Bostadspolitik, hus under Liljeholmsbron, hemlöshet etc

Foto-Lasse tar idag upp en SVD-artikel om att det hotar en massa utmätningar bland bostadsrättsinnehavare framåt. Krisen är verkligen inte slut. Arbetslöshet och höjda räntor hotar folk som trodde att de var "medelklass" och därmed osårbara.

Det var ingen god idé att köpa ut sin lägenhet från allmännyttan tycker Lasse, och det kan man hålla med om. Fast man kan vässa till argumentet och säga, "ingen god idé att köpa för lånade pengar". För har man lånat till bostadsköpet så är det egentligen långivaren som äger den, så fort det blir problem för låntagaren att betala.

Men en aspekt av bostadssituationen är hemlösheten. Via en blogg som jag inte sett förut, den är uppenbarligen baserat några hundra meter härifrån vid Hornstull, kommer jag till en arkitekt Victor Marx som hittat på något för hemlösa. En liten våning under Liljeholmsbron, modulbyggd och enligt papper överlåten till en hemlös.



Här fick jag flera tankar: dels att förbudet mot att bygga under broar måste vara ganska luddigt. Här är en byggnad under en bro, och jag har tidigare lagt upp foton av större hus under broar på bloggen, under Liljeholms- och Skanstullsbron. Det smala formatet påminner dessutom om ett japanskt hus som jag läst om och sett bilder av, byggd på trettio kvadratmeters tomt och flera våningar högt.

Dock: tittar man här på Marx-bloggen ser man att en livlig konversation mellan arkitekt och myndigheter utbrutit.

Jag tycker fortfarande att containerbyggande kunde vara ett sätt att kortsiktigt angripa en del av bostadsbristen. På lång sikt bör bostadsrättsträsket dikas ut och hela situationen rättas till genom storskaliga byggen av hyresrätter med sådana priser att dagens spekulationsbubbla aldrig får en chans att återkomma.

Rosängen - sommarens sista ros på Långholmen?

Klicka på bilderna så blir de större och finare!

Rosängen - en liten trevlig plätt på Långholmen, strax norr om det gamla fängelset. Jag gick förbi där i morse och kunde inte låta bli att plocka fram kameran.

Det är bara att kliva in och titta på vad som finns kvar av blomprakten nu mot sommarens slut!

En ljuslila explosion som bryter ut ur den mörknande grönskan ...

Vad är detta? Är det sommarens sista rosor? En passande skönhetsupplevelse på Rosängen!

Intressant mönster - det är som en gul femuddig stjärna inne i blomman

Årstafältet - solnedgång och aning av höst

Nu mörknar det allt tidigare. Här kastar kvällssolen sina sista strålar över Årstafältet. Som den här bilden är tagen är det svårt att se att man inte är så långt från centrala Stockholm. Jag antar att det är ett förhållande som orsakar upprörda reaktioner på olika håll.

Mitt i allt det gröna - ett vinrött löv. Nästan som ett bud om hösten.

Skulle man ha byggt något på Årstafältet kunde man ha gjort det för länge sedan, nämligen på den här långa spikraka avstängda vägsträckan. Men icke ... jag undrar varför. Man skulle ha kunnat ta till sig idén om containerboende här och löst bostadsproblemet för många hundra studenter exempelvis, men icke ...

Håll er borta, för h-e

Jag ser på några anarkistbloggar att en ny Reclaim the City-historia planeras i Stockholm till 2010. Idén att åtminstone temporärt "ta tillbaka" gaturummet från de kommersiella makternas ockupationstrupper är god ... men den fungerar inte i Sverige med de där metoderna!

Fiaskot i Malmö borde få reclaimarna att tänka till, att undersöka andra vägar, men tydligen finns det ett gäng som bara traskar på. Och som "trashar" på också. Slår sönder, tänder brasor, kastar saker, klottrar och förstör. Det som skulle kunna vara en folklig festival mot finansmakterna blir ett sätt för ett antal ungdomar i gränslandet mellan politik och kriminalitet att bära sig åt. Illa åt. Och sedan skriker borgarna om att det är "vänsterns" fel!

I stort sett vill vänsterfolk inte ha med reclaimarna att göra. Undantaget tycks vara trotskister som verkar tro att man kan värva "revolutionärer" bland våldsbenägna gäng i förorterna. Inte undra på att de där figurerna skälldes som "det trotskistiska förbrytargänget" en gång i tiden!

Nej, jag säger bara: håll er borta! Lägg av! Hitta på något produktivt som kan gynna kampen, sluta stjälpa och börja hjälpa i stället!

