Hotfull himmel och dyster hund

Några intryck från kvällspromenaden. Regnstänk i luften, kallt, det har blivit dags att gå över till skinnjacka - och från Liljeholmsbron ser man ett enormt hotfullt moln som hänger över de höga husen ovanför Årsta skog. Vad är detta annat än en förvarning om det stora vintermörkret som obönhörligt kryper närmare?



Dystert ja - att sitta kopplad till ett räcke i en butiksentré är inte så roligt. Inte alls. Man kan vifta vädjande med ett öra och gnälla lite ledset när folk går förbi, inte så mycket mer.

Usch, kan ingen komma och ta mig härifrån?

En sorts oas i Älvsjö

I torsdags gick jag i trakten av Älvsjö station och fick för mig att titta in i ett ganska nybyggt bostadsområde. Omkring 1980 gick jag rätt mycket i dessa trakterna, men senare har det kommit till en hel del nya hus. Det är både bostäder och stora lokaler som innehåller Ericsson-aktiviteter, och mer tillkommer.

Lite för låga hus för att tillfredsställa yimby antar jag, och affärslivet är nog inte så livligt inne på gårdarna, men när jag gick där i höstsolen hördes ljudet av sorlande vatten. Det är något särskilt med vattensorl. Tycker i alla fall jag som gärna sitter en stund vid en livlig bäck, gärna uppe i fjällen. Folk som bor i området kanske kan slå sig ner i paviljongen med kaffetermosen och meditera till vattenljudet.



Och så fanns den där, en liten båtformad damm med fontänsprut, och det kändes trevligt för flera sinnen. En sorts oas nära den stora trafikknuten Älvsjö station.



Snart är det väl dags att stänga av vattenverket innan vinterkylan slår till på allvar. Men man kan ju stå där och titta på skiftningar i vattnet och omkring stenarna på bottnen, eller fundera på vad det är för växter längs kanten? De där med brunaktiga knappar högst upp på stjälken, är de möjligen någon sorts tågväxter (juncus)?

För olika smaker

Några stockholmsbilder för olika smaker ...

Som en röd punkt mot den champagnefärgade kvällshimlen svävar en röd luftballong, en montgolfière, bort över Västerbron. Ballongen är över det höga vita huset som en gång i tiden kallades "Erlanderhuset" för att statsminister Tage Erlander bodde där. Tänk - Sveriges statsminister i en vanlig hyreslägenhet inne i stan, utan gäng av hemliga agenter som häckade i trappan! Det högsta huset är basen för det som Jan Guillou brukar kalla "Sveriges malligaste morgontidning" - Dagens Nyheter. Tidigare lär tidningen ha kallats "madam Andersson" också. Är osäker på bakgrunden, men det kan ha haft göra med skumma ärenden i maktens tjänst.


Här kan man nog tala om en bild för folk med olika smaker:

Om man är stadsromantiker eller har estetisk smak åt det hållet måste det vara inspirerande med ljuset från de nya husen som gör reflexer i Årstavikens svarta septembervatten. Ballongbilden är några dagar gammal, den här tog jag ikväll.

Och har man smak för jästa och destillerade drycker så är bilden också intressant. I mitten ligger nämligen Vin & Sprits huvudkontor i Marievik. Det är väl där Anitra Steen håller till när hon inte här i det lilla torpet neråt Södermanland.

Coop-invigning i gamla San Remo

Undrar hur det går för den lilla Matboden ...

... när Coop Forum slår upp portarna i gamla San Remobageriet?

Andersson och Bedoire skriver i Stockholms byggnader (Prisma 1982):

San Remo bageri Västbergavägen 4-8, Västberga, 1957-60, arkitekt KF arkitektkontor/G Henriksson.

Den långsträckta byggnaden utmärks av en renodlad, geometrisk uppbyggd betongarkitektur med ljusa fasader av betongelement och långa fönsterband.

"San Remo bageri" - tänk på Evert Taubes gamla melodi om den glade bagaren i San Remo så har du inspirationen till namnet. Jag minns när man kunde känna doften av nybakat bröd i det där trista industriområdet i Västberga alldeles invid Södertäljevägen och tio minuters gångväg ungefär från Telefonplan. Men nu har tiderna förändrats och Coop har invigt en ny stormarknad i det gamla bageriet.



