Rabarber

Här är ännu ett bevis för hur våren skoningslöst tränger fram. Det som är här ovan må kanske se ut som ett abstrakt konstverk eller lite skräp. I själva verket är det rödbruna i mitten en rabarberknopp som tränger upp ur den sista snön i en trädgård på Södertörn.

Rabarberkrämen hägrar (varm kräm med mjölk och iskurna jordgubbar och/eller bananer)! Och rabarbersaft, det är också gott!

Och så såg jag en (1) fluga av format större klättra på utsidan av ett fönster. Ja, en av dessa små ostyriga krabater gör ju ingen sommar, men ett vårtecken är det lik förbaskat!

Vintergäckar en masse

Som ett trivsamt och positivt massmöte har vintergäckar i mängd mött upp på en ännu så länge fjolårsgrå gräsmatta vid Kungliga Myntet, Hantverkargatan, nära Stadshuset i Stockholm. Hoppas de slipper överraskningar i form av fler otrevliga snöfall och köldknäppar!

Sommartid? - Vår i alla fall!

Det lär vara sommartid. Själv tyckte jag det kändes mer som om våren håller på att ta greppet nu. Isflaken drar iväg på Årstaviken. det var plusgrader i natt så det senaste snöfallet har inte förvandlats till otäck is, från Årstaskogen hördes nötskrikor, grönfinkar, blåmesar och koltrastar ge upp livliga vårlåtar. Och så var det den typiska råa vårluften!

Undrar om inte företeelsen ute i vattnet på bilden ovan, alldeles invid Liljeholmsbron, är en rest av den järnvägslinje som fanns innan de stora järnvägsbroarna byggdes?



Det var disigt i förmiddags. Med hjälp av den här bilden borde man kunna räkna ut ungefär hur lågt molntaket låg. I bakgrunden till höger sticker Högalidskyrkan upp som en grå suddig profil. Man ser huskroppen men inte tornen, så molnen verkar ligga i höjd med taknocken ungefär.



Och diset ligger även över rivningsplatsen där det nu bara är högar av betong och armeringsjärn kvar efter Vin & Sprits gamla fabrik i Liljeholmen. Om man anstränger sig kan man räkna till kanske fem eller sex maskiner på bilden. Jag antar att bara några tiotal man direkt varit inblandade i rivningsjobbet.

Man kan ta detta som ett exempel på var man skall lägga pengar i kristider om man vill få snabb utdelning och mycket folk i arbete: nämligen inte på arbetsplatser med liten personal och hög mekanisering. Där ger pengarna mindre utdelning än om man stoppar in dem på arbetsintensiva ställen - med andra ord inom tjänster, som den offentliga sektorn. Just här har ju arbetet gjorts av letter dessutom. De behöver också förtjäna sitt uppehälle förvisso.

Det finns hopp ...

I sanning, det finns hopp
när droppar tittar opp ...

... som exempelvis denna ihärdiga lilla snödroppe som jag fotograferade i Vendelsö i dag. Några centimeter snö och kall blåst verkar inte få den att ge upp och vissna! Våren tränger obevekligt på trots fula mothugg från stygga gubben vinter!

Och verkligt fina och täcka var
dessa vintergäckar

... som hade hittat en snöfriare ställe i Vendelsö att visa upp sig på! Det är rätt, kämpa på bara!

Vedervärdigt

När man trodde att eländet var slut ... att det var färdigt med att ta "konstnärliga" bilder av is ... så ser det ut så här igen! Snö och svinkallt. Vedervärdigt! Och en kall jäkla blåst var det också.

I söndags morse var det så fint och den första bofinken sjöng bortåt Eriksdal, men nu ligger isen på Pålsundskanalen igen vilket framgår av ovanstående bild. Vem phan är ansvarig för detta? Är det Alliansen som är framme igen??

Trevligare Södertäljeväg - men alla dessa kafeer?

Grafik från DN. Man kanske måste vara bekant med lokalgeografin för att uppfatta det hela. Till höger finns Årstaviken. I mitten en omgjord Södertäljeväg. Översta delen av det tecknade partiet ser ut som Liljeholmsbrons två körbanor.