Björnholmsfallet

Regnig morgon på Söder. Ett vattenfall har bildats på bergväggen invid Münchenbryggeriet. Jag kallar härmed detta flöde Björnholmsfallet innan någon annan kommer dragande med ett säkert mycket sämre namn!

Fredag kväll. Regnet hänger i luften men nöjer sig ännu med det.

En skata sitter på staketet till Tantos koloniträdgårdar och kanske begrundar den flyende sommaren. Månne tänker den (han eller hon? - det lär vara svårt att skilja på herr och fru vad det gäller Pica pica alias skatan) att det är orättvist att inte även skatorna får flytta till trevligare klimat när den nordiska vintern slår till?

Mystiska rester av något i vattnet vid Tantos stora gräsmatta. En gång i tiden fanns det tvättbryggor nere vid Årstaviken. Folk gick dit och tvättade. Jag utgår från att det inte var något större nöje att tvätta i iskallt vatten om våren! Är detta månne resterna av en gammal tvättbrygga?

Ännu ett falsklarm. Men även ett falsklarm är ett larm och måste åtgärdas. Det är väl något automatlarm som utlösts i det gamla servicehuset Skinnarviken, och då måste brandkåren komma med tutande sirener!

"Gamla" servicehuset, förresten. Jag kommer ihåg när det låg ett annat hus där. Det var Münchenbryggeriets stallar. Ett bryggeri av den gamla sorten måste ju ha hästar och vagnar oc och kuskar för att få ut sina drycker till stadens törstiga befolkning. Stallarna såg ut som ett litet slott, med klocktorn och allt. En bild som jag tog just när rivningen hade börjat, någon gång i mitten av sjuttiotalet. Klockan finns ännu kvar men visarna är borta:

Riddarfjärden från två håll - molnen samlas

Måndag eftermiddag. Går över Västerbron och tar en bild. En ganska tunn rand av stad. Resten är himmel och vatten. Himmel och vatten och ljusspelet däremellan, det är ju Riddarfjärden. Molnhimlen står där vildsint och mångskiftande, medan vattnet ligger nära nog jämngrå. Den där tunna randen mellan himmel och vatten, det är Stockholm. Ljuset över Riddarfjärden är en del av Stockholms själ.



Anledningen till att jag tog den här bilden var den där lilla fläcken av ljus - kvällssolen - som man kunde se från Riddarholmen. Mjölkvit horisont, medan molnens undersida är indigo respektive grålila respektive hur ljuset föll. I förgrunden finns kranar där man bygger Citybanan. Kranarna syns på den översta bilden, för övrigt. Men huvudfigur på den här bilden är i alla fall den lilla fläcken av ljus!

Långholmsgatan, klockan 07:16 söndag morgon

Jaha, här var det en ny bildbilaga. Och som vanligt blir bilderna större om man klickar på dem!

Men även om man klickar på denna bild av en av de mest trafikerade gatorna i Stockholm blir det svårt att upptäcka så mycket liv och rörelse. Längst borta, bakom det lilla rödljuset vid Hornstull, finns faktiskt en bil, men den är nästan omöjlig att urskilja om man inte vet att den är där. För övrigt är gatan tom och det var nästan lika tomt bakom mig, ut mot Västerbron. Klockan 07:16 i morgon bör det vara mera fart på gatan här!

En vacker blomma fotograferad på Reimersholme. Ståndare och pistiller är väldigt stora, men är det inte några av dem som verkar lite avvikande och till och med rörliga ...?

Jodå, en detaljförstoring avslöjar de här gynnarna som ser ut som getingar men som jag misstänker är flugor som försöker se ut som getingar för att få vara ifred. Eller om det är något annat - hör av dig om du vet besked!

Politisk agitation på Söder Mälarstrand. Jo, jag förstår att bristen på bostäder och lokaler leder fram mot desperata åtgärder som husockupationer. Och inte är det troligt att bostadsrättseländet och dess osunda atmosfär av spekulation i Stockholm kommer att göra att den nödvändiga massproduktionen av billiga hyresrätter kommer igång.

Så risken är att vi även framåt kommer att se frontlinjen mellan desperata bostadssökande ungdomar å ena sidan och bostadsrätts- och profitörpolitiker å den andra. Och så en poliskår däremellan, som antas rensa upp så att politikerna och de "anständiga medborgarna" inte skall behöva känna sig besvärade.

Ny bildbilaga

Obs: bilderna är klickbara för bättre insikt och översikt!