Ena hörnet av bageriet, Södertäljevägen och det enorma kontorshuset i kvarteret Timotejen i bakgrunden. En gång i tiden var det fullt av L M Ericsson-folk. Det kanske finns några kvar ännu. Jag har jobbat där också.

Jag tog en sväng förbi området igår. Då höll man ännu på med slutputsen ...

... och så återvände jag idag. På grund av bristande rutin vad det gäller begivenheter av den här sorten anlände jag några minuter före öppningsdags - och upptäckte att mer rutinerade personer redan hade bildat en ansenlig kö som ringlade sig över parkeringsplatsen. Det var inte bara att släntra in genom dörren, om man säger så.

Det var stora lokaler därinne, men mycket folk. Nästan så man kunde ta till den gamla Nalen-parollen: "Festligt, folkligt, fullsatt." Jag fyllde väl en halv varukorg (det är stora korgar där) med olivolja, bröd, russin och lite andra nyttigheter ...

... och ställde mig sedan i kön i riktning mot kassan. Det var rätt många som inte hade nöjt sig med en korg på armen utan gått loss med stora och fullastade vagnar. Och en hel av dem stod framför mig i kön.

Sista bilden. Bakom fotografen (mig alltså) är det bara en handfull personer kvar innan det hägrande målet - kassan alltså - äntligen uppnås. I bildens riktning drar kön iväg mellan långa hyllsektioner och försvinner bakom ett hörn. Men när jag tittade förbi kassan och ut på gården kunde jag se att det fortfarande var kö över halva parkeringsplatsen utanför med folk som ville komma in.

Men med tanke på att Earth overshoot day har inträffat kanske vi inte borde ha handlat något idag? Nåja, jag läste ju lite om detaljhandel i handelsgymnasiet för hundra år sedan, och det är ju intressant att se hur det läggs upp i praktiken.

Speglingar

Man kan ju se sig själv i spegeln och kolla om det syns något trevligt. Ett alternativ är att gå ut med kameran och fånga stadens speglingar. Här är det speglingar och vatten, en viktig aspekt för en stad som ligger på vattnet.




Ibland går speglingar och andra objekt ihop i förvillande mönster. Här är de två järnvägsbroarna över Årsta holmar och deras avbilder i vattnet, hopblandade med båtbryggor och den provisoriska bron ut till holmarna.



De nybyggda husen i Marievik på Liljeholmssidan speglar sig pampigt i Årstaviken. Jag vet inget om hur arkitekter jobbar, men planerar man anläggningar nära en strand så bör man nog fundera på hur det hela kommer att se ut en dag när bilden dubbleras av en mer eller mindre blank vattenyta.



För några dagar sedan låg Årstaviken nästan helt stilla när jag tog den här bilden från Reimersholme. Där ligger Cementas anläggning, och fabriker och kajer har jag skrivit tidigare om här på bloggen. Till höger i bilden fanns det tankar om jättestora hus i Lövholmen, men det kanske inte blir annat än tankar - men då hade det blivit speglingar att titta på!



En kväll, ett ljus som silver eller tenn, och det börjar bli svårt att urskilja var gränsen mellan de verkliga objektet och dess bild går någonstans. I mitten av bilden finns dock Liljeholmsbron.



Det här blir nästan som en icke-föreställande tavla: några fält i olika färger. Den utstickande plankan är det inga problem med, men jag funderar var egentligen den här bropelaren försvinner ner i vattnet och speglingen tar över. Eller är det spegling alltihop?

Bilder från Söder - fredag

Här är några bilder tagna under fredagen på Söder. Tänk på det: ha alltid kameran med, man vet aldrig vilka tillvarons små under som kan uppenbara sig!



Som den här telefonen av gammal fin svensk formgivning. Ericofon, eller i folkmun "Kobran". Numera tillverkas Kobran igen, men nu är det väl nostalgi. På femtiotalet var det ultramodernt. Läs mer här. Jag såg den i ett skyltfönster bland diverse andra "prylar", tror det var på Skånegatan. Prislappen är kanske lite svår att läsa men det var priset - 750 bagis - som gjorde att jag helt enkelt måste dokumentera företeelsen.