Bullrig trafikled ska bli lummig innerstadsgata står det i DN. Och det låter trevligt. Ur promenadsynpunkt är sträckan från Liljeholmsbron och uppför Nybodabacken inte så kul. I alla fall inte om man känner viss motvilja mot otaliga bilar som rasar förbi och sprider avgaser och oljud. Frågan är om bilarna kommer att försvinna genom att ringleder byggs, som det påstås i artikeln. Jag tvivlar. Bilarna försvinner när de motas bort, när de inte släpps in, när systemet med infartsavgifter tas i bruk igen - det är åtgärder som bilisterna begriper.

En annan aspekt, ur min extrema fotgängarsynvinkel, är faktiskt cyklisterna. Under de åren jag fanns på olika arbetsplatser i området runt Telefonplan och Västberga gick jag ofta den här vägen hem till Söder. Bilarna fick man se upp för när man korsade gatorna. Cyklisterna fick man se upp för nästan hela tiden. En del körde så hänsynslöst att man skulle kunna tro att de var avsuttna bilister.

En trevligare miljö med en stadsgata som går ut mot Midsommarkransen. Det ser jag fram emot. Och detta även om jag inte har den fobi för mer "skräpiga" miljöer som tydligen finns hos en del stadsentusiaster. En levande stad består av allt möjligt. Även några skräpiga hörn här och där.

En detalj som jag fäste mig vid i den korta artikeln var att "kaféer" nämndes två gånger. Det skulle tydligen vara en fortsättning på Söder bland annat genom att "kaféer" antas finnas i mängd. Det är klart att är man lite äldre kan just den termen verka lite konstig, för den leder tanken till "ölkaféer" och liknande institutioner, platser som dels frekventerades av s.k. ölgubbar, dels serverade billig husmanskost till knegare i keps. - Jag undrar om det inte är konditorier som avses. Där skall medelskiktspersonligheter sitta och dricka kaffe med utseende av lervatten antar jag, inte knäcka en pilsner! Och eventuell medvetenhet om Liljeholmen som ett gammalt industriområde skall diskret sopas undan.

Jag tänker väl konstig och fel, men när det var en härlig solig försommardag var det ändå en skön stämning att vandra hemåt längs Södertäljevägen medan trafiken dånade förbi och det gnisslade och blixtrade uppe i tunnelbanestallarna.

Flyttfåglarna kommer till Söder

Se så vackert husen i Marievik speglade sig i Årstavikens blanka is i förmiddags! Därute fanns en skrattmåskoloni som förde ett sjuhelsikes liv och det kändes ganska skönt i luften. En sådan där riktig vårstämning som livades upp av

1. min första stare (Sturnus vulgaris) för året. Den satt i en pil nedanför Tanto och hade på starars vis lite konstiga ljud för sig, samt
2. min första bofink (Fringilla coelebs) som jag inte såg men som lade av några drillar ovanför Eriksdalslundens koloniområde.

Dessutom tjoade några kanadagäss på isen vid Årsta holmar och en ringduva höll igång. Snart får vi väl se den årliga cirkusen när den ilskna knölsvanen skall jaga gässen fram och åter på vattnet.

Jajamensan, när flyttfåglarna kommer känns det för en stund som om all världens bekymmer vill flyga sin väg.

Fast det skall visst bli snö i morgon så man får väl gå och deppa ett par dagar till igen ... . Deppighet är din arvedel!

"Station Domination"

Jag har skrivit något inlägg tidigare om reklam och reklamfria zoner. Bilden ovan tog jag i eftermiddags inne på tunnelbanan vid Slussen. Som synes en stor jäkla skyltblaffa om invigning av en ny galleria ute i Sickla. Samma tavla satt överallt, vad jag kunde se (men i bortre kanten av bilden kan man se att den icke-reklamartade konsten fått vara kvar).

Den här reklamen illustrerar en sak jag just läste i Arkitektur: Ta all plats, dörrarna stängs. Det handlar om kampen om reklamplatser i "det offentliga rummet". Vill man vinna den kampen bör man försöka skapa monopol just för sitt reklambudskap, bara de egna skyltarna skall finnas uppe när folk går förbi.

Från det nyligen utbyggda köpcentrumet Sickla i Nacka kommer följande formulering: "Sickla Köpkvarter blir först med att inta Slussen (tunnelbanestationen) med en så kallad Station Domination". Där har vi ett ord att suga lite på: Station Domination. Det innebär att en annonsör "äger" alla annonstavlor på en station. Det är lite Station Diktatur över det hela. Marknadsekonomins skrattspegel.