Den här stora högen är de finmalda resterna av Vin & Sprits anläggning i Liljeholmen. När jag gick över Årstabron i förmiddags noterade jag att någon försett högen med ögon, näsa och mun. Jag tycker det skall vara riskabelt att klättra på de där branterna. Tänk om det blir ett skred!

Några minuter tidigare tog jag den här bilden:

Årstabäcken lördag morgon. Inte lika fin som Nickes bäck i Småland, Linneforsbäcken, men nog är det sensommarstämning i alla fall.

Igår kväll, fredag alltså, samlades de hotfulla molnen över staden. De var inte bara hotfulla, det kändes bra att ha paraplyet till hand när regn och hagel bröt ut! Notera att det mitt bland alla mörka moln finns en blå fläck på vänsterkanten. Av någon anledning verkar det vara åt det hållet där jag bor.

Men om man tittade österut var det liksom en parad av moln om höjde sig över Årstabron. Paraden var så lång jag fick inte med allt ...

... så paradens front fick sin egen bild. Det är fascinerande att titta på moln.

Klotter vid byggplatsen vid Hornstull. Därbakom skall det byggas borätter som är så dyra att jag hoppas att hela eländet går i konkurs per omgående. Vad var det någon sade till mig: avgift på 7000 per månad för en våning man betalar 11 miljoner för, eller var det avgift 11 000 per månad och pris sju miljoner? Jag minns inte. Med tanke på hur bostadssituationen i Stockholm ser ut är det inte sånt här som behövs, utan mängder av billiga hyresrätter.

Men trots att jag brukar skälla på klotter finn det en kvalitet här, i det färgladga området till höger. Där kan man faktiskt använda sin fantasi och upptäcka något bland färger och former. Kanske en dansande varelse - en groda - som sprider eldflammor omkring sig? Eller en groda med flammande vingar?

Har du möjligen bläckfiskar i farstun?

Orthocerida var en grupp av bläckfiskar för 400 miljoner år sedan, i Paleozoikum. De hade ett rakt spetsigt skal.

Detta är den kortfattade informationen i svenska Wikipedia. Går man i ett hus med marmortrappor, eller om det finns marmorbänkar där, är det inte otroligt att man stöter på dessa uråldriga reliker. Här är ett par foton jag tagit bara några meter från min ytterdörr.





Hur dessa varelser en gång i tiden såg ut kan man se på den här bilden. En bläckfisk med en lång "strut" på huvudet. Bläckfisken har försvunnit, men "struten" finn kvar i marmorblocken.

Sommaren på sista versen

Ja, det är bara för mamma gräsand att konstatera faktum: sommaren sjunger på sista versen i Stockholm. Vårens söta små dunungar har blivit ett gäng klumpiga tonåringar som stultar uppför stranden på Reimersholme. Tiden går, rätt vad det är kommer det väl kalla höstvindar och dito regn också ... suck!

Stoppa plågsamma datorförsök

Jag var ute och gick i morse och tog två bilder från Stora Essingen under broarna mot Lilla Essingen och Essingeleden. Sedan klippte jag ihop dem till ett panorama. Inte nöjd med det lät jag datorn riva sönder bilden igen. Kanske som en symbol för att några av de fula bilpackade broarna gärna kunde får försvinna.

Man kan ju också se detta collage som en illustration till parollen stoppa plågsamma datorförsök! Någon gång kanske jag bör lära mig hur fotoprogrammet verkligen fungerar?

På tal om plågsamma försök: bilden nedan är en smärre detalj i ett större färgfoto som föreställer röda näckrosor i en damm på Årstafältet. Men efter några varv genom datorn märks det ju inte längre! Jag tycker det mer ser ut som glas eller delvis bruten is. Bilderna är klickbara.

En gammal begravningsplats

I mitten av 1800-talet kom en svår sjukdom till Europa från Asien. Jag har för mig att Marx någonstans skrev ungefär att koleran var tack för senast från de asiater som drabbades av den europeiska kolonialismen. Folk dog som flugor i de tättbefolkade och osunda städerna. Det här var ju före vattenledningsnäten och den kommunala gaturenhållningens tid. Bakterierna trivdes i smutsen.

Även Stockholm drabbades, och det som jag fotograferat här är ungefär var massbegravningsplatsen för koleraoffer fanns, nämligen en bit öster om Gullmarsplan. Nu är det som en härlig grönskande lund, men en gång i tiden måste det ha varit en hemsk plats. På en karta kallas området "ödekyrkogård". Nu är stämningen fridfull trots att trafiken dundrar på i närheten.