Varför dessa dukar på ett hus vid Götgatan mitt emot Katarina bangata? Vid Hornsgatan hängde man ut vita tygsaker för att protestera mot den vidriga luften, vid Odenplan var det röda tyger för att protestera mot byggen, men vad gäller det här? Misstänker att det har mer med kommers att göra! Kanske en protest mot att folk inte handlar riktigt flitigt i Skrapan-gallerian?




Det här var väl på Tjärhovsgatan? En firma som säkert är så upptagen av sina egna affärsidéer att man inte har tid att störas av andras affärsidéer.



Ett gäng färgglada gemensamhetsbadare vid trapporna upp till Medborgarplatsen från Fatbursparken. En kul fontän. Fast den var bakom galler, men min lilla kamera gick att sticka genom gallret och få en närbild.

Själva Fatbursparken känns för övrigt som ett stort jäkla hål. Om man nu vill bygga ett runt hus i kvarteret Plankan kanske man kunde kompensera för detta genom ett eller ett par rejält fyrkantiga kåkar i Fatbursparken? Ett tips för yimby att ta tag i kanske?

Plankan på tapeten igen

Det stora kvarteret Plankan har jag fotograferat och skrivit om tidigare (här och här). Nu är byggplanerna på tapeten igen enligt en stor artikel i DN. Den verkar inte finnas på nätet. Men Stadsbyggnadskontoret sammanfattar planerna som följer:

Planförslaget innebär att en cirkulär huskropp placeras i det stora gårdsrummet och en ny offentlig plats bildas i dess mitt. Det allmänna gångstråket som leder genom kvarteret liksom lokaler i byggnadens bottenvåning förstärker den offentliga karaktären medan de kvarvarande gårdsrummen får en privat trädgårdskaraktär.

Det nya huset skall innehålla 120 bostäder varav 78 skall hyresrätter och 42 studentlägenheter. Det där med hyresrätter låter positivt med tanke på hur bostadsläget ser ut i staden. Samtidigt ser det lite lustigt ut med ett runt hus på en fyrkantig gård och en gård inne i det runda huset. Men det kanske fungerar. - Här är en skiss som hämtats från Stadsbyggnadskontorets tjänsteutlåtande. Där finns fler bilder hur man tänkt sig det hela.

Intressant nog kan man ge sig på garaget under huset också:

Kvarteret har en överkapacitet i garaget vilket ger en mycket god parkeringssituation i det aktuella projektet och direkt anslutning mellan garage och trapphus kan ordnas. Viss yta i garaget kommer också att tas i anspråk för bostadskomplement. Svenska Bostäder har idag problem att hyra ut parkerings- och lokalutrymmen i källarvåningarna

Hur skall man se opinionen mot nybyggnad? Det är ju klart att drar man igång ett storbygge på en innergård, även om den är så här stor (115 x 75 meter), kommer de kringboende att utsättas för kraftiga störningar. Men är det störningarna som är det viktiga när folk runtomkring protesterar? Kan det inte vara så att en del boende vill omvandla sina hyresrätter till borätter, och att man misstänker att eventuella "klipp" urholkas om den jättestora innergården försvinner? Det luktar snöda egenintresset här.

Om det här är en nimby-opinion som bygger på girighet snarare än omsorg om stadsmiljön nobbar jag den rakt av och ansluter mig till yimby-ståndpunkten och säger: bygg. Jag vet inte om just ett runt hus är det rätta, men helt fel är det inte heller.

Brädseglare

Man skulle kunna tro att brädseglingssäsongen är slut, men det gäller inte för den här sothönan som jag mötte vid Årstavikens strand under järnvägsbroarna. Med tanke på sothönsens hetsiga temperament undrar jag om det bara var för den där gynnaren att kliva upp på brädan, eller om seglatsen föregåtts av ett rejält uppträde med artfränderna i vattnet.

***

På rivningsplatsen i Liljeholmen har piratflaggan vad jag kunde se försvunnit från maskinen, men arbetet gick oförtrutet vidare.

Urholkat strandskydd?

En sommarvacker vik vid Mälaren där många säkert skulle vilja bo - just den här viken finns på Svartsjölandet och jag tog bilden första augusti. Höjer man vattennivån en meter kommer det inte att finnas så mycket land kvar i det här området.