Själv tyckte jag inte dessa bilder var särskilt roliga att titta på. Om personerna på fotografierna antas vara kunder i Sickla galleria vet jag inte om hela gänget verkade så roade de heller. Av fyra stycken såg två ganska deppade ut. Bara en uttryckte den rätta (köp?)glädjen. Men så kanske det är om man skall försöka dra ihop till köpfest under en lågkonjunktur.

Genialiskt?

I bloggen Stadskultur skrivs det entusiastiskt om Grubbensområdet på Kungsholmen. Snudd på genialt tycker man. Det är

exempel på lyckade nyurbana byggnationer, där de bästa idealen från stenstaden lever vidare i kombination med samtidens idéer och krav.

Idealen i bloggen ligger hos tidigare epoker i svensk bygghistoria, före 1930.

Själv har jag som vanligt svårt att bestämma mig.

Hos Stadskultur finns några flygbilder av området. Jag kan faktiskt prestera markbilder, tagna 29 april förra året. På markplanet kan man ju få ett annat perspektiv.




Har inte ovanstående hus vissa drag av Nybodaringen, fast med fler våningar?



Påminner inte detta om Södra stationsområdet? Och det är ju inte så kul.



De tre översta bilderna är från Grubbensringen, sedan från Maria Sandels gata. Undrar hur många som vet att Maria Sandel var en författarinna som har anknytning till området. Strax om hörnet går Fleminggatan, den gamla "fattigmannagatan", som hon skrev om. Men då var det ett annat Kungsholmen, en stadsdel med industrier och arbetare, ruckel och slum.

Vad är detta, är det ganska småskaligt och idylliskt, eller småplottrigt snarare?



Den här bilden hade jag inte tänkt ta med först. Den ser ju bråtig ut och det är bilar i vägen. Men det kanske i själva verket är ett skäl för att ha den med? Och en slutkläm från Stadskultur:

När vi nu som aldrig förr har de tekniska möjligheterna att göra vackra och hållbara miljöer tillgängliga för den stora massan och deras efterkommande, är det då försvarbart att bygga eländiga kolosser i svart eller glas vilka hämtat sin formmässiga inspiration från parkeringsplatsens betongsuggor och är lika komplexa i sitt utförande som en lagerhylla av återvunnen metall?

Rusningstid ...

... klockan 20.10 fredag kväll, Universitets tunnelbanestation.

Mönster på is igen

Mönster på is har jag haft som rubrik på ett tidigare inlägg. Här kommer fler bilder, tagna vid Årstaviken i morse. Jag ser det här som en sorts "abstrakt" konst (eller kanske snarare "konkret" konst eftersom det här verkligen existerar).

Förresten, när jag igen tittar på bilden ovan tycker jag mig se konturen av en jättestor svamp av karljohan-sort. Särskilt högra delen av svampens hatt är ganska tydlig.

Randen nedtill är en igenfrusen spricka i isen.

En blandning av naturens och människans verksamheter

Grå är slutet på vintern, även i form av uppbruten och återfrusen is i rännan under Årstabron

Löfte om ljusare framtid ....

... fotograferat idag på eftermiddagen nära Södra station på Rosenlundsgatan. Det håller vi tummarna för!

Byggen och koltrastar

För den undrande allmänhet som vill veta dagsläget för det nya bygget vid Hornstull kan jag visa hur det såg ut för ett par timmar sedan. Man har gjort några hål i marken och bankat ner ett antal stålbalkar, och det har skett fort. När den här bilden togs var det tomt på byggplatsen och jobbarna hade vad jag såg gått för dagen. Men maskinerna står kvar i väntan på nya uppgifter i morgon. (Det här är två bilder som jag låtit datorn sätta ihop till en. Klicka för större format!)



En stund efter att byggbilden tagits gick jag genom Tantolunden och hörde en koltrast sjunga. Dock inte den på bilden, för den satt på ett räck på Långholmen i morse och verkade fundersam. Det dröjer väl ytterligare någon tid innan koltrastsången på allvar kommer att bölja ut från Söders hustak, men den tiden kommer - tro mig!

Vårspeglingar

När stadsprofilen speglar sig i blankvattnet mellan isflak som driver mot den sista vilan i Östersjön - är inte detta ett vårtecken så gott som något?

