sorts bunkerarkitektur! Undrar hur arkitekter och byggherrar tänkte? "Jo, vi ska bygga ett sjukhus som åtminstone kan stå emot lättare artilleribeskjutning om fienden kommer avancerande upp genom Flemingsbergsviken!"



Om man tittar till vänster jämfört med föregående bild ser det ut så här. En massa bilar på ett trist parkeringsdäck, och bakom dem en ny bunkerbyggnad, fast kanske tio år yngre än sjukhusbunkern.
Man behöver ju inte riva hus för att snygga upp dem. Det går ju att göra om fasaderna. Skulle inte sjukhusområdet i Flemingsberg vara förtjänt av en ansiktslyftning i form av snyggare fasader? Skulle inte detta till och med kunna vara en hälsofrämjande åtgärd?

Undrar om det är det tråkiga novembervädret som bidrar till den gnälliga tonen i detta inlägg - nedan en stämningbild från Flemingsbergs station:


fredag 13 november 2009

Var skulle det ligga is ...



... om inte på Isbladskärret på Djurgården? Så här såg det ut i eftermiddags. En kall blåst drog genom märg och ben, men den bekom inte de skotska höglandskor som utanför bild bedrev naturvårdsarbete längre bort i kärret. Det mesta vattnet är väl tappat ur kärret så det blir fort fruset.



I hägerkolonin var det tyst och öde. Men vänta: om ett halvår blir det ett sjuhelsickes liv när några dussin hägrar skall hålla igång! Nu har de förhoppningsvis dragit iväg till isfria ställen söderut, alternativt placerat sig på ställen där de vet att försörjningen under vintern ändå är fixad (vid Råstasjön i Solna exempelvis).

torsdag 12 november 2009

Lådan vid Hornstull, barackerna vid Ringvägen


När man diskuterar hur stan ser ut, och hur man kan blanda gammal och ny bebyggelse - här är ett exempel från Hornstull. Jag tycker det inte ser så jädrans kul ut. Alla hus kan ju mer eller mindre betecknas som "lådor", men här är det väldigt mycket av "låda" som placerats i ena änden av ett äldre kvarter. "Lådan" rustades upp för inte så länge sedan, men jag vet inte om det blev bättre. Kanske om man gjort en fasad som gick bättre ihop med övriga kvarteret?




Här är baksidan av "nödbostäderna" vid Tanto som jag nämnt tidigare. Det lyste i ett fönster när jag gick förbi i eftermiddags, annars verkar det inte vara mycket liv där. En bild från andra sidan syns här. Den här sortens barackboende är inte så bra om det permanentas och dessutom befolkas av avgränsade grupper, men som lösning på tillfälliga nödsituationer kan de nog fungera bra. Hur vore det att göra om dem till studentbostäder (för helnyktra och skötsamma studenter om nu sådana finns)?

En sorts konst


En bergvägg med inslag av röd kvarts och glimmer (tror jag att det är) och med märken av borrstål. Samtidigt ett sorts konstverk. Jag ser det som en sorts konst, men skall man kalla det "föreställande" eller "icke föreställande"? Finns i alla fall i Tantolunden när man är på väg mot gångbron över Årstaviken.

Högalidskyrkan 1924 och 85 år senare

På förekommen anledning - en förfrågan från en läsare nämligen - publiceras här ett par bilder som visar vad som hänt sedan 1924 om man ser upp från korsningen Varvsgatan/Högalidsgatan mot Högalidskyrkan. Kort uttryckt: det har tillkommit en lyktstolpe, människan som stod mitt i backen har försvunnit till andra uppgifter, träden har växt upp. Dessutom har de små byggnaderna på högersidan av kyrkan försvunnit, men ungefär där ligger numera den övre delen av urnlunden. Flera träd har tillkommit, men ett par verkar vara kvar sedan anno 24.