Folk med pengar vill gärna ha trevliga bostäder "nere vid sjön". Och kommunalpolitiker på jakt efter välmående skattebetalare ställer upp på det. Då är strandskyddet ett hinder som måste röjas undan tycker säkert många. "Pengar talar och skit flyter" för att dra till en fras som jag tror kommer från USA. Andra har andra synpunkter bland annat på naturskydd och vikten av att inte peta på fina miljöer . Dessa tankar har kommit med anledningen av en artikel i Dagens Nyheter.

Bland annat handlar det om Ekerö, en av våra vackra mälaröar. Notera det där med ö - för en lång eller kort tid sedan (lång historiskt men kort geologisk) var det inte ens en ö utan botten av Mälaren eller Östersjön. Nu är det oroligt i världens klimat, bland annat vid dess stränder. Stränderna vid Mälaren är inte undantagna, vilket Klimat- och sårbarhetsutredningen visat. Det är inte otänkbart med plötsliga översvämningar där vattennivån i Mälaren åker upp några meter. Samma sak kan hända i skärgården när havsnivån stiger. Men man kan notera att samtidigt som olika intressen vill ha mer byggnation på fina stränder ökar hotet för att dessa stränder skall ställas under vatten. Är det vettigt? Kanske försäkringsbolagen kan sätta stopp för knasigheter av den här sorten genom att vägra att försäkra byggen i känsliga lägen?

En bakgård på Söder

Jag hade ett ärende bortåt korsningen Tjärhovs- och Renstiernasgatorna på Söder igår. Där gick jag förbi en öppen port in mot en gård, och nyfiken som jag ibland är gick jag in och tittade. Glömde kolla exakta gatnumret, men det kanske var 44:an på Tjärhovsgatan. Där finns ju ett känt anarkistfik också.

Man tittar in genom den långa portgången och ser något mystiskt. Eftersom vi, i denna de låsta portarnas stad, inte är bortskämda med att något står öppet kanske man kan smita in och kolla!

En vägg med bokstäver och cyklar. Det verkar finnas en del artistisk eller konstnärlig verksamhet här i kvarteret.

En innergård, man ser tydligt att det är gammal fabriksmiljö som har piffats upp för den nya tidens krav. För åttio år sedan jobbade det säkert massor av folk här som hoppades att världskriget och dyrtiden snart skulle vara slut. Kanske de hade förhoppningar på den nyss timade ryska revolutionen också.

Ena halvan av "triumfbågen" inne på gården och en mystisk rostig historia - månne en grill?

Jo nog syns det att det är fabriksväggar alltid. Här har det gått åt mycket tegel. Det finns en del sådana miljöer på Söder och de lever kvar även när byggnaderna används till något annat. Tidigare har jag skrivit om en motsvarande byggnad på "min" (västra) del av Söder.

Piratgrävare?

Varje gång jag går förbi rivningen av fabriken i Liljeholmen finns det anledning att ta fram kameran och ta några bilder. Jag stannade till en stund och väntade att vinden skulle blåsa åt rätt håll för att den här bilden skulle bli riktigt bra. Varför har man hissat piratflaggan Jolly Roger på den här bamsiga maskinen? Har inblandade firmor övergått från underbetald till helt svart arbetskraft, eller vad? Solidaritetshandling med Piratpartiet? En önskan hos maskinisten att plöja Karibiska sjöns vågor i stället för att harva här i det kalla Norden? - Ingen aning!

Dold konst i dagsljuset för första och sista gången

Jag gick åter förbi fabriken som rivs i Liljeholmen, den som jag skriver om då och då på bloggen. En sak som kan vara intressant med rivningar är när ett hus liksom "kläds av", när den yttre dräkten bryts upp och man kan få en uppfattning av vad som finns därinne strax innan hela rasket går till förgängelsen. Man kan se inte bara den yttre, utan den inre arkitekturen, och kanske också andra saker som nu avslöjas för yttervärlden.

I skymningsljuset syntes den här innerväggen. Någon har målat där, ganska begåvat också. Sista tiden innan rivningen tror jag att det var diverse aktiviteter av typen innebandy i huset, och man kan se på många ställen att grafittifolk har varit aktiva och livat upp betongen. Jag avskyr mycket av kladdet ute på stan, men det som finns på en del ställen här verkar inte så tokigt. Men nu kommer det snart att malas ner.