De här bilderna tog jag i morse på Reimersholme, över vattnet mot Liljeholmen och Gröndal. Luften är full av förväntan. Själv väntar jag exempelvis på att det skall bli varmare i luften så att jag tvätta fönstren och vädra ut vinterluften utan att hela våningen blir utkyld.

Vårtecken!

Titta på den här bilden, där finns ett vårtecken! - "Vadå?" kanske någon undrar. "Är det det smältande isen det handlar om?". Svar: nej. Det är skrattmåsarna. Titta på deras huvuden. Alla utom en har ljusa huvuden med bara en grå fläck bakom örat. Men en har den mörkbruna mössan på sig, och det är den som är vårtecknet. De med grå fläck är övervintrare, de har varit här hela vintern och anlagt vinterdräkt. Den med färgat huvud måste ha kommit hit söderifrån under de senaste dagarna, för de skrattmåsar som sticker iväg söderut under vintern byter inte färg på huvudet. Jag såg ytterligare några sådana när jag tog en promenad runt Reimersholme i morse. Dessutom var det ett jädrans liv på gråtrutarna.

En stund senare hörde jag en ringduvas typiska dystra hoande vid Pålsundskanalen. Våren kör en allt starkare föreställning måste jag säga. Och bättre lär det bli!

Promenad och förfall

En lördagsmorgon. Förmodligen ännu för isigt och slaskigt för en skogspromenad, men en sväng ner mot Slussen går säkert bra. Det är vårstämning med is som flyter bort och låter Riddarholmskyrkan och Stadshuset spegla sig i Riddarfjärden, två-tre grader plus och blåmesar och grönfinkar som väsnas febrilt i Münchensbacken.



En mystisk struktur, som en portal. har satts upp vid Mariaberget. Undrar om det handlar om sprängningar för Citybanan?



Vid Mariaberget pågick arbete, men här är en maskin som får utnjuta helgvilan vid Sjöbergs plan. Undrar vem Sjöberg skall vara? Birger S kanske?



Aftonbladsledaren idag handlar om det här - just det, det ledsna plats som kallas Slussen. Nedgången, sönderfallande, smutsig, deprimerande. Att gå igenom den på väg till buss eller tåg som går ut mot härliga skogsmarker, det är verkligen som att gå genom skärselden innan man kommer fram till paradiset!



Snacka om snudd på skräckstämning därinne i tunnlarna!



En gång i tiden var det här alldeles nytt, fint och snyggt och rent.





Det som är särskilt med den här gången på det här fotot just nu är att den ser ovanligt ren ut. Uppenbarligen har storstädning skett alldeles nyss. Klotter och affischer har tagits bort. Men skiten är nog snart tillbaka.





Sista bilden - ta en titt på den sönderfallande pelaren (?) i övre delen av bilden. Undrar om det är en extra stöttande stålbalk som står på dess vänstra sida också. Måtte det hända något positivt med Slussen innan någon blir skadad av nedfallande betong!

Globala gymnasiet

Så här har huset på klippan sett ut sedan 1936 enligt min handbok Stockholms byggnader av Andersson och Bedoire. När boken kom på sjuttiotalet ut hette det Zinkensdamms gymnasium. På min tid (som var tidigare, jag tillhör sista årskullen av riktiga studenter i Sverige) fanns här Stockholms stads handelsgymnasium. Det var en skola där jag trivdes och lärde mig en massa nyttiga saker. Sedan kallades det Fogelströmsgymnasiet ett tag men heter nu Globala gymnasiet. Varför globalt? Ett försök att verka modernt kanske, det är ju så populärt med globalisering i vissa kretsar.

Trots det globala namnet är huset ännu fyrkantigt. Varför inte ge lite hjälp att leva upp till namnet ändå? Vi kan väl sätta igång ...

Det bullrar i Stockholm

Karta från DN. Ju rödare desto bullrigare

Det är bullrigt i Stockholm skriver Dagens Nyheter. Av kartan syns att flygbullerstråket mot Bromma går över där jag bor. Fast det visste jag ju redan. Förr i tiden hände det att radiokommunikationen från flygplanen bröt in i min gamla transistorradio, men det var länge sedan. Vill man bo på något lugnare ställe på Söder är det tydligen de inre delarna av Katarina eller Sofia församlingar som gäller.