Det enda speciella med bilden nedan är att för en gångs skull får fotografen vara med. Vad är det för blomma? - Jag tror att det är en cikoria, en sådan som förr har använts för att göra kaffesurrogat. Undrar om inte fransoserna fortfarande håller på med cikoriakaffe? Den växer lite här och där i Stockholm, ganska ofta nära järnvägsspår tror jag.

Stadshuset byggs in

Den här bilden är ett par dagar gammal, tagen från Münchensbacken ovanför Söder Mälarstrand (klicka för större format).

Notera en "liten" detalj i stadsbilden: det jättelika stadshuset håller på att ändra karaktär och delvis försvinna. Den stora huskroppen dras in i byggena runtomkring, kvar blir ett isolerat torn. Jag har svårt att tänka mig att de ansvariga inom politik och arkitektur inte förstod att det skulle bli så här. Ändå fortsätter husklumparna att växa upp och kväva det hus som är symbol för den här staden. Är det en positiv utveckling som pågår, eller i själva verket en växande cancersvulst?

Tittut

Tittut - så här fint kan det se ut när man spanar över Riddarfjärden mot Kungsholmen från ett grönt avsnitt av Söder Mälarstrand.

Det var i förmiddags. Senare gjorde jag ett av mina ganska sällsynta besök ner mot centrum och trakterna av Stureplan, och det var mindre kul. Svettigt, kvavt, en massa folk som virrade omkring. Nej, vill man bevara sinnesfriden bör man nog hålla sig borta från de delarna av stan tror jag.

Och i brevlådan kom bevis för den annalkande hösten: ett par kataloger från studieförbund. Suck. Mot mörkare tider går det, vad man än gör!

Solnedgång - en bro av koppar

Det är måndag kväll. Vår närmsta stjärna är på väg att försvinna bakom den västra horisonten. Men ännu kastar den sitt ljus över Riddarfjärden.

Betraktade för sig bildar molnen och himlen en abstrakt tavla av grålila, grårosa, blekblått och andra nyanser.

Några människor sitter i en båt utanför Söder Mälarstrand och fiskar, allt medan natten kryper närmare ...

... och till slut slår solen en bro av koppar rätt över vattnet, det har en violett ton nästan som is! Det är vackert. Den här kvällen visar Stockholm sig från den bästa sidan!

Stockholm - ballongstaden

Söndag kväll och en grupp varmluftballonger - montgolfièrer - drar fram över Gamla stan. Det ser ruskigt nära ut de vassa kyrktornspetsarna, men det är nog tryggt avstånd.

Tittut - en ballong skymtar mellan ett par hus på Katarinavägen.

En märklig uppenbarelse drar norrut över Skinnarviksparken och Riddarfjärden. Jag har fått för mig att det är en ballong som slitit sig från Pride-festivalen.

Ballong och ballong - ja, det är solens stora glödande ballong som sjunker långt bortom Kungsholmen.

I stället för Svarta Maja?

Den här bilden tog jag för några veckor sedan på Långholmen. Förr i tiden kom bovarna åkande till Långholmens fängelse i den ökanda fångtransportbilen Svarta Maja. Nu är det ju vandrarhem och konferenser och liknande där. Undrar vilka som kom i den där "Vita Maja" som verkar kräva två-tre parkeringsplatser? Hederligt folk, eller tvivelaktiga figurer med skum bokföring?

När ljuset drar sig undan ...

... kan man gå ut och försöka fotografera just det flyende ljuset. Det var igår kväll, den första augusti, den första kvällen i den sista sommarmånaden. Ännu är luften ljummen, det gäller att ta vara på det! Här är några bilder från tiden omkring solens nedgång (klockan 21.11 i Stockholm).

Någonstans, en bit upp i luften på andra sidan Västerbron, finns ljuset ännu kvar! Annars är det ett märkligt spel av moln, ljus och mörker på himlen.

En skall vi säga laxfärgad solnedgång bortom Essingeöarna.

De höga husen på Mariebergs klippor passar väl ihop med den dramatiska himlen i kväll.

Essingeledens inferno av framrusande bilar försvinner i det fallande mörkret.

Ulvsundasjön sedd från bron mellan Lilla och Stora Essingen. Och himlen: ett utbrott av pastellfärger. Nu ligger solen under horisonten.

Det börjar mer likna abstrakt konst med mer eller mindre slumpvis hopblandade färger än ett fotografi. Skymningsljuset dröjer sig kvar. liksom den rosa remsan av himmel vid horisonten, men natten sänker sig obevekligt över sundet mellan Liljeholmen och Söder.

Ja, nu kommer augustis mörka nätter, som en föraning om ännu mörkare tider. Men låt oss ta vara på sommaren medan den ännu finns kvar!