Men jag undrar vad den där polisskylten egentligen betyder?

"Fabriker och industriområden som kulturarv"

Utsikt över Årstaviken mot industriområdet i Liljeholmen -jag tog bilden igår

Ett radioprogam att lyssna på: Vetenskapsradion Forum. Fabriker och industriområden som kulturarv är temat, och det handlar rätt mycket om industriområdet i Liljeholmen som jag har nämnt ibland på olika bloggar, och även frågan om hur man eventuellt kan bevara gamla industrimiljöer.

Vin & Sprits anläggningar på Reimersholme är i stort sett utplånade (några stora träfat för cognac på kajen är väl det tydligaste minnet) och nu pågår rivningen av V & S' fabrik nedanför Årstabron som jag skrivit om och filmat vid flera tillfällen.

Industrierna ligger ofta vid vattnet, och nu försöker bostadsimperialisterna tränga sig ner till vattnet och knuffa undan såväl fabriker som kajer som kanske kan vara bra att ha i framtiden. Är det en utveckling vi vill ha? Vill vi inte ha industrier nära stadens centrum? Någon i yimby som jag diskuterade med tyckte att det var för dyr mark att bygga fabriker på - tänk om det i själva verket är för dyr mark att bygga bostäder på?

I förgrunden: fabriksrivning. I bakgrunden syns fronten av nya bostadshus marschera upp.

Lingon och utearkitektur inne - eller om den nu är ute

Jag tog tunnelbanan till Skärholmen igår. Tänkte kolla om man sålde lingon där på torget. Det gjorde man inte. De som bor därute kanske inte kokar upp ett lager lingonsylt som skall räcka ett år framåt?

Nå, jag kunde ju inte bara rusa ner till tåget och åka hem igen. I stället gjorde jag en sväng genom centrum och centrumbyggnaden för att kolla läget. Skärholmen är ju inte helt okänt för mig, jag har köpt såväl en dator som skor där, men ändå är det inte en plats där jag dimper ner var och varannan dag precis.

Torg och torghandel (utan lingon). Dessutom ser man att "kyrkan står mitt i byn". Av någon anledning ser tornet snett ut. Det kan väl knappast bero av att jag lutat kameran? Kanske bäst att någon kollar så vi inte får ett "lutande tornet i Skärholmen".

Jag har skrivit tidigare om arkitektur där man är både ute och inne på en gång. Här och här. Och vad har vi här? - En affärsgata, fast man lagt tak över gatan så att masskonsumtionen inte skall störas av några besvärliga väderväxlingar.

"Ett träd gör ingen skog" ...

... men här finns det ansats till en dunge. Fast jag tycker det ser ut som de dystert står och tittar ut mot friheten på andra sidan glaset.

En utbyggnad med drag av balkong. Balkonger inomhus?

Genom de stora fönstren kan man se bort mot en annan byggnad som kanske också kör med ute/inne-känsla, i alla fall om man skall döma av den stora lanterninen på taket.

Och här har vi en sådan där "konstnärlig" bild som kan vara svår att tolka. Det är i själva verket en bild tagen rätt nedåt på och genom en av de broar som finns inne i centrat. Den är gjord i något blankt speglande material och jag tror att det horisontella ljusa fältet är en spegling av taket ovanför mig.

Ja, då var varvet genom centrat färdigt. En sista blick över torget och en av två dammar. Vattnet porlar trevligt och kyrktornet ser snett ut även i den här vinkeln. Och så genom spärrarna och ner till tåget, för vidare befordran till någon som kan sälja mig några kilo lingon (vilket gick bra - ett antal burkar sylt är nu kokade).

Arkitektur nr 5

Ett hus vid vattnet i en vacker stad i världen. Jag har tidigare skrivit om hus med portaler och konstiga hål som minskar nyttjandegraden (bland annat denna byggnad), men samtidigt kan man ju inte (kanske) förneka att det är pampigt och kanske till och med vackert, detta bygge i Liljeholmen. Dessutom ligger det så högt på sin sockel att det nog klarar även en rätt häftig översvämning.