Bullernivå och tät bebyggelse har viss relation till varandra. Därmed inte sagt att det alltid är så tyst ute på landet. Det finns lantisar som måste bullra med stora motorer för att visa att de finns till.

Ett ständigt oväsen är inte bra för hälsan. Det kan förkorta livslängden. Kan man inte jämföra med tortyr, där oväsen används för att plåga människor?

Å ena sidan leder förtätningar av samhällen till att bullernivån ökas i och med att fler människor stökar omkring på ett litet område. Å andra sidan finns möjligheter att komma åt oväsendet genom förtätningar som strukturerar om en av de värsta störningskällorna: trafiken. Vad som skulle hända med flygbullret i Stockholm om Bromma gjordes om till en ny stadsdel är lätt att förstå. Att ersätta så mycket privatbilism som möjligt med kollektivtrafik är samhällsekonomiskt och miljömässigt vettigt. Borde det inte bullra i folkdjupet: "Vi vill ha en tystare stad!" Så sätt igång.

Man kan undra om Allianspolitikerna sitter och väntar på nya instruktioner från USA? Där har ju en storstadspolitiker valts till president. Kanske det medför några intressanta impulser? Eller är Allianspajsarna för upptagna med att putsa på sina stadsjeepar?

Riddarfjärden - andra färger

I den oregelbundna serien "här kommer jag med gamla foton som ser mer eller mindre konstiga ut" presenteras här ytterligare ett foto som togs under senare delen av sjuttiotalet. Kanske jag hade en kameraväska att släpa på också när jag stod på Norr Mälarstrand och tog den här bilden.

Den vakne iakttagaren kanske tycker att färgerna ser lite konstiga ut. Men se hur vattnet mellan båtarna fått färg som vin! Konstiga färger - jo det beror nog av att det var någon konstig lågkänslig film för färgdia som jag använde. Det var på den tiden fotoexperiment var mer kemi än fysik om man säger så. På andra sidan fjärden syns snön på taket av Münchenbryggeriet och på Mariabergets klippstup. Låt oss hoppas på trevligare väder snart!

Grå himmel, grå is ... ledig kajplats

I föregående inlägg förevisade jag en glänsande vacker vinterdag mot slutet av 70-talet. I fall någon funderar - så här ser det ut idag. Grå himmel, grå is. Dessutom tycks kajplats 22 vid Söder Mälarstrand vara ledig, ifall någon känner för att lägga till. Men det kräver väl en farkost med förmåga att forcera is ännu så länge.

Dock - de senaste kvällarna har måsarna skränat livligt ute från vattnet och isen, så de har nog viss information om att våren är på väg!

Blå himmel, vit is ...

Det här är ingen färsk vinterbild, den härrör från senare delen av 1970-talet. Den är tagen med diafilm och sedan med någon process överförd till papper. Det var en del läskiga kemikalier inblandade vad jag minns, och bra på mörkrumsteknik blev jag inte. Men jag lärde mig så pass mycket om gamla tiders framkallningsmetoder att jag är glad att slippa dem numera. Å andra sidan tror jag det var en bra fotoskola att slita med en tung systemkamera ett tag.

Nåväl, det är en solig vinterdag för över trettio år sedan. Jag står på gångbron mellan Gamla stan och Söder och tar en bild med Minoltan. Den röda båten nere till vänster är fortfarande kvar som vandrarhem. Då var den väl ensam i den branschen, men numera ligger det flera hotellbåtar längs kajen här. Idag är isen grå och uppbruten, och arbetena för citybanan pågår i bildens vänsterkant.

Vintern kom tillbaka

Samma elände varje år - man hurrar för snösmältning, vintergäck och vårfåglasång - och så gör den förbaskade vintern en framstöt igen!

Här sitter en duva och verkar smådyster över situationen vid Handens station. Den tittar på mig och jag tittar på den. Undrar vad den tänker? På ljumma försommarvindar månne, och på ett trivsamt kuttrasju med andra duvor? (Ett kuttrasju torde dock innefatta två duvor bara, även om ordet verkar syfta på en hel liten duvflock!).

Kanske den tänker att det är kallt om baken att sitta på det där snöiga räcket. Eller månne det inte pågår någon särskild tankeverksamhet alls i den lilla duvhjärnan?

Gamla Söder - Bengt Ekehjelmsgatan 17

Här är en bild till från Stockholmskällan. Den här gången har den verkligen personlig anknytning.