Och här har vi arkitektens signatur på sockeln till ett av tornen: Ivar var här!


söndag 8 november 2009

Storskarv och kanadagås


I serien "det finns inga dåliga bilder, bara kameror som är för klena för att klara av att ta dem" presenteras här hur min lilla fickkamera med maximal förstoring ser en storskarv som i morse satt på någon sjötrafiksmojäng i kanalen mellan Liljeholmen och Reimersholme.

Det är nog samma storskarv som man ser då och då i Årstaviken och Riddarfjärden. En del människor blir väldigt upprörda av storskarvar. När det är många av skarven bildar den kolonier som lokalt kan skita så intensivt att växtligheten dör - för ett tag i alla fall, sedan lär den komma igen med extra kraft tack vare all gödning. Fågelskit, under namnet guano, har ju använts i stor skala som gödningsmedel.

Dessutom tror fiskarna att storskarven tar all fisk. Sanningen lär vara att den tar småfisk, och att just småfisken ökat på grund av övergödning i Östersjön. Att skarvar gärna sitter och torkar vingarna (just det ger ett kusligt "korsfäst" intryck) på fiskeredskap innebär ju inte att de äter upp alla ålar även om de kallas "ålakråkor".

En del tycker också att skarven inte har rätt att vara här i Östersjön, men man har ju hittat skarvben i stenåldersgravar på Gotland så den har nog hemortsrätt här också. Och försöker man utrota de små lokala kolonierna av skarv innebär det att fågeln sprids över större områden.




Några kanadagäss hänger kvar och betar i gräset på Reimersholme. Så länge inte vintern klipper till med full styrka är det ingen fara för dem. Jag antar att en del flyttar i alla fall, ned mot Nordsjökusten.

Notera gås-taktiken: en håller uppsikt på omgivningen medan de andra betar. Gäss gillar öppna marker där det inte är så lätt att smyga sig på dem. Detta gör också att de kan ställa till ohägn på badplatser, i parker och andra ställen där andra också vill vara. Man pick-nickar ju inte gärna på en gräsmatta där ett gäng gäss har hållit till och lagt av högar av spillning!

lördag 7 november 2009

November är trist


Usch för november. November borde läggas ned. November är inte bra för folkhälsan, särskilt inte den mentala folkhälsan. Ett konkret förslag är att ta bort november och lägga in en repris av maj den här månaden. Eller april kanske.

Det enda man kan göra av november är att ta sådana här mörka och trista fotografier. Ljusen från Liljeholmen smetas ut i den fuktiga luften, speglas i Årstaviken, men förmedlar definitivt ingen värme. Himlen har en ganska otrevlig grålila färg.



Hade det varit gammal hederlig vinter med snö hade det varit ljusare och trevligare. Säkert hade företagsamma barn förvandlat den enorma högen av sönderhackad betong i Liljeholmen till en vådligt farlig skid- och pulkbacke. Här ligger den halvbelyst av en strålkastare. I bakgrunden till vänster den höga bergväggen som förut var baksidan till diverse fabriksbyggnader men som nu blir baksida till diverse bostadshus.



Regnblank tom gata. Jaja, det går väl att få ihop en stadsromantisk stämning av det också. Jag vet inte var den gamla järnvägsstationen i Liljeholmen låg, men det bör ha varit ungefär här.

torsdag 5 november 2009

Ånghästparken


En riktig ånghäst. Ånglok typ E2. Loktypen byggdes mellan 1907 och 1920 enligt svenska Wiki



Det var en ren slump att jag råkade titta på en karta och fick syn på namnet Ånghästparken. Här har jag kopierat en Enirokarta för att visa var på Söder den finns. Spana efter det som jag antar skall föreställa en kartnål med en svart prick i huvudet mitt på bilden.




Jag trodde bara att det var lite träd och gräsmattor mellan Maria Bangata, Sköldgatan och Ringvägen, men området har status som park. När jag tog det här fotot för en tid sedan (fanns här på bloggen första gången 23 oktober) så visste jag inte om att det var en Ånghästpark som fastnade på bilden. Däremot visste jag att det gått tåg nere i gropen.