I nr 5 av tidskriften Arkitektur skriver man i ledaren om ett ämne som jag nämnt tidigare på bloggen - det är intressant och förtjänar att köras en gång till:

Snabbare
vill stockholmspolitikerna att planprocessen ska gå. De pekar framför allt ut Stadsmuseet som proppen i systemet. Göran Gahm har agerat utredare och föreslår att Stadsmuseet ska få minskad makt som remissinstans. Antikvarisk kompetens finns ju redan på stadsbyggnadskontoret. Det bör räcka med att förstärka den något för att säkra de kulturhistoriska värdena, menar han.

Utredaren föreslår dessutom att Skönhetsrådet ska knytas till stadsbyggnadskontoret och inte längre vara fristående. Det är förstås inte svårt att här se hur en fri röst, som ofta haft synpunkter på nya »djärva« projekt beläggs med munkavle. ... Det är nog bra med högtflygande planer men varför hacka på en verksamhet som bevarat Stockholm som världens vackraste stad?

Det kan ju vara så att de som förespråkar skönhetsvärden ofta kämpar i motvind och i underläge gentemot allehanda "intressen" och då är det ju lättare att ansluta sig till mobbargänget. Jag tror inte man bör underskatta socialmoderaternas inflytande över vad som händer i Stockholm, och de där figurerna är nog i allmänhet inga esteter.

Jag läser ibland av Alton och andra skriver om arkitektur i Dagens Nyheter, men enligt ledaren i Arkitektur har DN:s bevakning av ämnet "fullständigt havererat". Mina bristande kunskaper gör att jag inte kan säga om detta är rätt eller fel. Men ledarens resonemang utmynnar i en generell kritik mot ...

... en genomgripande trend på dagens mediescen: snuttifiering och nöjesjournalistik i stället för analys och kunskapsförmedling. Orsakerna är flera, men den viktigaste är den hårdnande konkurrensen om annonspengarna. För att hävda sig i det kriget ska man visa upp många läsare, och det får man genom att inte vara för svår utan mer lättillgänglig. ”Racet mot botten”, har det kallats när kampen om annonspengarna sprider ut dem på så många händer att ingen tidning längre har råd att bedriva kvalitetsjournalistik.

Det här fenomenet finns inte minst i arkitekturtidskrifterna, nationellt och internationellt. Det blir en ständig rundgång: samma foton, samma hus, samma omtuggade pressreleaser, samma skribenter. Alla springer åt samma håll. Få orkar ta fram något eget. Hur många tusen bilder har vi inte sett på Fågelboet de senaste månaderna?

Några har jag väl sett (bilder av Fågelboet alltså) men inte tusentals. Och det har ju diskuterats en del om arkitektur i Kina ur olika synvinklar, såväl moderna kreationer som förintelsen av Pekings gamla hutonger. Där har jag hakat på själv vid något tillfälle.

Men kritiken gäller alltså att tidningarna tappar allt mer av den gamla ideologiska eller upplysande funktionen och i stället mer och mer förvandlas till vinstgeneratorer för bolag som inte är intresserade av annat än vinsten. Och det är annonsörernas pengar som är det viktiga, inte lösnummerköpare och prenumeranter. När tidningen måste leva på annonser handlar det egentligen om att sälja reklamläsare till olika firmor, och uppenbarligen kan kvaliteten bli lidande av detta. Går man ett steg längre tar kanske reklamköparna över tidningarnas innehåll, och då ligger den fristående kritiken verkligt illa till. Varför skall man låta en dyr och sur kritiker dissekera arktitekt X's senaste hugskott när man lika gärna kan trycka upp en lätt redigerad och gratis pressrelease från X's eget kontor?

Rivningen i Liljeholmen - nu i rörliga bilder!

Jag försöker uppgradera mig lite i den här bloggen, med en film tagen på fri och skakig hand med min lilla fickkamera. En grävskopa går loss på den gamla fabriken i Liljeholmen så att betong, armeringsjärn, rör och taktäckning flyger åt alla håll. - En roande syn? - Det ligger i betraktarens öga. Det blir väl ännu mer bostäder här, och mer bostäder behövs, samtidigt som det är tråkigt att allt som påminner om industri skall tryckas bort så att det fina folket inte skall behöva störas av dess närvaro.

Tidigare skriverier och stillbilder om den här rivningen finns här, här och här.