Det är Bengt Ekehjelmsgatan 17 på Söder, år 1903. Det är före min tid, men ungefär då flyttade min farmor och hennes närmaste till Bengt Ekehjelmsgatan. Först bodde de i elvan, men 1908 kom de till nummer sjutton. I det första inlägget på den här bloggen skrev jag om huset (det finns numera på Skansen). En oljemålning från samma område, gjord på trettiotalet av min morfar, kan man se här.

Norr Mälarstrand förr

Tittade in på Stockholmskällan efter bilder av Norr Mälarstrand (tack för tipset, Gabrielle!). Varför? För att jag nyss lyssnat på Olle Adolphsons låt Sigge Skog, och det är ju en kungsholmslåt. (Om man skall vara ärlig: OA var nog den typen av trubadur som borde ha nöjt sig med att skriva bra låtar och sedan överlåtit åt bättre sångare att framföra dem, men det får väl gå för den här gången ...). Klicka på bilderna så blir de större!



Den här bilden är från 1938. OA sjöng om skutorna och om sura vedtravar, och det är ved staplad ungefär mitt på bilden. Bakom veden sticker överbyggnaden på några båtar upp. Man ser av skuggan att den är tagen ungefär vid middagstid. Jag antar att veden ligger på det som numera är Rålambshovsparkens strandpromenad. Var det här OA och kompisen Sigge stod och metade mört? Samma hus som idag tror jag, så när som på en byggnad med hög smal skorsten borta vid Kungsholmstorg. En av de gamla industrierna kanske?




Så här såg det ut 1931 - ett ganska tidigt färgfoto alltså. En personbil, en omnibus och en lastbil utgör större delen av trafiken. Utanför bageriet till vänster kan man sitta ute på trottoaren och fika. Jag tycker det ser ut som en stenupplag till höger om bussen. Sten och sand lades ju upp på både Norr och Söder Mälarstrand ända in på senare år, men nu är väl den verksamheten slut? Ovanför lastbilsflaket skymtar husen på Mariaberget på Söder. På en av de närmsta balkonger står en kvinnsperson. Kanske hon funderar vad det är för figur som står med en kamera mitt i gatan i den våldsamma trafiken?



En bild från 1937 men den känns aktuell på något sätt. Uppbruten snötäckt is driver iväg på Riddarfjärden. Bildvinkeln var ny på den tiden. Fotografen måste ha stått på Västerbron och fångat den magnifika utsikten ned mot centrala Stockholm. Notera den ganska enhetliga profilen. Det som sticker upp är Stadshuset, Rådhuset och några kyrktorn, samt raden av hus på Kungsklippan. Höghusen i centrum ("de fem trumpetstötarna") skulle ju inte komma förrän flera årtionden senare, och nu är ju nya höga hus på väg upp. Vi får en ny profil ned mot centrum vilket får ses som ett led i stadens utveckling -åt något håll.

Natt - Liljeholmsviken

Rå kvällsluft. Ljus från kajerna och en båt som lastar vid Cementas anläggning i Liljeholmen. Jag har sagt det förut och jag har sagt det igen - om staden skall leva som stad måste kajerna utnyttjas som kajer och det måste finnas industrier nära stadens centrum. För att inte tala om vilka enorma mängder lastbilstransporter som sparas när gods förs ut och in med båtar!

Vårväder i Stockholm

Det plaskade lite utanför fönstret i morse. Jag trodde det var regn, men det var inte snödroppar i rabatterna utan snö som droppade ner. På eftermiddagen slog vädret om och solen lyste så vackert som den bara kan göra under den tidiga våren. Vad här vi här ovan? Ett träd vid strandkanten? - Inte riktigt, detta är träd och hus som speglar sig i vattensamlingarna på Rålambshovsparkens stora gräsmatta. En riktig vårsyn! Om några månader bör det vara fullt med picknickande solbadare här. (Den riktiga strandkanten ligger utanför bildkanten till höger!)



För några veckor sedan fotograferade jag några detaljer av Riddarholmskyrkans nordsida. Så här såg det ut idag på sydsidan, med spiror som sträcker sig mot den härligt blå himlen (vi kan väl bortse från en tidvis rätt snål och kall vårblåst!). Sedd i just den här vinkeln verkar kyrkan inte så tung och dyster. Jag tittade efter tornfalkarna som brukar bo i tornet men såg inte någon.